Innestående kaffe – om priviligierades välgörenhet

Share Button
Cup of coffee
Gvjekoslav / Foter.com / CC BY-SA

Det senaste dygnet har ett nytt fenomen spritt sig längs Facebooks korridorer – ”innestående kaffe”. Till en början blev jag lite intresserad och fascinerad, sen snabbt förbannad och till sist fast övertygad om att det måste vara nån form av bisarrt aprilskämt. Sen fann jag mitt i förnekelsen att trenden var global och hade nått Sverige förra veckan, efter att ha startat i Napoli för många år sedan. Vi är alltså på riktigt så här dumma.

När vi i den priviligierade medel- och överklassen kommer på en fräck idé som kan smeka våra överkonsumerande samveten medhårs [utan att tvinga oss dra ner på vårt välmående] så kan lätt de mest dumma fenomen uppstå. Lo and behold, när författaren Tomas Gunnarsson och sen Vallentuna Nya Tidning delar nyheten om ”suspenderade” eller ”innestående” kaffe och den gillas och delas av 40 000 personer på de första 16 timmarna.

Det här är så dumt att jag vet inte vad jag ska ta mig till. Låt mig rekapitulera: priviligierad person går in på kafé och köper en kopp kaffe till sig själv och en innestående till en ospecifik, sämre bemedlad person som därmed kan hämta ut den kostnadsfritt.

Låt mig rekapitulera i annan form.

  1. En priviligerad kund går in på ett kafé.
  2. På kaféet kostar kaffe normalt mellan 25 och 40 kr (säg 30 kr för räkneexemplet).
  3. En vanlig bryggkaffe kostar ca 60 öre att tillverka hemma.
  4. På kaféet betalar kunden 60 kr för två kaffe och sätter upp det ena på ”innestående”.
  5. Kaféägaren tar efter utgifter för råvaror, personal etc ut en vinst på ca 20 – 40 % för motsvarande latte (mer för en slät kopp) *.
  6. Kaféägaren får gratis marknadsföring.
  7. Den lägre priviligierade får en kopp kaffe i stället för ett mål mat (motsvarande en måltid i en skolbespisning, inklusive bemanning), eller om man nu mäter lycka i just kaffe: 50 vanliga koppar bryggkaffe på ideellt bemannad plats.

Det här känns verkligen skitlogiskt. Bra tänkt, du priviligerade medelklassperson i Stockholm och på andra orter. Ge INTE bort några pengar till Stadsmissionen och liknande organisationer som kan ge kläder, boende och mat till en person. Nejnej, för all del – ge dina pengar till ett vinstdrivande kafé i stället, och se samtidigt till att någon mindre priviligierad kan leva ditt fabulösa liv för en stund. Bidrag är dessutom SÅ 1985, det är ju mycket mer kontinentalt att dela en caffè sospeso på stan och Facebook.

Man kan ju undra vem som kom på idén att det som skulle vara innestående är en urindrivande kopp kaffe och inte en smörgås?

* Källa: Matts Johansson, grundare av Da Matteo.

  • Elimaus

    Handlar det inte om upplevelsen i sej? Det finns mer än bara bostadslösa här i världen. Dem som tex går på socialbidrag och är sjukskrivna etc. Tycker du missar gråzonerna och enbart fokuserar på svart/vitt. Caféerna tjänar oavsett pengar om det bjuds eller ej. Dessutom finns det redan en massa olika föreningar för dem som verkligen inget har. Och visst kan det skänkas mer till dem. Men, för dem som hamnar utanför och inte passar in någonstans i samhället, kanske detta kunde vara ett alternativ? Och som sagt, handlar det nog snarare om upplevelsen, än om själva bidraget. De som får hjälp via Stadsmissionen osv har knappast råd att sätta sej på ett café och ta en kaffe. Är väl det som är tanken. Tycker texten är tråkig, onyanserad och extremt bittert skriven.

    • Jag tycker du har en intressant poäng – de som klättrat ett steg på Maslows behovstrappa behöver nåt mer och nåt annat för att kunna utvecklas och må bra som människor. De glöms ofta bort, så även av mig.

      Jag önskar att fler la den tanken bakom som du gör just nu, då kan vi komma så mycket längre än när det bara klickas och delas utan att ifrågasättas varför man gör det och vad det leder till. Det var även mitt syfte med detta inlägg – att få folk att tänka efter och inte bara göra det enkelt för sig för att döva det dåliga samvetet för sin egen masskonsumtion.

  • Pingback: Som svar till avskalad | shorthead()

  • Till en början har du helt missförstått mycket av det jag skrev. Som jag skriver i inlägget så beskriver punkterna händelseförloppet, det är inte argument utan konstateranden.

    Det glädjer mig i övrigt att du tror att alla dessa som hakat på denna obetänkta trend INTE använder det som alibi i stället för att skänka pengar till välgörande ändamål, utan gör det som ett komplement. Tyvärr är jag lite mer cyniskt och därför av en annan åsikt, men jag har gärna fel.

    Alldeles oavsett är det tråkigt att människor inte tänker efter mer. Det här ändamålet gynnar i första hand kommersiella aktörer som tjänar pengar på den goda viljan, och i liten grad de som verkligen är behövande.

    I övrigt dude, bör du läsa om du tror att näringsinnehållet i en kaffe är likvärdigt med det i en smörgås.

  • Men det handlar ju om mer än själva kaffet också, som kan hålla dem lite varmare under vintern, och fylla magen lite… det handlar om att låta dem synas, bekräfta deras existens istället för att sopas under mattan, tillåta dem en ”indulgence” som de troligtvis inte får uppleva så ofta längre. Jag tror även att hemlösa uppskattar en kopp kaffe då, och då.

    Men innestående macka skulle också vara en bra idé!

  • LenaSwanberg

    För det första, vad gör du för de hemlösa?

    För det andra så skulle Kafét sälja innestående kaffe till ett reducerat pris!

    Kafét har omkostnader som överstiger bönor och vatten…

    De får en liten extra intäkt men står för tillhandahållandet av kaffe och personal.
    De skulle annars inte fått sålt dessa extra koppar…

    Det ena utesluter inget annat, det är bättre att göra något än ingenting så lägg tid på att ge kreativ kritik på det andra uträttar istället…
    Tror på innestående kaffe!!!

    //L

    • Hej Lena,
      Jag ser inte riktigt hur din första kommentar rör detta resonemang annat än som härskarteknik.
      Du anser med andra ord inte att det är konstruktiv kritik att anse att vi som har möjlighet ska använda våra pengar till att ex köpa en ”innestående smörgås” än en kopp ”innestående urindrivande”? Det anser jag, precis som att jag anser att det är konstruktivt att ge pengarna till organisationer så som Stadsmissionen, som kan göra betydligt mer för betydligt fler med de slantar du ger för en kopp kaffe på ett kafé. De har exempelvis betydligt mycket mer koll på var pengarna behövs än jag som priviligierad cappuccino-konsument har, tack vare att de dagligdags pratar med utsatta människor i stället för att som vi kafébesökande Facebook-användare sitta och trigga varandra baserat på våra egna teorier om vad dessa personer faktiskt behöver och vill ha.
      Markus

  • LenaSwanberg

    Nu utesluter inte det ena det andra…! Jag brer/delar ut mackor när Klara Kyrka har sitt ”kök”, jag har anmält mig till volontär när Sven Harrys tillsammans med museet och några bolag har ”Frukostkök” ….
    Sven-Harrys frukostkök i samarbete med Gustaf Vasa Församling
    ”Jag har tröttnat på byråkratin kring de hemlösas situation och vill göra en insats”
    Sven-Harry
    När: 4 dagar i veckan (tis, ons, tor, fre).
    Under juni/juli/augusti
    start den 4 juni
    Tid: Från kl. 9.00 – 10.30
    Vad serveras: Kaffe och smörgås
    Till vem: Hemlösa och behövande
    Var: Utanför Sven-Harrys restaurang.

    Tack till: Folkhem Produktion AB,
    Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB,
    Sven-Harrys Restaurang, Byggnadsfirman Viktor Hanson, Digaloo, HC Bergmans
    Sedan har jag ansökt om att bli volontär för Stadsmissionen…varför skulle jag utesluta en idé som kan göra ännu en positiv sak för de hemlösa?! Om de dricker kaffe, te eller varm blåbärs soppa har inte med saken att göra…du har inte förstått meningen med detta på någon nivå! Lena

    • Vad du och jag gör och hur det kompletterar det vi redan gör är irrelevant. Vi kan inte utgå helt från oss själva när vi resonerar om företeelser som dessa. Det är försvinnande få som har det engagemang du har, och det ska du absolut vara stolt över.
      Det jag pratar om är de större sammanhangen, och lite mycket som jag var orolig i går är jag orolig i dag över att majoriteten av de människor som hajpar detta fenomen använder det som ett alibi för att SLIPPA göra mycket annat.
      Och du undviker likväl en av kärnfrågorna: på vilket sätt är det bättre att ge en kopp beroendeframkallande, urindrivande dryck till människor när behovet är näring?
      Det är skillnad på att göra rätt saker och att göra saker rätt – det är när man gör båda som man uppnår önskvärd effekt.