7 innovationer som tar oss närmare framtiden

Share Button

Minority Report

Tekniksprången kommer tätt nu för tiden, så tätt att vi inte hinner märka av dem. Minns ni när vi satt och tittade på Minority Report och tyckte allt kändes främmande och omöjligt? I morgon flyttar filmen från scifi på videohyl… Netflix till dokumentärt. Galet är snart väldigt verkligt.

Vi lever i en teknologiskt häftig tid. Medan vi imponeras av utvecklingen på den mobila webbtrafiken nås konsumentmarknaden snart av en rad innovationer som kan förändra våra beteenden över en natt och göra science fiction till verklighet. Nedan följer sju exempel på produkter som direkt förändrar konsumentens vardagliga interaktion med omvärlden – vissa av dem mer kända än andra, vissa av dem mer omstörtande än andra.

Google Glass

Vid det här laget är Googles berömda glasögon ingen nyhet. Spaltmeter har redan skrivits om produkten, som närmast är som hämtad från Terminator-filmerna. Se filmen nedan om du missat vad det handlar om. Den officiella lanseringen av Google Glass beräknas till 2014, men redan nu finns ett antal ute på marknaden och för en vecka sedan släpptes Mirror API för tredje parts-utvecklare.

2 000 personer som var med på Googles I/O-konferens 2012 finns på listan över ”explorers” som fått möjlighet att köpa produkten för $1500. Drew Olanoff är en av de lyckliga, du kan läsa mer om hans tidiga intryck på TechCrunch.

Disclaimer: Vi kommer inte alla att bli balettdansörer och fallskärmshoppare bara för att vi tar på oss glasögonen.

Memoto Lifelogging Camera

Svenska start-upen Memotos Lifelogging Camera tillhör precis som Google Glass avdelningen produkter som ”alla” känt till redan långt innan releasen. Med företagets mikroskopiska ”livsloggare” dokumenteras din vardag från att du tar på dig den. Den vädersäkra kameran tar två geotaggade bilder per minut och har en batteritid på ungefär två dygn.

Grundarna Martin Källström, Oskar Kalmaru och Björn Wesén har finansierat sin inovation genom bland annat Kickstarter. Den beräknas nå marknaden under året, ochu kan självklart göra din beställning redan nu på memoto.com.

Leap Motion

Apropå MinorityReport, snart kan du glänsa som Tom Cruise framför skärmen. I maj släpps Leap Motion och plötsligt känns touch screen och iPhone-vantar ganska lamt. Okej, de senare har väl snarare känts som midjeväskans arvtagare, men ändå. Controllern kopplas hur som helst in i en dator och läser sedan av hur du rör händerna framför skärmen – i tre dimensioner i stället för två.

För $79.99 plus frakt kan den bli din redan 13 maj i år.

I-limb Ultra Revolution

Vissa möjligheter är redan verklighet, trots massornas ovetskap. Touch Bionics handprotes i-limb finns på marknaden sedan några år och fortsätter utvecklas. Nyligen lanserades varianten Ultra Revolution, som kan styras med en iPhone, har bluetooth och även är otroligt stark – den klarar av en belastning på 90 kg.

För den som behöver handprotes är det säkerligen ett enormt fall framåt kontra tidigare motsvarigheter, men visst kan teknologin bli betydelsefull även för andra – tänk till exempel att kunna byta ut trasiga leder i handen och själv finjustera funktionen med din egen iPhone? Eller öka din styrka för att kunna klara av tyngre arbetsuppgifter, vare sig du arbetar inom människo- eller skogsvård?

Fundawear

Inga rejäla tekniksprång utan sex som driver. Sitter du ofta på ett hotellrum långt hemifrån och längtar efter din älskades intima beröring? Du kan vara lugn, Durex Fundawear är snart här som ett steg närmare den sexuella upplevelsen i Demolition Man. Ta på dig de specialgjorda underkläderna så kan din partner kittla dig genom att röra vid mobiltelefonen. ”Touch screen” – jojo.

Just nu har vågade par möjligheten att med 25 ord övertyga Durex Australien om att de är värda att vinna möjligheten att testa Fundawear. När gemene hen kommer att kunna köpa den är ännu oklart.

Undrar förresten hur kombinationen LeapMotion och Fundawear kommer att funka?

Mercedes-Benz laser-strålkastare

På Shanghai Motor Expo lanserar Mercedes-Benz konceptbilen GLA, vilken bland mycket annat har laserstrålkastare med projektoregenskaper. Att kunna projicera film med bilstrålkastarna känns kul men kanske inte sådär jättenyttigt, men det gör däremot möjligheten att projicera GPS-information i vägen framför dig – säkrare både för att du som förare slipper vända bort blicken och för att även medtrafikanter kan se var du är på väg. Bara tanken på att slippa svära åt göteborgares oförmåga att visa var de är på väg i en rondell känns svindlande nog.

Mercedes-Benz GLA börjar säljas under 2014.

Mercedes GLA

Googles förarlösa bil

Jätten från Mountainview ligger långt framme på många fronter, så också med att utveckla den förarlösa bilen. Projektet leds av Sebastian Thrun, som också är professor på Stanford Articifical Intelligence Lab. Faktum är att man enligt egen utsago provkört denna typ av fordon över 500 000 km utan olyckor, bland annat över Golden Gate-bron och runt Lake Tahoe. Bilen kan just nu ”bara” följa rutter som Googles tekniker tidigare kört för att samla in data som kompletterar existerande kartinformation. Den följer de för sträckorna inprogrammerade hastighetsgränserna och har dessutom sensorer som positionerar den relativt andra fordon.

Google själva tror att lösningen ska kunna lanseras publikt inom de närmsta tre till fem åren, men redan nu har förarlösa bilar legaliserats i Kalifornien, Florida och Nevada. Fler aktörer som är inne på samma vägbana är Volvo, GM och… Mercedes Benz förstås.

Sammanfattningsvis

Det råder inga tvivel om att det digitala informationsflödet kommer fortsätta öka och att bli allt mer tillgängligt för oss på ett sätt som är mer invävt i vår vardag än tidigare – en helt naturlig utveckling som inleddes när vi började flytta konsumtionen av internet från datorn till mobila enheter. Frågan är var gränsen går – hur många intryck kan vi ta till oss utan att bli överbelastade?

Förutom intrycken öppnas fältet också för frågor om säkerheten i framtiden. Vad händer om vi blir hackade när det är våra händer, ögon och gaspedaler som är uppkopplade?

Twitter #music är här – 2000-talets blandband?

Share Button

Twitter #music

Nu får vi äntligen se resultatet av hypen – tjänsten som ska hjälpa dig att hitta och köpa all den nya musiken. Eller som Rachel Smith på ABC kallar den: ”2000-talets blandband”. Stort om det blir sanning, och jag medger – det ser lovande ut.

På Twitter umgås du med personerna du respekterar för deras kunskap och vasshet och dem du bara gillar som människor – men lika vanligt är det att följa favoritkändisar som skådespelare och musikartister. Nu är tanken att du ska kunna lyssna på vad alla dina twittrande idoler, vänner och kollegor gillar genom #music.

Tjänsten söker av både vilken musik som trendar på Twitter globalt och vilken dina vänner har twittrat om, den söker upp de dolda talangerna som sprids i flödet och den integrerar med Spotify och Rdio om du vill lyssna direkt, samt iTunes om du vill köpa musiken. Funktionen att rekommendera musik baserat på vilka artister man följer är förstås otroligt viktig för Twitter när det gäller att fortsätta bygga starka relationer med artister (och andra kända profiler), vilket varit en av tjänstens mest framträdande framgångsfaktorer.

Än så länge är det ganska mycket ett skelett man ser när man loggar in, apparna är inte lanserade och det är lite småbuggigt – men det lär inte dröja många timmar innan allt är i gång och börjar fyllas på.

Testa själv på music.twitter.com.

Typiskt för Twitter ser det snyggt, prydligt och väldigt enkelt ut. Kraften har inte lagts på funktionsmängder och onödig kosmetika, utan på bra datamining av de fantastiska databaser som företaget sitter på och att presentera det på avskalat men snyggt sätt. Jag gillar visserligen många av tankarna i nya mySpace, men det är tydligt att Twitter i arbetet med användarupplevelsen har fokuserat på gemene man framför musikern – vilket kommer att ge resultat.

Vad säger du – blir det en hit?

Inizio i Resumé – om lögner, förbannade lögner och statistik

Share Button
New Tool For Tracking
trekkyandy / Foter.com / CC BY-SA

Journalistik och statistik kan vara lite Angne och Svullo, de hänger ofta – men kommer sällan bra överens. De jobbigaste situationerna uppstår när de undersökningar som publiceras våldför sig på den naiva rapporteringens trovärdighet, som till exempel när Inizio i Resumé börjar prata betalväggar och trendbrott i webb-trafiken.

”Analys- och strategiföretaget” Inizios uttalanden baseras på KIA-index och är fyllda med märkligheter av uppenbart opportuna slag, vilket jag tycker är illa nog i sig – ännu värre känns det att analysen okritiskt ges utrymme i Resumé.

* * *

Låt oss beta av några konstigheter.

Definitionen ”www-sajt”

Bara där tar det stopp mentalt. Vad är en ”www-sajt”? Till world wide web tillhör såväl de sajter vi surfar till på dator som de specifikt mobila webbplatserna, och därtill föds många av de mobila apparna med information från www.

”Av allt att döma har det snart generationsgamla fenomenet, att med en dators hjälp besöka en webbplats, just lämnat sina glans dagar bakom sig.”

Om man med ”www-sajter” syftar på webbesök från dator är man snett ute. Trafik till en vanlig webbplats kan komma från mobiler (genom både webbläsare och nativa appar), likväl som trafik till en mobilsajt kan komma från en dator. Vad vi använder för prefix på webbadressen är irrelevant för att påvisa hur surfningen från olika plattformar förändras. För att dra sådana slutsatser måste vi söka ut annat data i webbanalysen än den KIA-index presenterar.

Stödet från Post- och telestyrelsens data

Som support till sina slutsatser använder Inizio statistik på antalet trådbundna internet-abonnemang, en siffra som legat mer eller mindre oförändrad sedan 2007. Dvs, under hela den period som Inizio tittat närmare på har antalet varit drygt sex miljoner – men inte förrän 2013 blir det hux flux bevis för att trafiken till sk www-sajter för första gången sen 2007 är ”mättad”.

Definitionen ”De svenska www-sajterna”

Jag har svårt för att förlika mig med Inizios gammelmodigt dragna gräns. Facebook, Twitter, Google och andra aktörer med huvudkontoret i USA och annorstädes räknas med andra ord inte. Likafullt har de tjänster på det svenska språket, miljoner svenska användare, säljer annonser till de svenska företagen, samt har i bland såväl anställda som en juridisk person i Sverige.

Påståendet ”De svenska www-sajterna växer inte längre

Jag säger inte att slutsatsen är fel, men den baseras på ett helt galet antagande.

”Grafen på nästa sida visar det totala antalet unika webbläsare för det dryga hundratalet www-sajter som funnits med i KIA-index redovisning sedan 2007. Efter en lång tids stabil tillväxt syns nu tecken på stagnation och tillbakagång.”

Det har tillkommit och fortsätter tillkomma ett antal populära sajter sedan 2007, och många av dessa och äldre sajter finns inte med på KIA-index, exempelvis Flashback, Spotlife, Existenz och Djungeltrumman. Dessutom glömmer man helt bort long tail-konsumtionen, dvs att många konsumerar nischat – i det här fallet små webbplatser som ex fristående WordPress-bloggar.

Påståendet ”Paradoxalt med tanke på att det är först nu mediebranschen satsar på betalväggar.”

Sist men inte minst detta påstående, som visar på en övertro till den egna analysförmågan eller en undertro till läsarerns intellekt – kanske båda. Jag tror personligen inte att betalväggar är en bra generallösning och skulle kanske lite irrationellt kunna se förbi att en undersökning som bevisar detta har en mindre lucka eller två, men här gapet vidöppet – och djupt som Marianergraven. Visst har globala jättar som NY Times med alla deras miljoner digitala relationer lättare att dra in slantar på väggen, men vad tusan har det övergripande antalet besökare till ett 100-tal minst sex år gamla svenska sajter att göra med konsumenternas betalvilja på specifika sajter? Med den logik Inizio använder borde entreprenörskap helt  förbjudas i samtliga städer med låg befolkningstillväxt.

Det här är inte de enda frågetecknen, men några av de största. Förutom äpplen, päron och fikon så serverar den här undersökningen egentligen bara en sak av värde: trafiktillväxten för de annonsfinansierade svenska sajter som funnits sedan 2007 har generellt börjat avta. That’s it.

* * *

Utspelen är uppenbart formulerade för att locka fler kunder som vill nyttja Inizios erbjudande att ”göra sina kunders informationstillgångar meningsfulla, agerbara och profitabla” genom vägledning ”i affärsutveckling och strategiska beslut”. Ska vi gissa på att de helt korrekt kommit fram till att svenska medier just nu lägger mycket kraft på betalväggar och att de genom att snabbt fabricera en passande analys riktad mot dessa aktörer hoppas slå in en kil av tvivel som leder till nya affärer för Inizio?

Risken är att oavsett om företaget får in en fot eller ej, så kan Resumés genomslag i branschen göra att undersökningen nyttjas för att dra felaktiga slutsatser i processer som till slut leder till att människor förlorar jobb. Det är inte okej någonstans. Ska exempelvis betalväggar rivas så ska det göras på bra grund, inte sånt här trams. Och ska man sälja in sig själv som konsult till stora arbetsgivare så ska man göra det med relevant kunskap och tro på att man faktiskt kan förbättra deras villkor, inte falska argument för att ensidigt profitera på osäkerheten.

Därför satsar GP på Håkan Hellström

Share Button
Håkan Hellström - Øyafestivalen 2011
NRK P3 / Foter.com / CC BY-NC-SA

I söndags lanserades Göteborgs-Postens nya satsning på Håkan Hellström i form av en dedikerad avdelning på gp.se om stans egen popikon. Många undrar säkert varför, och medan somliga jublar finns en beskärd del som rynkar på näsan. Oavsett om man gillar Håkan eller inte tycker jag att man ska glädjas åt experimentet.

Svenska Dagbladets Adam Svanell skrev lite spefullt om bevakningen kring Håkan och GP:s satsning:

”Hur mycket Håkan Hellström-bevakning tål Sverige?”

En inställning som inte förvånar mig alls. Men han missar en viktig sak som många traditionalistiska publicister och även läsare kommer göra i det här sammanhanget:

Det är inte mängden som förändrats så mycket sista tiden, det är sättet att paketera den journalistik vi redan gör och gjort. Utöver det tillkommer egentligen i första hand specialelement som exempelvis tävlingar och quizzer, vilka är ämnade att både roa de intresserade och medvetandegöra fler utöver vår vanliga publik om den nya tjänsten genom viral spridning.

Ska vi aktivt arbeta för att sprida vårt material genom nya fenomen och beteenden för att ge existerande läsare bättre service, samt nå nya läsare med specifika nischintressen och få dem att upptäcka oss? Eller ska vi bara arbeta på med produkter som sträcker sig från pärm till pärm och allt färre läser? Ska vi försöka nå ut med journalistiken, eller ska vi lägga oss ned och tyna bort medan vi väntar på att nästa affärsmodell magiskt dimper ner ur tomma luften?

* * *

Nyligen övergick jag till att arbeta med den redaktionella marknadsföringen på GP. Min inställning i frågan är ganska enkel: det effektivaste sättet att marknadsföra redaktionellt innehåll är genom just innehållet självt och hur det presenteras. Journalistiken behöver inte bara vara bra, utan också göras attraktiv för delning och spridning såväl i sociala nätverk som genom sök. Det betyder att det i högre grad än förut måste finnas ett nära samarbete mellan marknad och redaktion för att verkligen nå fram och ut.

Som ett första steg satte jag mig ner med Johan Lindqvist på Kultur & Nöje och spånade runt vad vi skulle kunna hitta på, bland annat runt vårt samarbete med start-upen Tunaspot. Vi kom då bland annat in på vad som var aktuellt under våren och sommaren, vilket ledde oss direkt in på Håkan Hellström – med nytt album, konsert i Slottsskogen och den kommande filmen om honom är 2013 hans år.

Några minuter senare satt idén och kändes helrätt från början: vi gör en specialsajt om Håkan, där vi samlar GP:s bästa gamla och allt det nya material vi skapar om Håkan under våren och sommaren. Varför är det då så bra? Håkan Hellström som artist är också extremt relevant såväl lokalt som nationellt. Han har ett stort och starkt följe med passionerade fans som gärna läser om honom och delar med sig av det de gillar.

* * *

Bruce
Sister72 / Foter.com / CC BY

Förra året gjorde vi motsvarande satsning genom ett oneshot-magasin om Bruce Springsteen inför hans konserter på Ullevi, men det här kändes bättre anpassat för digitalt på grund av dels att så mycket kommer hända kontinuerligt kring Håkan under hela våren och sommaren, hans relativt sett yngre publik, mobilens framväxt i yngre målgrupper och de nya möjligheter som bl a Tunaspot ger oss.

Vi som har fokus på den digitala konsumentaffären inom traditionella medier har lätt för att fastna i diskussioner om betalvägg eller inte, men vi jobbar allt för sällan med att bryta ner vårt generella erbjudande och försöka bygga upp nya. Jakten på det stora nya gör att vi varken lägger så mycket tanke eller kraft på förändringar av mindre art eller på de som eventuellt kan kannibalisera på vår trygga one-paper-to-concquer-them-all-strategi.

När det gäller digital och nischad konsumtion har vi som större dagstidning en konkurrensfördel i våra arkiv, utifrån vilka vi enkelt och snabbt kan skapa saftiga paketeringar. GP har under en lång rad år producerat spaltmeter om Håkan Hellström, IFK Göteborg, Göteborg Horseshow med flera – men allt detta nischade har vi paketerat generellt, och det mesta finns bara fångat på papper och i gamla tryckerianpassade publiceringssystem.

Genom att paketera det såsom vi gjort på www.gp.se/hakan klustrar vi informationen för att göra den mer relevant för sökmotorer – både betalt och organiskt – och skapar dessutom en destination som passar perfekt även för marknadsföring i sociala nätverk och på sajter som Devote och Djungeltrumman. Materialet finns också tillgängligt på våra specifikt mobila destinationer m.gp.se och nyhetsapparna – här har vi dock fortfarande lite att putsa på för att dra mer trafik dit.

Intäkterna är förstås viktiga. Eftersom en viktig del i projektet är att nå nya målgrupper genom social spridning och sök tror vi inte på att en betalvägg är ett alternativ – utan att annonser är lösningen. Som det ser ut just nu har vi två bannerpositioner på första sidan av avdelningen, där vi säljer i annonser med 25 % share of voice. Intresset har redan tidigt varit stort från de företag som vill nå ut till den specifika målgruppen – det ser med andra ord lovande ut även ekonomiskt.

* * *

Svagheterna i idén är givna. Dels är det inte givet att Göteborgs-Posten har en så stark genomslagskraft som vi önskar i målgruppen. Även om många GP-läsare gillar Håkan Hellström är det inte givet att alla Hellström-älskare gillar GP. Våra tekniska plattformar och arbetssätt är inte heller anpassade för detta just nu, utan vi får utgå från de lite mer fyrkantiga strukturer som finns och testa oss fram. Att hitta nya vägar fram i organisationen är inte alltid lätt, men allra svårast är att hitta de ultimata lösningarna inom existerande publiceringssystem utan att ställa till det för redaktörerna och rutinerna.

* * *

Nästa steg efter det hästjobb som Kultur & Nöje och webbredaktionen (all cred och heder till Patrik, Maria, Tobias, Jan, Johan & co) redan gjort för att få avdelningen på plats? Vi kommer förstås att lägga upp mer journalistik, presenterad på nya och gamla sätt – kanske en tidslinje, och definitivt en satsning med Tunaspot. Kanske hittar vi också på andra aktiviteter för att marknadsföra och kommersiallisera satsningen. Den som lever får se.

Varför ska du då glädjas åt detta, om du inte gillar Håkan? Svaren är givna:

  • Om du ser journalistikens värde i stort, glädjs åt att vi hittar nya vägar att finansiera den genom att paketera det vi redan gör på nya sätt.
  • Om detta lyckas kommer såväl vi som andra att göra fler satsningar som denna, kanske kittlar någon av dessa dig. De flesta människor har nischintressen, så förmodligen även du – jag gissar att du inte kommer bli besviken om du får chans att gräva mer i det?

Men, det är klart – det var ju bättre förr när vi hade nyhetsmonopol och alla läste tidningen från pärm till pärm.

Läs också

Därför förtjänar Håkan Hellström en egen sajt” – Johan Lindqvist (GP)

GP bygger Håkan Hellström-sajt” – Axel Andén (Medievärlden)

Hellström och högvattnet” – Håkan Engström (Sydsvenskan)

Gotta dig i Håkan Hellström” – Louise Lindberg (Svenska YLE)

GP bygger Håkan Hellström-sajt” – Pelle Tamleht (Nöjesguiden)

GP lanserar Håkan Hellström-sajt” – Dante Thomsen (Dagens Media)

GP hyllar Hellström med egen sajt” – DN

Innestående kaffe – om priviligierades välgörenhet

Share Button
Cup of coffee
Gvjekoslav / Foter.com / CC BY-SA

Det senaste dygnet har ett nytt fenomen spritt sig längs Facebooks korridorer – ”innestående kaffe”. Till en början blev jag lite intresserad och fascinerad, sen snabbt förbannad och till sist fast övertygad om att det måste vara nån form av bisarrt aprilskämt. Sen fann jag mitt i förnekelsen att trenden var global och hade nått Sverige förra veckan, efter att ha startat i Napoli för många år sedan. Vi är alltså på riktigt så här dumma.

När vi i den priviligierade medel- och överklassen kommer på en fräck idé som kan smeka våra överkonsumerande samveten medhårs [utan att tvinga oss dra ner på vårt välmående] så kan lätt de mest dumma fenomen uppstå. Lo and behold, när författaren Tomas Gunnarsson och sen Vallentuna Nya Tidning delar nyheten om ”suspenderade” eller ”innestående” kaffe och den gillas och delas av 40 000 personer på de första 16 timmarna.

Det här är så dumt att jag vet inte vad jag ska ta mig till. Låt mig rekapitulera: priviligierad person går in på kafé och köper en kopp kaffe till sig själv och en innestående till en ospecifik, sämre bemedlad person som därmed kan hämta ut den kostnadsfritt.

Låt mig rekapitulera i annan form.

  1. En priviligerad kund går in på ett kafé.
  2. På kaféet kostar kaffe normalt mellan 25 och 40 kr (säg 30 kr för räkneexemplet).
  3. En vanlig bryggkaffe kostar ca 60 öre att tillverka hemma.
  4. På kaféet betalar kunden 60 kr för två kaffe och sätter upp det ena på ”innestående”.
  5. Kaféägaren tar efter utgifter för råvaror, personal etc ut en vinst på ca 20 – 40 % för motsvarande latte (mer för en slät kopp) *.
  6. Kaféägaren får gratis marknadsföring.
  7. Den lägre priviligierade får en kopp kaffe i stället för ett mål mat (motsvarande en måltid i en skolbespisning, inklusive bemanning), eller om man nu mäter lycka i just kaffe: 50 vanliga koppar bryggkaffe på ideellt bemannad plats.

Det här känns verkligen skitlogiskt. Bra tänkt, du priviligerade medelklassperson i Stockholm och på andra orter. Ge INTE bort några pengar till Stadsmissionen och liknande organisationer som kan ge kläder, boende och mat till en person. Nejnej, för all del – ge dina pengar till ett vinstdrivande kafé i stället, och se samtidigt till att någon mindre priviligierad kan leva ditt fabulösa liv för en stund. Bidrag är dessutom SÅ 1985, det är ju mycket mer kontinentalt att dela en caffè sospeso på stan och Facebook.

Man kan ju undra vem som kom på idén att det som skulle vara innestående är en urindrivande kopp kaffe och inte en smörgås?

* Källa: Matts Johansson, grundare av Da Matteo.