En policy för sociala medier?

Share Button
Travelin’ Librarian / Foter

Till en början vill jag göra en sak klart: jag tror personligen i grund och botten inte på att skapa särskilda policies för sociala medier. Varför? Charlotta Wark, marknads- och kommunikationschef på IBM Sverige sa det bäst:

”Vi anställer vår personal för att de är bra personer. Alla kan prata för IBM på Twitter, Facebook och så vidare.”

Och är det inte lite det som det i slutändan kokar ner till? Vi anställer människor vi tror på, och det finns ingen anledning att sätta begränsande policies i detaljfrågor så länge vi håller oss hela och rena med en bra introduktion och utbildning i vad organisationen står för. Om vi ska ha en policy som rör området så är det i så fall en kommunikationspolicy.

Men… världen är ju aldrig så enkel som ”borde”.

När jag förra året startade arbetet med att gå igenom och lägga upp strategin för hur vi ska arbeta med sociala medier på GP så valde vi medvetet att inte skapa en policy, utan att arbeta med handlingsplaner i stället. Utgångspunkten var en drygt ett år gammal plan för hur vi skulle använda Facebook, målet att skapa något som både uppmuntrade till och möjliggjorde att vi skulle komma ut på fler plattformar och ha en röd tråd. Dvs, att sätta det konstruktiva framskridandet före begränsningarna. Jag kommer att återkomma till handlingsplanen och hur vi jobbat med spridning och utbildning i ett senare inlägg.

Trots våra tankar så blev det allt mer tydligt att främst journalisterna trots allt ville ha en policy. För hur naturligt sociala medier än kan tyckas för digitala infödingar så finns det en rad frågeställningar som faktiskt är relevanta och i allra högsta grad aktualiserades när Cissi Wallin olyckligt retweetade något som i efterhand och med rimlig källkritik visade sig vara ett falsarium.

Rutinerade journalister är vana att producera för ett format där det finns mer tid för research, stöd av redigerare och redaktörer, samt ansvarig utgivare i ryggen. På till exempel Twitter är förutsättningarna annorlunda. Det går fort i flödet och läsarnas krav på snabb rapportering ökar, det finns en ibland blind övertro på att avsändaren verkligen är den som sitter bakom avataren, och framför allt  finns inga ansvariga utgivare för ens personliga konton – det är jag och bara jag som är avsändare.

Att ta sig mellan dessa två relativa extremer är en ganska lång resa att göra mentalt, en kulturförändring som kräver att man vet var man rör sig ifrån och var man är på väg, samt hur förutsättningarna nu och då skiljer sig. Inte bara för vår egen trygghets skull, utan också för läsaren – om inte vi i samtliga kanaler beter oss på ett sätt som bygger tillit till vår förmåga att värdera, granska och rapportera så faller till slut trovärdigheten och med den journalistiken.

Ofta slutar diskussioner om sociala medier i just den här typen av frågor och funderingar. Därför landade det i slutändan ändå i att GP behövde en policy, som du hittar i slutet på detta blogginlägg. Eftersom behovet främst kom från redaktionen så tog redaktionsledningen följaktligen också fram den, vilket jag tycker är ytterligare en viktig sak att framhäva i sammanhanget: även om jag som ansvarig för sociala medier har varit rådgivande, så är detta en arbetsgivarfråga som bör komma från den eller de som är ansvariga för anställning och övergripande policies. Beroende på hur organisationen ser ut så är detta ledningen och/eller personalavdelningen.

Vi måste nämligen lära oss att skilja på hur vi som organisation använder sociala medier i kommunikationen och hur vi som individer formellt representerar vår arbetsgivare. Frågorna är självklart besläktade, men ändock olika. Som lojalitets- och relationsansvarig på kommunikationsavdelningen kan jag lägga strategier för hur vi ska använda sociala medier för att bygga värdefulla relationer med våra målgrupper. Jag tycker också gärna till och ger ännu hellre råd för hur man ska tänka och hur det nya medielandskapet förändrar både kraven på personalen och förväntningarna från våra läsare, men det tål att upprepas – det slutgiltiga ansvaret för att utforma och implementera policyn måste ligga hos de som äger personalfrågan och i vårt fall ansvarig utgivarskapet.

GP Riktlinjer för sociala medier

Som ni ser i dokumentet så är det väldigt specifikt för ett mediehus och det demokratiskt viktiga uppdrag som journalistiken har. Till dags dato har vi valt att ej gå vidare med en särskild policy för den personal som har andra ansvarsuppgifter i organisationen, men jag tror personligen att det kommer efterfrågas när exempelvis kundtjänst i framtiden blir mer aktiva i de sociala medierna.