Förlåt mig för min roll i tyckonomin

Share Button

Jag vill uppriktigt be om ursäkt. Under flera år har jag aktivt bidragit till utvecklingen mot ett samhälle där åsikter är viktigare än fakta.

Jag var en av de som lade om mediernas fokus mot åsikter, både som konsult och under min tid på Göteborgs-Posten. Då befann jag mig på rätt plats med rätt kompetens för att driva på utvecklingen, som tog fart när digitala tyckare blev redaktionernas nya stjärnor.

Sedermera grundade jag Eljester, bland annat på tesen att vi som medier aktivt måste ta ställning för alla människors lika värde. En av taktikerna var att lyfta åsiktsmaterial som bekämpade främlingshat, rasism och fascistoida strömningar.

Idag? Det känns inte bra alls. Åsikter har blivit knark. Efter förra valet tycker jag personligen att det började eskalera. Politiker, ledarkrönikörer och andra professionella åsiktsmakare tycktes skärpa tonläget mot varandra. Deras väljare och läsare följde tätt efter.

”Den som icke är med mig, han är emot mig.” – Matteus 12:30

Plötsligt var rödgröna väljare närmast hatiska mot borgare, medan liberala och moderata tyckare gick man ur huse för att sänka regeringens miljöpartister och sossar. Tillsammans avskydde vi Sverigedemokraterna och deras faktaresistenta svans.

Eljester hade ett par bra år efter valet 2014. Vissa veckor var vår trafik på samma nivåer som exempelvis Piteå-Tidningen och Norran. Kombinationen av åsikter och positivt laddat material om samhällsutvecklingen fungerade. Men statistiken var också tydlig – de skarpa åsikterna om nationellt relevant politik gav långt större genomslag än de positiva vinklarna. Fanns ett element av förlöjligande? Ännu bättre.

Känslan var inte odelat positiv. Hur vet du när du passerat gränsen mellan att torgföra åsikter som stärker en positiv samhällsutveckling och att bara jaga enkla klick? Jag började tappa drivet när jag inte kom fram till något bra svar. Den sura magkänslan gjorde att jag även tappade energin att förvalta och utveckla Eljesters andra tjänster.

Det finns alltid plats för åsikter, men min personliga känsla var och är att vi kantrat. Åsikterna väger nu tyngre än de sakliga nyheterna och granskningen. Det öppnar inte bara dörren för goda krafter, utan också för de som föraktar sanningen. Vi föder Donald Trump, Kent Ekeroth, Björn Söder, Brexit-rörelsen och trollen på Granskning Sverige.

Känslan har mognat över tid och slutsatsen är given. Jag vill inte vara en del av den här utvecklingen längre. Vi har indirekt och direkt bidragit till att rasister och trollfabriker kan plocka enkla poäng genom att förlöjliga våra åsikter med hjälp av lögner som kallas fakta.

”Argumentera aldrig med idioter. De drar dig ned till deras egen nivå och besegrar dig med erfarenhet.” – Mark Twain

Jag vill faktiskt be om ursäkt för att jag varit en del av apparaten som drivit oss åt det här hållet. Inte för att jag är bättre än någon annan – jag har stor respekt för striden som många debattörer fortfarande tar trots hat och hot. Men vi måste var och en ställa oss frågan hur vi bidrar till utvecklingen och jag tycker inte att jag använt min egen kraft på bästa sätt.

Därför har nedmonteringen av Eljester som det en gång var börjat. Puls som bärande redaktionell produkt läggs exempelvis i träda även officiellt. Flera av våra andra tjänster och konton monteras också ner. Vad som kommer härnäst får framtiden utvisa.

Min egen politiska penna har också tystnat; på Eljester, i privata bloggar och till viss del i sociala nätverk. Jag har fortfarande starka åsikter om mycket, men det finns en tid och en plats för allt.

Efter 1,5 år som start-up – vad händer med Eljester?

Share Button

Det är nu ungefär ett och ett halvt år sedan vi grundade Eljester och lanserade vår satsning på Norrbotten i juli 2014. Här följer en sammanfattning av den första tiden och några reflektioner inför vad som komma skall.

Som för de flesta nya företag har den inledande tiden varit en resa full av djupa dalar och höga toppar – vissa saker har gått mindre bra, och andra långt över förväntan. Vissa perioder har varit nedslående och andra närmast euforiska.

Att samla andras nyheter har till exempel inte blivit någon jättesuccé hittills, medan vår satsning på eget opinionsmaterial tidvis har gått väldigt bra – vi har exempelvis under enstaka veckor haft trafiktoppar som är högre än exempelvis Piteå-Tidningens trafik samma period. Detta trots att vi bara publicerat ett par egna artiklar i jämförelse med en dagstidnings närmast konstanta flöde.

Men det är inte på ytan som det största arbetet gjorts hittills. Insamlingen av nyheter har till exempel använts för att analysera vilken information och vilka nyheter som når norrbottningarna, samt vilka nyheter om Norrbotten som når utanför länets gränser. Utifrån det har vi kunnat skapa oss en bra och bevisat verklighetsförankrad bild över var luckorna i rapporteringen finns och vad vi vill bidra med.

Parallellt med detta har vi också tittat på finansieringsmodellen för lokal journalistik, med primärt fokus på digital affärsutveckling. Detta har landat i ett par intressanta samarbeten och teknisk utveckling, vilket resulterar i att vi släpper ett par nya kommersiella tjänster under första kvartalet 2016. Vid sidan av detta lanserar vi även en ny grafisk profil och ytterligare en redaktionell tjänst efter nyår.

Generellt kan man säga att huvudspåret i allt vi gjort och fokuserar på framöver ligger på regional utveckling. Redan från dag ett hade vi som målsättning att den journalistik som produceras ska främja Norrbotten. Det har under arbetet blivit allt mer tydligt att det inte räcker. Även kommersiellt måste vi ha de glasögonen på – det är vår nisch och en nisch där vi tror att vi såväl kommer att kunna vara lönsamma som bidra mer.

Min personliga dröm med Eljester är också att i så hög utsträckning som möjligt bygga organiskt. Det vill säga, vi ska växa i takt med omsättningen. Tar vi exempelvis in externt kapital ska det vara för att vi hittar nån som vill bygga långsiktigt och har tålamod att vara en aktiv del av resan – att pumpa in snabba pengar med en exit i sikte tror jag inte skulle gynna oss i det vi vill åstadkomma.

För att vara krass intresserar det mig inte hur start-ups på exempelvis Stockholms tech-scen bygger sina verksamheter. Däremot lyssnar jag mer än gärna på industrialister som använt sina bolags egen omsättning för att finansiera utvecklingen. Jag går hellre i fotspåren efter en strävsam företagare som sett sin baby växa upp än en serieentreprenör som adopterat bort ungen i dagisåldern.

Sist men inte minst, sedan några månader tillbaka finns verksamheten nu i Luleå. Under första året har basen legat i Göteborg och Uddevalla, med ständiga resor norröver. I september gick flyttlasset till Norrbotten och så sent som förra veckan flyttade vi in hos våra vänner på Arctic Business Incubator på Luleå Science Park. Ett geografiskt stort steg räknat i mil och ett som vi hoppas kommer att betyda väldigt mycket för vår utveckling på lång sikt.

Snart är det dags för Eljester – men först…

Share Button
Jonah Peretti, en av grundarna bakom Huffington Post och Buzzfeed. cc by: TechCrunch.

I dag är det dags för lansering av Eljester. Men innan det, en reflektion;

Efter allt snack om nyhetsmediers klickjakt under det senaste året verkar vi nu vara inne i en fas som i mina ögon är mer bekymmersam – att hitta virala hits som vi kan utnyttja för att själva få spridning. Vi försöker hitta rasande blogginlägg, videoklipp som har fått några tusen visningar, roliga bildserier som delats lite på Facebook och så vidare.

Jag tror inte att jag är ute och cyklar om jag säger att klickjakten och de initiala drömmarna om viralitet kom från fenomen som Fredrik Backman. Vi såg det han gjorde på Café-bloggen och tänkte att vi borde kunna efterapa. Sen slog Buzzfeed och Upworthy med flera igenom med dunder och brak. Nu skulle vi se vad vi kan kopiera i deras recept, kanske rent av saker vi kunde kombinera med det vi lärt oss av den gode Backman?

Så nu jagar vi nya Fredrikar som tar ställning för sina barn, vi jagar vinterbilder när folk klagar på solen, vi letar videoklipp på sjungande lärare och skriver krönikor om virala diskussionsämnen för att sätta strålkastarljuset på oss själva. För det har vi lärt oss av amerikanerna. Vi tittar på innehållet, ser att det skiljer sig åt och drar slutsatsen att vi måste kunna göra samma grej – för redaktionell personal har vi ju trots allt fortfarande gott om, även om de är många färre än förut. End of story.

Jag vet. Jag raljerar. Men jag önskar det här var mer av en karaktyr än det verkligen är. Vi tittar sällan på helheten och funderar över vad vi verkligen saknar. För precis som Financial Times lyckas med sin betalvägg för att de går all-in på bland annat analytiker och programmerare så lyckas Buzzfeed för att de satsar på… ja just det, analytiker och programmerare som Ky Harlin. De vet allt om publiken och deras beteenden, om de senaste trenderna online och allt annat de behöver för att ta informerade beslut. De bygger också algoritmer som gör att de slipper handjaga allt – och de matematiska snillen och kodare som gör det kommer på sikt att kunna hjälpa Buzzfeeds grävande redaktion att göra datajournalistik i världsklass.

Buzzfeed & co sysslar med vetenskap baserad på faktiskt kunskap om beteenden, inte den gamla goa redaktionella magkänslan. Ändå, trots att det inte är någon hemlighet vad framgången vilar på så lägger vi ner timme efter timme efter timme på att förvandla det de gör till något vi kan göra inom existerande rutiner och strukturer. Vi lägger våra resurser på att jaga lite viralt stoff i stället för att utveckla nya rutiner och kompetenser, smartare analyser och uppföljningar, samt algoritmer som kan automatisera det triviala och stödja mer avancerad rapportering/publicering.

Där Buzzfeed är vetenskapliga är vi bara opportuna – och det innebär en risk för våra varumärken om vi inte är försiktiga. Betänk exempelvis att medan deras primära målgrupp är 18-34 år så är vår 60+. Jag säger med det inte att det är fel att försöka attrahera en ny publik, tvärtom måste vi göra det. Men när vi gör det behöver vi göra det smart och analysera varenda steg längs vägen så att slutresultatet inte blir en total överraskning som försätter oss i en dödlig spinn.

Det är inte bara i jakten efter någon att åka viral piggyback på som den är fortsatta bristen på insikt syns. Jag upplevde det själv förra veckan när vi gick ut med senaste nytt om satsningen på Eljester. Intresset var fantastiskt, långt över vad vi nånsin kunnat drömma om. Att publiken varit så oerhört positiv är viktigast av allt, men det är kul att även medier och branschfolk snappat upp det och att jag har fått möjlighet att berätta mer om det i några intervjuer.

Men här har gamla strukturer och bristen på fortbildning lyst igenom. Det är tyvärr symptomatiskt att frågorna om Eljesters struktur uteslutande handlat om:

  • Hur kommer redaktionen att se ut?
  • Vilka har finansierat?
  • Finns det något vinstintresse?
  • Ska ni resa en betalvägg?
  • Ska ni sälja annonser?

Jag kan inte påminna mig om att en enda fråga har ställts om:

  • Vem ska göra allt från affärsutveckling till försäljning?
  • Ser vi andra finansieringssätt än annons och betalväggar?
  • Hur kommer tekniken att utvecklas och av vem?
  • Ska vi anställa analytiker och matematiker?
  • Hur ska vi dra nytta av small och big data?

… eller någon av alla andra minst lika viktiga frågor om mer aktuella aspekter som kan göra satsningen livskraftig. Så här mycket kan jag säga, några av de förstnämnda frågorna är viktiga men vi har inte börjat i den änden. I den änden börjar man om man snabbt vill dra på sig stora overhead-kostnader och höja trösklar för publiken. Vår utgångspunkt är analysen, tekniken och enkelheten, varifrån vi organiskt kommer att bygga något nytt på de villkor som gäller här och nu – inte de förutsättningar som gällde under mediernas glansdagar förra seklet.

Om nyhetsmediernas uppdrag är att förstå och beskriva sin samtid är det oroväckande att vi inte förstår vår egen bransch och dess villkor trots att vi befunnit oss i den här nedåtgående spiralen i flera år. Och för att vara tydlig: det är främst ledningens ansvar att säkerställa att personalen kontinuerligt får möjlighet att ta till sig relevant kunskap för att uppfylla detta.

Det är oroväckande att vi avundat ögnar vad andra gör och lyckas med utan att ta till oss vad framgången byggts på.

Det är oroväckande att vi inte vågar investera i den förändring som krävs mer aggressivt än vi gör i dag.

Jag försöker dra fler strån till stacken för att komma till rätta med detta på olika nivåer, som konsult och snart också genom Eljester. I nätverket runt den här satsningen finns många kloka människor som ser liknande problem men med andra glasögon. Vårt mål är inte att döda andra medier, drömmen är tvärtom att vara en motor som kan hjälpa till att skynda på utvecklingen så att fler traditionella medier och andra innehållsproducenter blir långsiktigt livskraftiga i stället för att duka under.

Kritiken kommer inte från hat, den kommer från frustration över att en bransch vi älskar är på villovägar och att flera onödiga offer kan bli resultatet av det. Vi söker inte rasera för att kränga en ny enfald, vi vill bygga en större mångfald. Snart börjar vi.

Dags att innovera nyhetsmedierna

Share Button
Galen professor
nolnet / Foter / Creative Commons Attribution-NonCommercial 2.0 Generic (CC BY-NC 2.0)

Från och med nu är det verkligen dags att sätta pengarna där munnen är, som britterna säger. Steg ett blev officiellt i dag: att för World Association of Newspapers and News Publishers (WAN-IFRA) bygga en plattform som ska stärka hela den globala tidningsvärldens förmåga att innovera. Ingen munsbit direkt, men oerhört roligt och stimulerande.

[Läs pressreleasen från Resultatfabriken Consulting här.]

Under det senaste året har jag haft förmånen att delta i många diskussioner med bland annat Vincent Peyrègne (VD, WAN-IFRA), Anette Novak (Interaktiva Institutet), Gunnar Springfelt (fd Stampen), Alex Esser (Tunaspot), Niko Ruokosuo (Scoopshot) och Kerry Northrup (Western Kentucky University) om hur vi ska skapa en förflyttning där världens dagstidningar närmar sig framför allt start-ups och forskningsvärlden, men även mer etablerade leverantörer som både kan lösa kortsiktiga problem och skapa förutsättningarna för branschens långsiktiga överlevnad och framgång.

För situationen som den är nu är ohållbar. Det pekas finger till höger och vänster, och oftast med viss rätt. Visst hade Gabriel  Byström en poäng när han förra veckan röt till om ekonomers makt över branschen, men argument som dessa blir så oerhört enkelriktade. För om man verkligen skärskådar branschens utveckling så var det ju just publicisterna som la den skakiga grund vi nu står på. Det FANNS rikligt med likvida medel i branschen i slutet på 1900-talet. Men de investerades sällan eller aldrig i den innovation vi hade behövt på lång sikt, utan i att stärka strukturer som visade sig ohållbara. De pengarna använde man för att bygga de ineffektiva kostymer som är en av de anledningar till att branschen har så förtvivlat svårt att innovera och ta till sig nya kompetenser.

Nu måste vi ta krafttag och det nya projektet med WAN-IFRA är ett led i vad jag tillsammans med dem och Resultatfabriken Consulting kan göra. Vi ska till en början bygga en kontaktyta och mötesplats, som är digital i sitt nav men också sträcker sig till den fysiska världen genom exempelvis hackathons och start-up communities såväl som konferenser och inkubatorer. Men vi ska inte bara bygga en plattform, utan behöver även jobba med den struktur som måste förändras för att de här mötena ska få den effekt som behövs.

Mötesplatserna måste nämligen fyllas med relevanta människor som både har mandat och kunskap att skapa förändring. Med det syftar jag inte bara på de mediechefer som sedan länge har möjlighet att röra sig världen runt och nätverka med varandra. Nej, jag syftar på de personer som befinner sig i handlingarnas centrum – de som befinner sig på golvet och ska se till att sakerna händer i stället för att bara pratas om.

Det är nämligen inte pengapåsar som kan köpa upp start-ups vi behöver fler av, utan strukturer för att möjliggöra att entreprenörer, forskare och snabbfotade leverantörer konkret kan bidra och ge energi till branschens utveckling – vare sig de står på egna ben eller ägs av mediekoncerner. För att göra det måste de komma in på rätt nivå i organisationerna och mötas av människor som har kompetensen att förstå dem och deras idéer, hur de kan utveckla det enskilda nyhetsmediet eller branschen i stort, samt har den beställarkompetens som tyvärr är en bristvara bland nyhetsmedier.

Att komma dithän kommer kräva en kulturförändring på många platser, och det är den verkliga utmaning vi står inför med detta uppdrag. Teknik och möten löser inte problemen, men de är viktiga delmängder.

Det är förenklat vad vi vill göra, hur det konkret kommer att gå till får jag återkomma till – nu börjar jobbet.

Pressinfo: Pettersson ska innovera tidningsvärlden

Share Button

[ Nedanstående artikel är en pressrelease från Resultatfabriken Consulting ]

Resultatfabriken Consultings Markus Pettersson har fått ett prestigeuppdrag av World Association of Newspapers and News Publishers (WAN-IFRA). Hans uppgift blir att ta fram en plattform för att accelerera innovationstakten för världens nyhetsmedier.

Under det senaste året har Markus Pettersson deltagit i den kommitté som tagit fram konceptet för WAN-IFRA:s nya verksamhet Media Innovation Hub. Initiativet till projektet kommer från VD:n Vincent Peyrègne och drivs av projektledaren Stephen Fozard. Målet är att medlemsorganisationernas förmåga att innovera ska utvecklas i nära samarbete med såväl forskningsinstitut som entreprenörer.
– Vårt mål är att främja långsiktig tillväxt bland nyhetsmedierna. Vi tror att en väg för att uppnå det är att bättre nyttja den potential som finns att innovera genom samarbeten med det växande ekosystemet av nya teknikleverantörer och innovationscentrum världen över, säger Vincent Peyrègne, VD för WAN-IFRA.

Pettersson får en nyckelroll i det fortsatta arbetet, där han ansvarar för att skapa ett koncept där människor och idéer som är relevanta för nyhetsindustrins
– Traditionella medier en förmåga att antingen avfärda extern kompetens och göra saker själva, eller att köpa upp nystartade bolag och tro att det kommer lösa problemen. Båda vägarna har visat sig vara oerhört svårframkomliga. Vårt mål är att skapa en grund som gör att mediehusen blir bättre på att integrera och nyttja idéer och kompetens från start-ups, universitet, institut och andra externa krafter.

Pettersson har tidigare arbetat för Göteborgs-Posten och Stampen Media Group, där han anlitat svenska start-ups som bland annat Kundo (Björn Lilja och Emil Stenström), Tunaspot (Alex Esser), Sociala nyheter (Ted Valentin).

– Första gången jag träffade Vincent var under en konferens i Frankfurt, där jag och Alex Esser pratade om just värdet av att samarbeta med start-ups för att tillföra både ny kompetens och energi till medievärlden. Det visade sig att vi hade liknande tankar och på den vägen är det.

Den nya plattformen ska hjälpa mediebolag att identifiera och träffa start-ups som kan lösa deras problem på kort och lång sikt, medan entreprenörer ska kunna hitta allt från kompetenser som kan hjälpa dem att genomföra deras idéer till kapital att finansiera uppstarten och potentiella kunder. Tanken är att mötesplatsen ska vara digital, men också växelverka med fysiska mötesplatser såsom hackathons, inkubatorer och konferenser.