Inizio i Resumé – om lögner, förbannade lögner och statistik

Share Button
New Tool For Tracking
trekkyandy / Foter.com / CC BY-SA

Journalistik och statistik kan vara lite Angne och Svullo, de hänger ofta – men kommer sällan bra överens. De jobbigaste situationerna uppstår när de undersökningar som publiceras våldför sig på den naiva rapporteringens trovärdighet, som till exempel när Inizio i Resumé börjar prata betalväggar och trendbrott i webb-trafiken.

”Analys- och strategiföretaget” Inizios uttalanden baseras på KIA-index och är fyllda med märkligheter av uppenbart opportuna slag, vilket jag tycker är illa nog i sig – ännu värre känns det att analysen okritiskt ges utrymme i Resumé.

* * *

Låt oss beta av några konstigheter.

Definitionen ”www-sajt”

Bara där tar det stopp mentalt. Vad är en ”www-sajt”? Till world wide web tillhör såväl de sajter vi surfar till på dator som de specifikt mobila webbplatserna, och därtill föds många av de mobila apparna med information från www.

”Av allt att döma har det snart generationsgamla fenomenet, att med en dators hjälp besöka en webbplats, just lämnat sina glans dagar bakom sig.”

Om man med ”www-sajter” syftar på webbesök från dator är man snett ute. Trafik till en vanlig webbplats kan komma från mobiler (genom både webbläsare och nativa appar), likväl som trafik till en mobilsajt kan komma från en dator. Vad vi använder för prefix på webbadressen är irrelevant för att påvisa hur surfningen från olika plattformar förändras. För att dra sådana slutsatser måste vi söka ut annat data i webbanalysen än den KIA-index presenterar.

Stödet från Post- och telestyrelsens data

Som support till sina slutsatser använder Inizio statistik på antalet trådbundna internet-abonnemang, en siffra som legat mer eller mindre oförändrad sedan 2007. Dvs, under hela den period som Inizio tittat närmare på har antalet varit drygt sex miljoner – men inte förrän 2013 blir det hux flux bevis för att trafiken till sk www-sajter för första gången sen 2007 är ”mättad”.

Definitionen ”De svenska www-sajterna”

Jag har svårt för att förlika mig med Inizios gammelmodigt dragna gräns. Facebook, Twitter, Google och andra aktörer med huvudkontoret i USA och annorstädes räknas med andra ord inte. Likafullt har de tjänster på det svenska språket, miljoner svenska användare, säljer annonser till de svenska företagen, samt har i bland såväl anställda som en juridisk person i Sverige.

Påståendet ”De svenska www-sajterna växer inte längre

Jag säger inte att slutsatsen är fel, men den baseras på ett helt galet antagande.

”Grafen på nästa sida visar det totala antalet unika webbläsare för det dryga hundratalet www-sajter som funnits med i KIA-index redovisning sedan 2007. Efter en lång tids stabil tillväxt syns nu tecken på stagnation och tillbakagång.”

Det har tillkommit och fortsätter tillkomma ett antal populära sajter sedan 2007, och många av dessa och äldre sajter finns inte med på KIA-index, exempelvis Flashback, Spotlife, Existenz och Djungeltrumman. Dessutom glömmer man helt bort long tail-konsumtionen, dvs att många konsumerar nischat – i det här fallet små webbplatser som ex fristående WordPress-bloggar.

Påståendet ”Paradoxalt med tanke på att det är först nu mediebranschen satsar på betalväggar.”

Sist men inte minst detta påstående, som visar på en övertro till den egna analysförmågan eller en undertro till läsarerns intellekt – kanske båda. Jag tror personligen inte att betalväggar är en bra generallösning och skulle kanske lite irrationellt kunna se förbi att en undersökning som bevisar detta har en mindre lucka eller två, men här gapet vidöppet – och djupt som Marianergraven. Visst har globala jättar som NY Times med alla deras miljoner digitala relationer lättare att dra in slantar på väggen, men vad tusan har det övergripande antalet besökare till ett 100-tal minst sex år gamla svenska sajter att göra med konsumenternas betalvilja på specifika sajter? Med den logik Inizio använder borde entreprenörskap helt  förbjudas i samtliga städer med låg befolkningstillväxt.

Det här är inte de enda frågetecknen, men några av de största. Förutom äpplen, päron och fikon så serverar den här undersökningen egentligen bara en sak av värde: trafiktillväxten för de annonsfinansierade svenska sajter som funnits sedan 2007 har generellt börjat avta. That’s it.

* * *

Utspelen är uppenbart formulerade för att locka fler kunder som vill nyttja Inizios erbjudande att ”göra sina kunders informationstillgångar meningsfulla, agerbara och profitabla” genom vägledning ”i affärsutveckling och strategiska beslut”. Ska vi gissa på att de helt korrekt kommit fram till att svenska medier just nu lägger mycket kraft på betalväggar och att de genom att snabbt fabricera en passande analys riktad mot dessa aktörer hoppas slå in en kil av tvivel som leder till nya affärer för Inizio?

Risken är att oavsett om företaget får in en fot eller ej, så kan Resumés genomslag i branschen göra att undersökningen nyttjas för att dra felaktiga slutsatser i processer som till slut leder till att människor förlorar jobb. Det är inte okej någonstans. Ska exempelvis betalväggar rivas så ska det göras på bra grund, inte sånt här trams. Och ska man sälja in sig själv som konsult till stora arbetsgivare så ska man göra det med relevant kunskap och tro på att man faktiskt kan förbättra deras villkor, inte falska argument för att ensidigt profitera på osäkerheten.

Därför satsar GP på Håkan Hellström

Share Button
Håkan Hellström - Øyafestivalen 2011
NRK P3 / Foter.com / CC BY-NC-SA

I söndags lanserades Göteborgs-Postens nya satsning på Håkan Hellström i form av en dedikerad avdelning på gp.se om stans egen popikon. Många undrar säkert varför, och medan somliga jublar finns en beskärd del som rynkar på näsan. Oavsett om man gillar Håkan eller inte tycker jag att man ska glädjas åt experimentet.

Svenska Dagbladets Adam Svanell skrev lite spefullt om bevakningen kring Håkan och GP:s satsning:

”Hur mycket Håkan Hellström-bevakning tål Sverige?”

En inställning som inte förvånar mig alls. Men han missar en viktig sak som många traditionalistiska publicister och även läsare kommer göra i det här sammanhanget:

Det är inte mängden som förändrats så mycket sista tiden, det är sättet att paketera den journalistik vi redan gör och gjort. Utöver det tillkommer egentligen i första hand specialelement som exempelvis tävlingar och quizzer, vilka är ämnade att både roa de intresserade och medvetandegöra fler utöver vår vanliga publik om den nya tjänsten genom viral spridning.

Ska vi aktivt arbeta för att sprida vårt material genom nya fenomen och beteenden för att ge existerande läsare bättre service, samt nå nya läsare med specifika nischintressen och få dem att upptäcka oss? Eller ska vi bara arbeta på med produkter som sträcker sig från pärm till pärm och allt färre läser? Ska vi försöka nå ut med journalistiken, eller ska vi lägga oss ned och tyna bort medan vi väntar på att nästa affärsmodell magiskt dimper ner ur tomma luften?

* * *

Nyligen övergick jag till att arbeta med den redaktionella marknadsföringen på GP. Min inställning i frågan är ganska enkel: det effektivaste sättet att marknadsföra redaktionellt innehåll är genom just innehållet självt och hur det presenteras. Journalistiken behöver inte bara vara bra, utan också göras attraktiv för delning och spridning såväl i sociala nätverk som genom sök. Det betyder att det i högre grad än förut måste finnas ett nära samarbete mellan marknad och redaktion för att verkligen nå fram och ut.

Som ett första steg satte jag mig ner med Johan Lindqvist på Kultur & Nöje och spånade runt vad vi skulle kunna hitta på, bland annat runt vårt samarbete med start-upen Tunaspot. Vi kom då bland annat in på vad som var aktuellt under våren och sommaren, vilket ledde oss direkt in på Håkan Hellström – med nytt album, konsert i Slottsskogen och den kommande filmen om honom är 2013 hans år.

Några minuter senare satt idén och kändes helrätt från början: vi gör en specialsajt om Håkan, där vi samlar GP:s bästa gamla och allt det nya material vi skapar om Håkan under våren och sommaren. Varför är det då så bra? Håkan Hellström som artist är också extremt relevant såväl lokalt som nationellt. Han har ett stort och starkt följe med passionerade fans som gärna läser om honom och delar med sig av det de gillar.

* * *

Bruce
Sister72 / Foter.com / CC BY

Förra året gjorde vi motsvarande satsning genom ett oneshot-magasin om Bruce Springsteen inför hans konserter på Ullevi, men det här kändes bättre anpassat för digitalt på grund av dels att så mycket kommer hända kontinuerligt kring Håkan under hela våren och sommaren, hans relativt sett yngre publik, mobilens framväxt i yngre målgrupper och de nya möjligheter som bl a Tunaspot ger oss.

Vi som har fokus på den digitala konsumentaffären inom traditionella medier har lätt för att fastna i diskussioner om betalvägg eller inte, men vi jobbar allt för sällan med att bryta ner vårt generella erbjudande och försöka bygga upp nya. Jakten på det stora nya gör att vi varken lägger så mycket tanke eller kraft på förändringar av mindre art eller på de som eventuellt kan kannibalisera på vår trygga one-paper-to-concquer-them-all-strategi.

När det gäller digital och nischad konsumtion har vi som större dagstidning en konkurrensfördel i våra arkiv, utifrån vilka vi enkelt och snabbt kan skapa saftiga paketeringar. GP har under en lång rad år producerat spaltmeter om Håkan Hellström, IFK Göteborg, Göteborg Horseshow med flera – men allt detta nischade har vi paketerat generellt, och det mesta finns bara fångat på papper och i gamla tryckerianpassade publiceringssystem.

Genom att paketera det såsom vi gjort på www.gp.se/hakan klustrar vi informationen för att göra den mer relevant för sökmotorer – både betalt och organiskt – och skapar dessutom en destination som passar perfekt även för marknadsföring i sociala nätverk och på sajter som Devote och Djungeltrumman. Materialet finns också tillgängligt på våra specifikt mobila destinationer m.gp.se och nyhetsapparna – här har vi dock fortfarande lite att putsa på för att dra mer trafik dit.

Intäkterna är förstås viktiga. Eftersom en viktig del i projektet är att nå nya målgrupper genom social spridning och sök tror vi inte på att en betalvägg är ett alternativ – utan att annonser är lösningen. Som det ser ut just nu har vi två bannerpositioner på första sidan av avdelningen, där vi säljer i annonser med 25 % share of voice. Intresset har redan tidigt varit stort från de företag som vill nå ut till den specifika målgruppen – det ser med andra ord lovande ut även ekonomiskt.

* * *

Svagheterna i idén är givna. Dels är det inte givet att Göteborgs-Posten har en så stark genomslagskraft som vi önskar i målgruppen. Även om många GP-läsare gillar Håkan Hellström är det inte givet att alla Hellström-älskare gillar GP. Våra tekniska plattformar och arbetssätt är inte heller anpassade för detta just nu, utan vi får utgå från de lite mer fyrkantiga strukturer som finns och testa oss fram. Att hitta nya vägar fram i organisationen är inte alltid lätt, men allra svårast är att hitta de ultimata lösningarna inom existerande publiceringssystem utan att ställa till det för redaktörerna och rutinerna.

* * *

Nästa steg efter det hästjobb som Kultur & Nöje och webbredaktionen (all cred och heder till Patrik, Maria, Tobias, Jan, Johan & co) redan gjort för att få avdelningen på plats? Vi kommer förstås att lägga upp mer journalistik, presenterad på nya och gamla sätt – kanske en tidslinje, och definitivt en satsning med Tunaspot. Kanske hittar vi också på andra aktiviteter för att marknadsföra och kommersiallisera satsningen. Den som lever får se.

Varför ska du då glädjas åt detta, om du inte gillar Håkan? Svaren är givna:

  • Om du ser journalistikens värde i stort, glädjs åt att vi hittar nya vägar att finansiera den genom att paketera det vi redan gör på nya sätt.
  • Om detta lyckas kommer såväl vi som andra att göra fler satsningar som denna, kanske kittlar någon av dessa dig. De flesta människor har nischintressen, så förmodligen även du – jag gissar att du inte kommer bli besviken om du får chans att gräva mer i det?

Men, det är klart – det var ju bättre förr när vi hade nyhetsmonopol och alla läste tidningen från pärm till pärm.

Läs också

Därför förtjänar Håkan Hellström en egen sajt” – Johan Lindqvist (GP)

GP bygger Håkan Hellström-sajt” – Axel Andén (Medievärlden)

Hellström och högvattnet” – Håkan Engström (Sydsvenskan)

Gotta dig i Håkan Hellström” – Louise Lindberg (Svenska YLE)

GP bygger Håkan Hellström-sajt” – Pelle Tamleht (Nöjesguiden)

GP lanserar Håkan Hellström-sajt” – Dante Thomsen (Dagens Media)

GP hyllar Hellström med egen sajt” – DN

Innestående kaffe – om priviligierades välgörenhet

Share Button
Cup of coffee
Gvjekoslav / Foter.com / CC BY-SA

Det senaste dygnet har ett nytt fenomen spritt sig längs Facebooks korridorer – ”innestående kaffe”. Till en början blev jag lite intresserad och fascinerad, sen snabbt förbannad och till sist fast övertygad om att det måste vara nån form av bisarrt aprilskämt. Sen fann jag mitt i förnekelsen att trenden var global och hade nått Sverige förra veckan, efter att ha startat i Napoli för många år sedan. Vi är alltså på riktigt så här dumma.

När vi i den priviligierade medel- och överklassen kommer på en fräck idé som kan smeka våra överkonsumerande samveten medhårs [utan att tvinga oss dra ner på vårt välmående] så kan lätt de mest dumma fenomen uppstå. Lo and behold, när författaren Tomas Gunnarsson och sen Vallentuna Nya Tidning delar nyheten om ”suspenderade” eller ”innestående” kaffe och den gillas och delas av 40 000 personer på de första 16 timmarna.

Det här är så dumt att jag vet inte vad jag ska ta mig till. Låt mig rekapitulera: priviligierad person går in på kafé och köper en kopp kaffe till sig själv och en innestående till en ospecifik, sämre bemedlad person som därmed kan hämta ut den kostnadsfritt.

Låt mig rekapitulera i annan form.

  1. En priviligerad kund går in på ett kafé.
  2. På kaféet kostar kaffe normalt mellan 25 och 40 kr (säg 30 kr för räkneexemplet).
  3. En vanlig bryggkaffe kostar ca 60 öre att tillverka hemma.
  4. På kaféet betalar kunden 60 kr för två kaffe och sätter upp det ena på ”innestående”.
  5. Kaféägaren tar efter utgifter för råvaror, personal etc ut en vinst på ca 20 – 40 % för motsvarande latte (mer för en slät kopp) *.
  6. Kaféägaren får gratis marknadsföring.
  7. Den lägre priviligierade får en kopp kaffe i stället för ett mål mat (motsvarande en måltid i en skolbespisning, inklusive bemanning), eller om man nu mäter lycka i just kaffe: 50 vanliga koppar bryggkaffe på ideellt bemannad plats.

Det här känns verkligen skitlogiskt. Bra tänkt, du priviligerade medelklassperson i Stockholm och på andra orter. Ge INTE bort några pengar till Stadsmissionen och liknande organisationer som kan ge kläder, boende och mat till en person. Nejnej, för all del – ge dina pengar till ett vinstdrivande kafé i stället, och se samtidigt till att någon mindre priviligierad kan leva ditt fabulösa liv för en stund. Bidrag är dessutom SÅ 1985, det är ju mycket mer kontinentalt att dela en caffè sospeso på stan och Facebook.

Man kan ju undra vem som kom på idén att det som skulle vara innestående är en urindrivande kopp kaffe och inte en smörgås?

* Källa: Matts Johansson, grundare av Da Matteo.

Noteringar från #Meg13, dag 1

Share Button

Joakim Jardenberg

Mediedagarnas seminariespår inleddes med Simon Pont, chefsstrateg på Vizeum.

Pont berättade om myter och storytelling – att myterna är grunderna till vår tro och strukturer, vårt sätt att skapa förståelse för fenomen och samhället vi lever i.

Vi rör oss runt fenomen som startar redan i barndomen. David Elkind kallar det den personliga fabeln, en egocentrism där vi över-differentierar våra erfarenheter och egenskapar så mycket att vi tror att de är helt unika. Något som lever kvar i oss även som vuxna.

Vi kan se hur de gamla arketyperna lever kvar och fungerar i exempelvis reklam hur mycket vi än utvecklats som människor och samhälle – exempelvis att män ska vara grovhuggna, svala och se bra ut i polo.

Frågan är – när en man tittar på Jude Law i hjälterollen, tittar han då på Jude eller en representation av sitt eget fantasi-jag?

Genom Sociala medier har vi nu fått möjligheten att själva aktivt bygga våra identiteter. Det finns kritik mot att vi på grund av fenomenet tappar kontakten med nuet och presenterar en bild av oss själva som inte är sann, men å andra sidan: vad är det för fel på att putsa till bilden av oss själva?

* * *

En panel bestående av Casten Almqvist (TV4), Gustav Martner (CP+B), Carola Määtä (Proffice), Daniel Collin (MEC), Per Carleö (Volvo Personbilar), Tomas Brunegård (Stampen), Daniel Rytterström (Google) och Sharon Jamå diskuterade på andra passet hur medieindustrins kommersiella ekosystem kollapsar och det är dags att bygga ett nytt.

Stampens Michael Johansson inledde med en spaning. Han pratade om musikindustrins ekosystem, vilket slogs i spillror över en natt – ett exempel på en annan industri som gått samma väg som medierna nu är på väg. De var tvungna att tänka om när de tekniska landvinningarna hade slagit ut det gamla ekosystemet, och det var inte förrän aktörer som Spotify och WiMP kom som man började hitta en lösning och ett nytt sätt att arbeta.

Johansson fortsatte med att beskriva hur den tekniska utvecklingen inte förändrat exempelvis annonsörernas behov av att nå ut. Tekniken har dock förändrat hur man kan göra det. När det gäller annonsering har det hänt fantastiskt lite de senaste 20 åren, man får titta hela vägen tillbaka till 16 juni 1836 för att hitta någon större förändring – när den första kommersiella annonsen trycktes i en fransk tidning.

Nyckeln till framtiden tror han ligger i att hitta en dynamisk, värdeskapande logik som kan förändras med tiden, i stället för den statiska, industriella logiken som fortfarande härskar.

”Utvecklingsviljan och experimentlustan har kommit igång på ett helt annat sätt än vi kunde drömma om för 10 år sedan.” – Brunegård

”När jag började på MEC för åtta år sen hade vi 15 personer som jobbade som printrådgivare, 9 på tv och 2 på digitalt. Nu har vi 6 på print, 6 på tv och 23 digitala rådgivare.” – Collin

”Jag tycker inte att Spotify löste musikbranschens problem, det gjorde Pirate Bay. Spotify tog den peer-to-peer-teknik och la på en bättre användarupplevelse på det.” – Martner

”TV4 valde tidigt att börja starta konkurrenter till sig själva, i stället för att andra skulle göra det. Det framstår i dag som briljant. Vi har varit bra på att gå in och bråka med vår egen kärna, där har tidningarna inte lyckats.” – Almqvist

”Vi är inte intresserade av att köpa print från en säljavdelning och digitalt från en annan avdelning. Om vi försöker hitta synergier mellan de olika kanalerna tror jag det går att hitta nya affärsmöjligheter.” – Carleö

”Hur kan annonsörskommunikationen ge mer värde till den redaktionella produkten?” – Carleö

”Vi försöker hitta en köpare till säljaren, och att man gör det på ett så relevant sätt att man inte stör användarupplevelsen. Det har inte varit så snabbrörligt, ibland sitter man för mycket på sin egen kammare i stället för att se sig om efter vad som händer runt om i världen.” – Rytterström

”Att reklamen måste tillföra ett värde till konsumenten tycker jag är huvudet på spiken. Men när vi börjar prata om att samarbeta för att utveckla det redaktionella ringer en varningsklocka. Jag tror att det som behövs är gemensam produktutveckling för att lyfta användarupplevelsen.” – Martner

”I dag finansieras en stor del av vår kvalitativa journalistik av annonser, och annonsörerna börjar hitta andra vägar nu. Det oroar mig, det behöver hända mycket mer, mycket snabbare.” – Collin

”Man måste mena allvar med innovation. Jag återkommer till det, att vi pratar för mycket. Det vi har framme behöver vi våga lansera och köra ut, och det kan bli på bekostnad av det vi har inklusive vår journalistik. Vi får vänja oss vid att vad som är kvalitet kommer att definieras om.” – Almqvist

”Orka utmana ortodoxerna vi lever med. Det har vi inte gjort bra på dagstidningssidan.” – Almqvist

”Den lokala tidningen är det unika signumet för svensk press. Hela kärnfrågan kommer att ligga i vår förmåga att utveckla relationer. Kan vi fortsatt få 70-80 % av människorna på en ort att vända sig till den lokala tidningen för nyheter så tror jag att annonsörerna kommer att fortsätta gå genom oss. Jag är också orolig, men positiv.” – Brunegård

”Vi kan inte låsa in folk i en distributionskedja som vi gjort de senaste 200 åren.” – Almqvist

”Det finns två komponenter i vad Google gör för mediehusen. En del är att skicka sex miljarder besök i månaden till mediernas sajter, en annan är att vi jobbar tillsammans med publicister med AdSense. Vi betalar ut sju miljarder dollar årligen till mediehusen.” – Rytterström

”Det finns mer att göra med konsumenterna än att diskutera om det ska vara kommentarer på artiklarna eller inte.” – Collin

”Jag tror att vi som medieägare behöver vara öppna för samarbeten, att vi inte ska äga allt.” – Brunegård

”API:er har varit viktiga för exempelvis Facebooks framgång, och om du tittar på iPhone hade har de möjliggjort många appar. Jag tror att mediehusen behöver börja arbeta mer med såna möjligheter.” – Martner

”Det är inte alltid bäst att vara längst fram. Det bästa är att analysera den som ligger längst fram och göra det bättre.” – Martner

* * *

Nu Jon Farrar, vice president på BBC Worldwide, om den brittiska jättens strategi för globala tv-event som ex Planet Earth Live och London Calling.

BBC anpassar utbudet och marknadsföringen efter de lokala preferenserna, exempelvis satsar man mycket mer på humor i Skandinavien än i andra delar av världen.

Pga den tekniska utvecklingen, inklusive sociala mediers, så ser man tre starka behov för sina sändningar: omedelbarhet, kraftfulla satsningar och delade erfarenheter. Detta talar till exempel för satsningar på direktsändningar med bra lösningar för second screen.

Global Events för BBC inkluderar: direktsändningar (som ex the Diamond Jubilee), koordinerade programlanseringar över flera marknader (ex Dara O’Brians Science Club), snabbt omsatta produktioner med passionerade följare (ex Top Gear och Alan Carr) och globala jippon/teman/säsonger som sträcker sig över både fler kanaler och marknader (ex London Calling).

Fördelarna med globala event för BBC: når stora publiker, reducerar risken för piratkopiering och liknande fenomen, nyttjar storleken på BBC:s nätverk och ger möjlighet till delade erfarenheter.

Framöver satsar man mer på lösningar för second screen (ex genom appar för olika program) och att skapa diskussion runt produktionerna i sociala medier.

* * *

Dags för en ny paneldiskussion, nu om sociala medier och samhällsutveckling. Deltar gör Jan Nolin, Mathias Klang, Ann-Sofie Axelsson och Stefan Eklund.

Inledningsvis delades för första gången Sparbanksstiftelse Sjuhärads Sociala Mediepris (100 000 kr) ut till Joakim Jardenberg för sina insatser för samhällsutvecklingen i debatten om ex transparensen i sociala medier.

”De positiva effekterna med sociala medier är framför allt att man ger en röst åt fler människor.” – Klang

”Alla professioner körs över av utvecklingen. Vi behöver hitta balansen mellan amatörer och professionella.” – Nolin

”Stoltenbergs användning av Twitter är intressant. Han använder det för det dagliga samtalet, vilka lett till ett starkt intresse och diskussion.” – Klang

”Sociala medier är intressant ur ett analysperspektiv – för att ta reda på vad väljarna pratar om och var.” – Klang

”Även medierna håller på att lära sig sociala medier och gör sina misstag, exempelvis när det gäller hur man ska hantera dialogen och tipsen som kommer in. Det är en arbetsprocess man är mitt i.” – Axelsson

”Medierna har försökt nyttja de framgångsrika amatörerna som producerar medier, men än så länge har man inte hittat framgångsrika sätt att samproducera detta. Exempelvis att jobba tillsammans med youtubaren på YouTube.” – Nolin

”De större delarna av sociala medier är fattiga utan de traditionella. Det blir ännu tydligare när man ser att bloggandet håller på att minska. Sociala medier behöver nåt att sprida, det skapar medierna. Och medierna behöver de som sprider deras material. Det är en intressant symbios.” – Klang

”Att öppna upp för läsare och tittare kan bli en flodvåg som man inte är beredd på. Man tror att det kommer moderera sig själv, men det gör det inte.” – Axelsson

”Vi har alltid varit narcissister i jakt på spänning, men nu har vi fått kanalerna för att leva ut det.” – Klang

”Det är viktig att komma ihåg att tekniken är ointresserad moral. De som har kontrollen över den har makten att bestämma hur vi ska få våra nyheter, det är viktigt att komma ihåg.” – Klang

* * *

Dags att höra mer om Twitterbarometern, Carin Hjulström leder en panel med Emanuel Karlsten, Marie Grusell och Anders Bjurström.

73 % tro att det som sker på Twitter i stor eller viss utsträckning kan påverka vad som tas upp av medier och samhällsdebatten. Bara 7 % säger nej, medan 20 % är tveksamma eller vet ej.

”De sociala medierna har vässat valkampanjerna, gjort dem mycket snabbare.” – Grusell

”En av mina favoriter är Jens Stoltenberg, som använder sociala medier på ett personligt sätt och kan bygga en annan kontakt än han kan annars.” – Grusell

”Twitter är dåliga på att gå ut med officiella siffror, men det fortsätter absolut att växa.” – Bjurström

Det finns i dag 529 146 svenska twittrare, en ökning med 62 % från förra året.

”Om man ska få många följare ska man bidra, hitta nåt som kittlar.” – Karlsten

”#svpol var den mest använda hashtagen, sen kom #twittboll och #mel2012.” – Bjurström

Mest inflytelserika twittrare blev även i år @Jonas_Gardell.

* * *

Carin Hjulström tar klivet över till nästa scen för att prata om snuttifieringen av språket, ”Älskling, jag krympte språket”. På scenen finns också Olle Josephson, Annina Rabe, Mattias Åkerberg och Natalia Kazmierska.

Gör ont i själen när Mats Svegfors undersökning används som underlag. Tyvärr, jag tycker att den är undermålig och byggd på en tes som är minst sagt klent underbyggd – den förtjänar inte sin plats i såna här sammanhang.

”Jag tycker mig sen en explosion av kreativitet på sociala medier. Det är helt fantastiskt att se hur många människor använder språket på ett nytt och spännande sätt.” – Åkerberg

”Jag tycker det var obegripligt hur en så klok man som Mats Svegfors kan göra en så dålig analys. Till en början skrivs mycket av journalistiken på nätet, han hade suttit och räknat bokstäver i papperstidningen.” – Kazmierska

”Sen jag började använda sociala medier har jag svårt att skapa den koncentration som krävs för att konsumera litteratur. Men det säger ju inget om hur språket utvecklas.” – Rabe

”Med språk är det så lyckligt att det är ett av de få områden där cheferna inte bestämmer.” – Josephson

”Anglifieringen är inte så våldsam som man tror, ungefär var hundrade ord i mediernas texter har kommit från engelskan efter 1945.” – Josephson

”Jag tycker inte att språket har krympt. På Twitter måste man självklart uttrycka sig kortare, men annars har inte meningarna blivit kortare.” – Josephson

”Några småordsförändringar. Hen, vart, mer att-strykning.” – Josephson

”Om ni ska välja mellan de och dem, välj de för att det är rätt i nio fall av tio.” – Josephson

”Så länge det går att förstå. Om vi skulle hålla kvar vid hur det varit skulle språket aldrig ha förändrats.” – Åkerberg

”Det kommer många nya ord och smarta sätt att uttrycka sig – exempelvis ‘I dag känner jag mig cirka oövervinnerlig.'” – Åkerberg

”De språkliga kraven på journalister är högre i dag – det krävs mer för att hela tiden anpassa sig till förutsättningarna i olika medier.” – Josephson

”En dålig sida av det korta, snabba tycker jag är att det blir mer säljarsnack – att man säljer in sig själv, folk man gillar och sådär.” – Kazmierska

”Jag har svårt för att det blir en slags rundgång på Twitter. Det är det här retweetandet, plus att det finns en karriärism och hetsk ton på Twitter som jag blir trött på. Men det beror ju också på att de jag följde var i min bransch och där funkar det också.” – Rabe

”En text på 140 tecken kan vara otroligt bra. Det kan vara av godo, inte minst i min värld – i kulturvärlden – där folk bajsar ord ganska ofta.” – Rabe

* * *

Och där börjar batteriet i datorn ta slut, tack för i dag!

Rädslan är vårt största hot

Share Button
By: Esparta Palma

För att fostra en innovativ miljö krävs en del grundförutsättningar – exempelvis högt i tak, en beredskap att slakta älsklingar och heliga kor, samt framför allt förmågan att gå utanför trygghetszonerna. Som det ser ut just nu så ser jag inte att de förutsättningarna finns på många håll inom svenska medier, det gör mig orolig inför framtiden.

Att det är högt i tak i svenska medier behöver vi väl i de flesta fall inte tvivla på – det ligger i sakens natur att folk i journalistikdrivna verksamheter vågar tycka och tänka högt. Men i de två andra fallen ser jag fortsatt stora hinder.

Vi har oerhört svårt att döda våra älsklingar, och går på ständig jakt efter både hängslen och livremmar innan vi verkligen satsar på koncept som vi tror kanske på något sätt kan kannibalisera på det vi redan gör. En rädsla som förstår har att göra både med våra ibland uråldriga KPI:er, men också ren och skär oro över likviditeten. Det vore konstigt om den senare inte påverkade oss så mycket som den gör, men det måste också balanseras mot att vi även långsiktigt vill överleva i någon form.

Mest av allt oroar mig dock vår oförmåga att gå utanför våra trygghetszoner. Det är en nödvändighet att ta det steget för att utvecklas, vare sig vi ser det ur perspektivet person eller organisation. En person som vet vad det betyder att bli och vara en vinnare är Michael Jordan – han är den som kanske sagt det bäst av alla:

“Jag har missat mer än 9000 skott under min karriär. Jag har förlorat nästan 300 matcher. 26 gånger har jag blivit anförtrodd att ta det matchvinnande skottet och missat. Jag har misslyckats om och om igen i mitt liv. Och det är därför jag lyckats.”

Om du inte vågar misslyckas så kommer du aldrig att lyckas. Om du inte vågar testa att göra det där som känns jobbigt så kommer du aldrig att utvecklas. Om du inte vågar ta klivet ut från din trygghetszon så kommer den zonen aldrig att växa.

Att bara dividera och besluta om stora frågor som betalväggar och annonslösningar kommer inte att ta oss in i framtiden, för på vägen dit måste var och en av oss ta miljoner små steg för att utveckla våra färdigheter som journalister, publicister, grafiker, marknadsförare, säljare och affärsutvecklare. Tyvärr ser jag inte att vi tar nog många av dessa steg, vi har för lätt att nöja oss inom trygghetszonen när världen är osäker nog – ett moment 22 som kan bli många mediers död.

Varför inte avsluta med ett citat till av Jordan:

“Jag har alltid trott att om du arbetar hårt så kommer resultaten. Jag gör inte saker halvhjärtat. För jag vet att om jag gör det så kan jag förvänta mig halvhjärtade resultat.”

Hur många av de lösningar som lanserats av svenska mediehus då och nu är halvhjärtade – hur ofta nöjer vi oss med kompromisser i stället för att kräva mer av oss själva och vår omvärld? Liksom många andra branscher skulle vi inom medierna kunna lära oss mycket genom att studera idrottens prestationspsykologi.

Relevans i den mobila upplevelsen

Share Button

 

By: David Fisher

Jeff Jarvis skrev i augusti ett blogginlägg om hur mobilen inte är nästa stora grej, utan bara en väg dit; att mediehusen måste förstå att man inte säljer innehåll utan relationer.

”Vi inom nyheter och media borde /../ bygga en mobil strategi runt att göra lärdomar om människor och betjäna dem bättre som ett resultat av det – inte bara servera innehåll på mindre skärmar.”

I en undersökning jag refererade till i ett inlägg förra veckan, finns en intressant aspekt kopplat till vad Jarvis predikar: personer med högskoleexamen är mer benägna att konsumera nyheter på sina läsplattor och smarta telefoner än snittet, liksom att de i högre grad än andra får sina nyheter från mobila appar än webbar. Lägg därtill skillnaderna mellan könen. Det finns med andra ord tydliga mönster mellan om och hur olika segment tar till sig nyheter i olika plattformar.

Tänker nyhetsmedierna på faktorer som dessa när olika plattformar och kanaler prioriteras och utvecklas – utgår vi från vilka potentiella lösningar som passar bäst för olika typer av läsare? Nej, inte i så hög grad som vi borde – vilket förstås rör sig om resurser, men också att vi har extremt mycket erfarenhet av att skapa en generell tidning för alla målgrupper och har översatt det även till de digitala kanalerna – inklusive mobilen, trots dess intimitet. Vi måste sluta intala oss själva att vi måste skapa lösningar utifrån vad plattformarna kan leverera, samt att en specifik typ av upplevelse är den bästa för alla i alla fönster.

Det är dags att börja bygga relationer med våra läsare även bortom de sociala funktionerna genom att ta reda på vilka de är. Det är det enda sättet för oss att framöver kunna anpassa upplevelsen så att den känns precis så nära och relevant som mobiltelefonen kan vara. Det inkluderar att sluta stirra oss blinda på klick och skapa tjänster som gör att våra kunder motiveras att registrera sig för att nyttja dem.

När vi vet mer om de som konsumerar våra nyheter kan vi leverera upplevelser som passar dem bättre, men även sträva efter att få insikt om vilka kundsegment som inte besöker våra mobila destinationer så att vi kan bemöta den bristen genom att utveckla utbudet både i existerande och oprioriterade eller helt saknade kanaler. Märk väl, det här går långt bortom att personalisera nyhetsflödet – jag syftar på helheten i upplevelsen, från pixel till limpa. I båda dessa fall kommer undersökningar som Pew Research Centers in. Det handlar inte bara om insikten i att olika segment föredrar olika typer av upplevelser och plattformar, utan också om att undersöka vad som motiverar deras val. Först när vi vet det kan vi erbjuda en användarupplevelse och interaktionsdesign som är relevant för den mobila konsumenten. Det räcker inte med att kalkera av andra mediers hemläxa, vi måste göra vår egen.

Fyra amerikanska småtidningar som lyckas digitalt

Share Button
By: epSos .de | CC-BY

Pew Research Center släppte i veckan en ny rapport, ”Newspapers turning ideas into dollars”, där de lyfter fram fyra exempel på relativt små, amerikanska tidningar som tjänar pengar digitalt. Det borde vara manna från himlen för de svenska motsvarigheterna, som kontinuerligt behöver tänka mer disruptiva tankar än bara ”betalvägg eller inte?”.

Santa Rosa Press Democrat gick utanför boxen och startade en digital byrå för att hjälpa kunderna med allt från webbutveckling till sökmotoroptimering och e-handel. Tillsammans med de annonsintäkterna som kommer från de här affärerna har byrån redan under det första verksamhetsåret stått för ungefär 25 % av bolagets digitala intäkter och enligt prognosen för 2013 ska man växa med 60 %.

”Jag hör att fler och fler dagstidningar utvecklar sina egna byråer. Det råd jag ger dem är att du inte bara kan doppa tån. Du måste kasta dig ner i poolen”, berättar Press Democrats Bruce Kyse för Pew.

Något som förstås är en sanning när det gäller mycket av det utvecklingsarbete som bedrivs på tidningarna – om man inte vågar satsa kommer man aldrig att lyckas fullt ut – om än alls – i den digitala övergången. 

Noterbart: Byrån har bara rekryterat lokala förmågor utan erfarenhet från mediebranschen, samt har valt att satsa på en roterande grupp av webbdesigners för att få variation i det man producerar och redan på pitchstadiet kunna visa upp olika anslag i stället för att fastna i en känsla.

The Naples Daily News förändrade säljavdelningen – på riktigt. Den största nydaningen var att de gick från att dela upp arbetet i geografi till att säljare har hand om olika branscher, med mål att de ska bli specialister inom sina områden. Den nya filosofin, strukturen och personal gav resultat direkt. Medan den amerikanska marknaden har backat i annonsförsäljning både 2011 och 2012 har Daily News kontinuerligt ökat försäljningen.

Deseret News har satsat stort genom att skapa en ny digital gren av organisationen, lagt om innehållet för att attrahera en större målgrupp och utvecklat en plattform för läsargenererade nyheter. Jag tycker att de två mest intressanta är de sistnämnda, som steg mot en mer global marknad som domineras av long tail-beteenden, samt för att möta megatrenden där ”alla är medieaktörer” (Framtidsutredningen, Sveriges Radio).

Columbia Herald har höjt taket rejält och satsat på att testa så många innovationer som möjligt – under 2012 lanserade de exempelvis en betalvägg, digital byrå, kupongprogram, livsstilsmagasin, annonskoncept och digital biljettförsäljning. Anmärkningsvärt för en tidning med en upplaga på endast 13 000 exemplar. Intäkterna från de digitala spåren har ökat från en till sex procent från början på 2011 till slutet på 2012, och målet är att nå 15 procent under det här året. Den största digitala kassakon så här långt har varit något så traditionellt som sponsrade läsartävlingar, vilka drog in ungefär 1,1 miljoner SEK från november 2011 och ett år framåt.

Det var fyra exempel på små, amerikanska tidningar som uppnått olika mått av digital framgång. Ett par av dem är mer nyskapande än andra. Men hur ser det ut på den svenska och nordiska marknaden – vilka är de mest spännande aktuella casen [utöver betalväggarna] som kan backas upp med någon form av positivt resultat även i bokföringen? Posta gärna tips i kommentarsfältet eller formuläret nedan.

[easy_contact_forms fid=4]

Kickstarter: ”Datajournalistik för alla”

Share Button
The Manual amongst friends...
andré.luís / Foter.com / CC BY

Det är fler än Washington Post som vill stärka kopplingen mellan programmering och journalistik. En av dem är Dave Stanton, som söker finansiering på Kickstarter för projektet For Journalism, som ska skapa utbildningsmaterial för ”nästa generations utvecklare av nyhetsapplikationer”.

”Vi har ett pipelineproblem med människor som har data- och programmeringskunskaper för journalistik. Det finns bra organisationer och institutioner som gör enorma framsteg, men vi behöver en branschgemensam lösning för att att utbilda nästa generations journalister”, inleds pitchen på Kickstarter.

En spännande målsättning, och inte blir det mindre intressant när man tittar på det dream team om åtta personer som Stanton har satt ihop: Jeremy Bowers (NPR), Christopher Groskopf (NPR), Jeff  Larson (ProPublica), Jacqui Maher (New York Times), Michelle Minkoff (Associated Press), Ryan Pitts (SpokesmanReview), Ken Schwencke (Los Angeles Times), Mike Tigas (ProPublica) och Chase Davis (NY Times). Tillsammans ska de skapa åtta kurser inom områden som Ruby on Rails, Django, responsiv webbdesign, visualisering och cybersäkerhet.

Insamlingen startade 25 januari med målsättning att få in 32 000 USD. De har i skrivande stund, med 23 dagar kvar, dragit in drygt 18 000. Tycker du att det låter intressant och värt att vara med och finansiera för att det ska bli verklighet? Läs mer och lägg en slant på Kickstarter.

Överlever com hem som tv-leverantör?

Share Button
Jag har valt bort mina favoritkanaler!
moonhouse / Foter.com / CC BY

Com Hem har under en lång rad år dominerat den svenska marknaden för kabel-tv i en närmast monopol-liknande ställning. Genom avtal med fastighetsägare har man länge haft marknaden i stryptag – de flesta privatkunder har inte haft några andra val än att gå till com hem för att få digital-tv. Trenden för bolaget har också varit relativt positiv, men hur ser framtiden ut i sken av att tv-marknaden nu genomgår en teknologisk avreglering?

I dagstidningsbranschen är de stora kostymerna det största problemet som finns att tackla, i allt från personal till kostnaderna för papper, tryck och transporter. Hur anpassar du en verksamhet med så stora fasta kostnadsmassor till en marknad där intäkterna ser ut att vara betydligt lägre? Ekvationen är svår nog om alla kunder skulle ta steget från papper till digitalt under en månad. I skenet av att så många fortfarande föredrar en papperstidning och den modellen ska balanseras mot den digitala är den närmast omöjlig att lösa.

Com hem står kvar på perrongen

Även om vi är långt ifrån en lösning på den omställning som med all sannolikhet kommer att ta död på många organisationer och arbetstillfällen längs vägen, så har vi i alla fall börjat resan sedan ett par år tillbaka. Det arbetas ständigt med att både sänka de fasta kostnaderna och att bibehålla eller till och med höja kvaliteten på de produkter och tjänster vi levererar. Liksom nyhetsmedierna står com hem just nu inför en långt mycket mer konkurrensutsatt situation än förut, där överlevnaden är beroende av marknadens nycker.

I mitten av 2012 meddelade deras vd Tomas Franzén i kvartalsrapporten:

– Vi fortsätter leverera ett stabilt resultat på en marknad där kampen om kunderna blir allt hårdare. Det ger oss möjlighet att fortsätta hålla en hög investeringstakt för att utveckla attraktiva tjänster.

Men bakom uttalandet gömmer sig en annan sanning, som kom krypande för ett par veckor sedan när man för andra gången på två år sen varslade personal. Den här gången berörs 60 anställda i Härnösand och Stockholm. Samtidigt har bilden som kablats ut i övrigt varit business as usual, med tunga investeringar i infrastruktur och teknik som förstärker den modell man redan har.

TiVo logo 2011 RGB
TiVo Inc. / Foter.com / CC BY-SA
  • En storsatsning på amerikanska TiVo, en lösning som ska lanseras under andra kvartalet 2013. TiVo är bra, eller snarare: var riktigt bra 2011. Men den är fortfarande starkt beroende av en kostsam box som du bara kan använda till just tv-tittande (och diverse bonusfunktioner som Spotify).
  • ”Under det tredje kvartalet har slutfasen av ett omfattande arbete med Com Hems kanalplan påbörjats. Arbetet innebär att nätet omstruktureras för att minimera tekniska fel men också för att skapa än mer utrymme i nätet.” (Andreas Rågsjö Thorell – läs mer i Resumé)

Hur går det ihop kort- och långsiktigt?

Kunderna har redan börjat överge com hem

Tittar man närmare på kundunderlaget är trenden under det senare året besvärande. Efter att kontinuerligt ha ökat antalet abonnemang fram till fjärde kvartalet 2011 minskade det eftersom under 2012. Enligt den senaste officiella siffran från tredje kvartalet fanns 612 700 aktiva tv-abonnemang, en minskning på med drygt 45 000 sedan december 2011 – eller närmare sju procent på nio månader. Se grafen nedan för utvecklingen från 2009 till 2012.

comhem_tv

Om färre kunder ska bära upp kostnaderna för com hems nyinvesteringar, vad innebär det då för priserna? Man har till exempel sedan 2012 helt tagit bort Small-paketet (49 kr/mån). På så sätt driver man upp snittintäkten per abonnemang och lär fortsätta sträva allt mer i den riktningen. Precis som tidningarna i början av strukturomvandlingen tvingats göra när prenumeranterna blivit färre.

Samtidigt som företaget investerar stort har en rad nya konkurrenter med betydligt mycket lägre infrastruktur-kostnader etablerat sig på marknaden. Konkurrenter som med mer flexibla plattformar också erbjuder mer flexibla lösningar för slutkunden i såväl teknik som bindningstider. Plötsligt måste man inte ha tre hål i väggen eller ett telefonuttag för att få digital-tv. Viaplay var först ut, de etablerades redan 2007 under namnet Viasat Ondemand, men förde en relativt anonym tillvaro till boomen nådde Sverige förra året i och med att Netflix och HBO entré. Lägg därtill C Mores satsning på Filmnet och betatjänsten Magine, som erbjuder en upplevelse snarlik com hems men i en miljö utan krav på inspelningsfunktioner för att se tidigare sända program.

Just HBO lärde sig förövrigt snabbt en dyrköpt läxa när de med hög svansföring etablerade sig på den svenska marknaden i december 2012. Likt com hem erbjöd man abonnemang med tolv månaders bindningstid och en teknisk lösning som var minst sagt begränsad. Konsumenternas glädje över att de äntligen kom till Norden förbyttes snabbt i ilska och frustration. Redan första veckan tvingades HBO införa en provmånad, och i januari meddelades att de förlängt den till två månader, att AirPlay och HD-kvalitet var på gång och att de skulle erbjuda ett alternativ utan bindningstid. Inte ens den amerikanska jätten med världens bästa utbud på tv-serier kunde värja sig mot kraven på kundtillvändhet.

Hur ska com hem klara sig i den här miljön, med så hårda krav på låga priser och flexibilitet? Vad gör man när konkurrensen är mördande och konsumenterna även ledsnat på prismodeller som indirekt bestraffar lojala kunders ekonomi? Det kommer bli oerhört tufft.

Com hem vs de nya konkurrenterna

Com hem tvingar konsumenten att använda några av deras fåtal tekniska lösningar för att konsumera innehåll. I de flesta fall inbegriper dessa att kunden direkt (genom separata digitalboxar) eller indirekt (genom att köpa tv med inbyggd digitalbox) får en initial startkostnad för tekniken.

Netflix erbjuder streaming via iPad, iPhone, Android-mobiler och -surfplattor, PC, Mac, PlayStation 3, Nintendo Wii, Xbox 360, Bluray-spelare, smarta tv-apparater, hemmabiosystem och mediaspelare som Apple-tv. Dvs, de utnyttjar tekniska plattformar som kunderna redan äger och är bekväma med.

Com hem lägger enormt stora pengar på att utveckla och förvalta en teknisk infrastruktur, från servrar och kabelnät till terminaler, basstationer och uttagen i lägenheter. Lägg därtill personalkostnaderna som krävs för underhåll och support.

Netflix, HBO, Viaplay, Filmnet och Magine har förutom innehållet ”bara” behov av servrar och mjukvara. Förutom lägre omkostnader ger deras lösningar kunden möjlighet att ta del av innehållet överallt där det finns en uppkoppling.

Com hem tar 248-408 kr/månad för standardpaket. Utöver det har de film- och sportpaket som kostar 189-449 kr/månad.

Netflix kostar 79 kr, HBO 79-129 kr, Viaplay 49-249 kr, Filmnet 99 kr och Magine är gratis i beta.

Vid införsäljning erbjuder com hem lägre startpriser för att kompensera för de normalt höga abonnemangs- och utrustningskostnaderna. För att nyttja dessa kräver företaget att kunden binder sig i 12-24 månader.

Netflix, Viaplay och Filmnet har ingen bindningstid. För HBO kommer du kunna välja att binda dig ett år mot en lägre abonnemangskostnad (79 kr i stället för 129 kr).

Com hem har ett antal tilläggsavgifter på oklara grunder. Hur motiverar de ex en flyttavgift på 249 kr när tv-abonnemangen är knutna till boxar och kort – inte fysiska adresser?

Netflix, HBO, Viaplay och Filmnet har månadsabonnemang för innehåll utan tillkommande kostnader. Enkelt, tydligt – och återigen, billigt.

Com hems stora konkurrensfördel gentemot de nya innehållsleverantörerna på tv-sidan har varit att de har traditionella tablåer med traditionella tv-kanaler.

Magine erbjuder samma tablåbundna konsumtionslogik i ett mer lättillgängligt format, om än bara i beta än så länge. För bara en vecka sedan började dessutom SVT sända alla sina kanaler live enligt tablå via SVT Play  – fler lär följa.

Com hem står med andra ord i början på en tung uppförsbacke med en blykostym som är många storlekar för stor. Jag tror personligen inte att bolaget kommer att klara omställningen i den form det har just nu, både på grund av svårigheten att klara det företagsekonomiskt och kulturellt – men även för att man kollektivt agerat närmast som en myndighet. Kunderna har kort och gott tagits för givet, någon tanke på att bygga upp starka relationer baserat på högt förtroende verkar inte ha funnits med i affärsstrategin. De interna incitamenten för att öka kundtillvändheten och minska marginalerna under en övergångsperiod lär dessutom inte vara stora sedan riskkapitalbolaget BC Partners under 2011 köpte upp verksamheten. Räkna med att devisen även fortsättningsvis kommer att vara money first och att kunderna därför lär fortsätta lämna i en allt snabbare takt.

I f%*king hate networking.
Ѕolo / Foter.com / CC BY-NC-SA

Dags att lägga ner innehållsleveranserna?

Räddningen för att bolaget com hem ska överleva långsiktigt? Om inte 4G och efterkommande generationer luftburet bredband slår igenom även i hemmen så kan den ironiskt nog vara just att gamla Televerket Kabel-tv lägger ner innehållsleveranserna och fokuserar på att bara erbjuda infrastruktur genom de tre hålen i väggen och iTux, koncernens satsning på stadsnät. Genom en sådan lösning kan de helt fokusera på att sälja kapacitet i de kablar som konsumenten och bredbandsleverantörerna behöver, samtidigt som de själva slipper arbetet med att anpassa sig till och förstå lättombytliga privatkunder. För på den röriga marknaden kan allt inte längre säljas med mördande reklam, hur gulliga tanterna i tv-reklamen än är.

PS. Jag har i konkurrensbeskrivningen valt att bortse från att ex Telia och Bredbandsbolaget. Anledningen: deras erbjudanden är relativt traditionella till skillnad från ovan nämnda  disruptiva tjänster, som faktiskt förändrar marknadsvillkoren från grunden. Precis som com hem kommer det krävas att de gör stora förändringar för att fortsätta vara attraktiva på marknaden för rörlig bild.

Svegfors, trycksvärta och kvalitet

Share Button
Trollen och Rollen en lördag i november 2011
Lena Dahlström (lenaside) / Foter.com / CC BY-NC-ND

Ännu en rutinerad mediemakare går i dag i fällan. Mats Svegfors, före detta chefredaktör för SVD och vd för Sveriges Radio, räknar kvaliteten på journalistik i antal tecken på ett papper. Ska vi verkligen fortsätta längs den här vägen?

Svegfors konstaterar i sitt debattinlägg:

”Det är inte framför allt papperet tidningarna har sparat på utan det journalistiska innehållet.”

Ett stycke senare fortsätter han med att jämföra hur många ord Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter tryckt i papperstidningen vid tre tidpunkter 1992, 2002 och 2012. Jag skrev tidigare om att färre tjänster inte nödvändigtvis betyder sämre journalistik, och får kanske utveckla den frågeställningen. Sedan när blev antalet ord och mängden trycksvärta en mätpunkt för redaktionell kvalitet?

Jag ser framför mig en stjärnkock – vi kan kalla honom Jamie Oliver. Han står i sitt kök nånstans i en brittisk storstad och är i färd med att börja förbereda kvällens fest, där hans signaturrätt ska serveras. Han vänder sig till sin högra hand.

”Fixar du köttet? Skit i var det kommer från, om det är välmörat eller har fin marmorering – huvudsaken är att det finns så mycket kött att jag kan servera ett kilogram per person.”

Du ser det inte framför dig? Nej, det är klart. Det hade aldrig hänt.

Låt oss ta exemplet till vår egen värld, eller den delen av den som rör textproduktion och specifikt Svegfors argument om att mängden text är avgörande för kvaliteten. Jämför meningarna nedan.

Jag anser att kvalitet inte kan jämställas med kvantitet.

Jag anser att ett innehålls kvalitet ej blir högre med fler bokstäver.

Är budskapets kvalitet bättre i den andra meningen?

Nej, Mats Svegfors – jag kan inte hålla med dig om att texttäthet är att likställa med kvalitet.

Dessutom, vad säger dina argument om din inställning till bildjournalistik – är inte den en lika viktig del av rapporteringen? Och digitalt publicerad journalistik i alla dess former är likaledes ointressant för ekvationen?

Det är dags att sluta ge utrymme till de irrationella argument som föds i nostalgiska tankar om en svunnen tid. Medier lever inte längre i det överflöd som var ett resultat av branschens monopol på information. Lika lite har vi monopol på kvalitetsbegreppet. Precis som hovmästaren frågar varje restaurangbesökare hur maten smakar är det dags att vi börjar lyssna på vad våra läsare, lyssnare och tittare har att säga om kvaliteten på det vi producerar – utan att förminska deras åsikter.

Avslutningsvis skriver Svegfors även:

”Efterfrågan på kritisk, självständig journalistik avtar i snabb takt.”

Om det uttalandet endast underbyggs av sjunkande tidningsupplagor – då går jag från frustrerad till förbannad. Slå en signal till Mattias Göransson på Filter och fråga om han håller med.