”Det finns ingen data som stöder fördomarna om den här generationen”

Share Button

Vi strävsamma medier har som alla vet problem med att rekrytera unga. De vill inte läsa tidningen och vi står handfallna. Ungdomar är ett problem vi inte förstår.

Samtidigt går många vuxna omkring och gnäller om den unga om den dumma och slöa generationen.

Jag kan förstå det. Från min egen karriär och fritid har jag många förstahands-erfarenheter av en generation vars föräldrar har curlat dem till allt annat än energiska och viljestarka – men det kan också ha att göra med att de inte brinner för samma saker som vi på samma sätt som vi.

Så här har vi hållit på att traggla länge. Det är inget liksom inget nytt. Trots alla motargument vi fått så fortsätter vi likadant. Det är dags att pausa, titta i backspegeln och försöka ta in det som sagts – på riktigt. Vi försöker igen.

Börja med att läs Ida Theréns och Kristoffer Viitas suveräna ”Föräldragenerationen, fuck off!” i Nöjesguiden 2012. Därefter är det dags att att ta på sig hörlurarna och lyssna på Don Tapscotts fyra kärnfulla minuter från 2010 om att växa upp digitalt, hämtat från Ericssons ”2020 Shaping Ideas”.

”Hur du tillbringar din ungdom i åldern 8-18 är det som mest påverkar hur din hjärna kommer att se ut. Det är då hjärnan byggs upp, med kopplingar och synapser. Om du lägger 24 timmar i veckan på att se på teve som min generation gjorde får du en speciell typ av hjärna. Om du å andra sidan spenderar lika mycket tid med att vara användaren, aktören, initiativtagaren, samarbetaren, den som minns och organisatören så får du en annan typ av hjärna. /../ Det finns ingen data som stöder fördomarna om den här generationen. Det är fiktion. Det här är den smartaste generationen någonsin.” – Don Tapscott

Ta in artikeln och klippet – meditera på dem.

Det kommer väcka jobbiga frågor som rör vårat sätt att organisera, producera och marknadsföra oss på. Tidigare generationer har lyckats göra liknande förflyttningar på ett eller annat sätt – frågan är hur vi fixar det när vi samtidigt lever i vetskap om att 40-talisterna tynar bort från arbetsmarknaden och vi om utvecklingen fortsätter hamnar i följande scenario enligt Sveriges Radios fantastiska Framtidsutredningen:

”Flera rapporter konstaterar att välfärdens finansiering i framtiden är osäker. Bland andra finansdepartementets långtidsutredningar och Sveriges Kommuner och Landstings framtidsprognos anger att det saknas betydande belopp, som växer till 200 miljarder kronor år 2035.”

Våra myndigheter har då säkerligen inte tagit hänsyn till att generation z svårligen kommer att acceptera de villkor vi presenterar för dem på arbetsmarknaden, samt knappast kommer att vilja konsumera passivt även efter att de fyllt 30 och blivit ”vuxna och ordentliga”. Inte desto mindre är det bara att svälja de förutsättningar vi själva satt på plats och börja arbeta – för det kommer krävas extremt mycket självrannsakan, många slaktade kor och det kommer ta lång tid innan vi får mark under fötterna igen.