Vi behöver fler läsare och färre banaliteter, Gustafsdotter och Wilöf

Share Button
CHAINED!!!
VinothChandar / Foter / CC BY

De senaste dagarna har representanter för branschorganisationerna stuckit ut hakan och argumenterat för att medier skulle börja ta betalt för länkning. Jag sällar mig till den skara som förundrat skakar på huvudet och undrar vad som händer? Uttalandena är enbart banala.

Det började med att (relativt) nyetablerade Utgivarna genom VD:n Jeanette Gustafsdotter i Journalisten provocerade medienördarna genom kalla länkar ofog, och fortsatte i Resumé med att Svenska Journalistförbundets upphovsrättsexpert Olle Wilöf uttalade sig om att ”länkningar kan bli en alternativ inkomstkälla och konkurrera med särtryck”. Så sent som i dag förtydligade även Gustafsdotter sitt resonemang ytterligare.

De båda möttes av en massiv protestkör från många håll. ”Jag tycker att det tyder desperation och på mediebranschens sista dödsryckningar”, sade Mikael Zackrisson i Resumé. Deeped Strandh skrev om att skjuta sig själv i foten, Fredrik Strömberg menade att ”experter gör sig dumma genom att tro att alla andra är dumma”.

Ovanstående tyckare har täckt in det ganska bra på många sätt, jag tänkte ta det från mitt perspektiv som anställd på en av de större tidningar som definitivt skulle beröras i hög grad om ett sånt påhitt genomdrevs.

Ett orättfärdigat självförtroende

Till en början så är det viktigt att förstå branschläget just nu. Som Deeped är inne på så har mediebranschen efter många år av osäkerhet vaknat upp ordentligt och för att möta de vikande intäkterna vill man visa på handlingskraft – inget konstigt med det. Problemet är att kraften ofta bottnar i att tro förbyts till orättfärdigat självförtroende. Just nu springer exempelvis många på branschträffar och skapar ett mantra som kan kokas ner till att ”alla ska bygga betalväggar, så det måste vara rätt”. Detta har blivit närapå en allmängiltig sanning trots att det finns väldigt få exempel på väggar som betalar sig. Och bland de som finns existerar så kortsiktiga case att ingen besinnad affärsutvecklare skulle använda dem som underlag.  Men av någon anledning tycks det inte spela nån roll att  insikten om kundens vilja att betala kommer från självuppfyllande peppsnackssessioner under branschforum och inte från kunskap om den egna marknaden.

Så, att den här nyfunna handlingskraften också letar sig till organisationer som Utgivarna och SJF är inte konstigt. Det som blir konstigt är att här finns trots allt ännu mindre konkret kunskap om marknaden, och såna här förslag blir därför lätt ännu mer verklighetsfrånvända. Varför är då tankarna fel?

Var är våra nya läsare?

Illuminate
demandaj / Foter / CC BY-NC-SA

För att tänka inifrån och ut så är tidningsbranschens problem just nu inte så mycket att vi tappar läsare – i alla fall inte på GP. Det största överhängande problemet är att vi inte lyckas sälja in oss till så många nya konsumenter och framför allt då unga. Det är därför konsumentintäkterna viker. Av vad vi kan se på den ökande trafiken digitalt så är det inte heller så många i nätgenerationen (födda 1977 och framåt) som befinner sig där, de går hellre tillkällor som Aftonbladet eller läser det de stöter på i sociala medier och sökmotorer.

Det finns självklart många anledningar till att det blivit så, men i grund och botten handlar det om en spiral  där många börjat tillgodogöra sig nyheter på annat sätt än genom tidningen och när denna inte ligger hemma på alla frukostbord längre så upptäcker inte barnen våra nyheter på samma sätt som tidigare. Varumärkeskännedomen om och förtroendet för exempelvis GP är fortsatt högt, men antalet personer som har en direkt relation till våra nyheter har minskat.

Med tanke på utvecklingen finns två saker vi behöver titta på, om det är givet att vi behöver behålla ungefär samma kostymer som i dag för att kunna producera journalistik av den kvalitet vi önskar:

  1. Tjäna mer pengar på våra nuvarande kunder genom ex högre priser eller nya produkter och tjänster.
  2. Hitta andra sätt att attrahera nya läsare.

Jag tänkte fokusera på den andra punkten, som är direkt kopplad till Gustafsdotter och Wilöfs argument. Och den är viktig av en enkel anledning: den första punkten kan hålla oss vid liv på kort sikt, men för att överleva långsiktigt behöver vi hitta nya läsare. Och som anställda i nyhetersbranschen är det vår förbannade plikt att försöka säkra den långsiktiga överlevnaden – såvida vi tror på den arbetsgivare som föder oss och den organiserade journalistikens betydelse för ett demokratiskt samhälle.

Kan annonsering funka?

För att hitta nya läsare så behöver vi så klart synas där de är. Som vid all lansering så finns en portfölj med möjliga engagemangsvägar, där annonsering traditionellt sett är något vi trott väldigt mycket på. Problemet med just annonseringär att vi inte direkt kan annonsera i vår egen tidning för att nå nya läsare, det säger liksom sig självt. Vi har inte heller längre en marknadsbudget som tillåter dyrbara, kontinuerliga varumärkeskampanjer i exempelvis teve. Den kostym vi bär upp kontra intäkterna är just nu helt enkelt för stor för den typen av lanseringar. Frågan är också om en sådan skulle vara den mest effektiva i sammanhanget?

I had a 'pimp my mb' session tonight. Still missing some great startups, @memoto, @tictail, @bloglovin, @readmill, @mojang, @omnicloud + more
mirjoran / Foter / CC BY

Så vad gör vi? Vi vet att många av de läsare vi söker är aktiva digitalt, och att vi där har enkla ingångsprodukter att visa upp för dem. Vi vet också var de befinner sig – enligt en rapport från Nielsen (2011) spenderas 23 % av den totala tiden online i sociala medier, 4 % i sök och 3 % på nyheter. Naturligtvis måste vi börja nyttja detta på alla sätt vi överhuvudtaget kan. Vi måste röra oss på samma arenor där start-ups likt exempelvis Memoto och TripBird befinner sig. Men vi kan inte bara titta på vad andra gör, utan sätta in naturen av vår kärnprodukt i det större sammahanget. Vi vi vill exempelvis gärna, men kan inte, jämföra oss rakt av med repetitiv konsumtion av musik som på Spotify – en nyhet läser man (oftast) bara en gång och den kan inte stå på  i bakgrunden när du tränar. Således behöver vi kunna abstrahera kunskap från nya företeelser och omvandla dem till egna modeller.

Det är här vi blir rådvilla. Vi är knappt vana att jaga nya läsare överhuvudtaget, och nu ska vi dessutom ge oss in på en helt ny arena där annonsering inte är bästa sättet att nå kunder på? Där det inte finns några givna svar på hur man gör för att nå fram och ta betalt? Vid sidan om evenemang är vägarna för att nå ut helt nya för oss. Det handlar om att skapa buzz i sociala medier, sökmotoroptimering, att bygga förtroende på nytt med content marketing och så vidare. Ta de här begreppen med dig och bege dig till din lokala tidning, så kommer du snabbt att märka att kompetensen inom områdena inte är så stor relativt i branscher som e-handel och nya medier.

Trafik och läsning förtjänas – i andras kanaler

Så kommer då Gustafsdotter och Wilöf från vänsterflanken med inspel som i grund och botten skulle kunna döda stora delar av våra möjligheter att nå nya unga läsare. För vad vi ser är att vi i allt högre grad inte ingår i någon form av sekventiell nyhetskonsumtion som utgår från oss själva, utan är en del i det oförutsägbara nyhetsekosystemet där många besök direkt förtjänas av det dagsaktuella materialets kvalitet genom spridning i tredje parts-kanaler. Det är en värld där läsarna bedömer om innehållet är intressant nog att läsa redan innan de besöker gp.se, som till exempel i fallet med det virala fenomenet Sebbe. Och det här är alltså inte en avlägsen framtidsvision, eller ett undantagsfall som med Sebbe – utan Göteborgs-Postens analytiker ser redan i dag att 15-20 % av vår trafik kommer från Google, ca 15 % från Facebook och att 30 % av de totala besöken till gp.se går direkt till artikelsidorna via hemsidan på gp.se. Enkel matte really, 15+15 = 30. Noterbart är att ca 70 % av trafiken alltså börjar på sajtens första sida, men av dessa fortsätter bara hälften vidare till en artikel. Om vi sätter som mål att journalistiken också ska engagera, så är kvaliteten på besöken från sökmotorer och sociala medier med andra ord väldigt hög – av de som läser artiklar på gp.se kommer 50 % från främst Google och Facebook.

Det är den kunskapen vi måste omsätta i vårt fortsätta arbete. Vi måste synas i andras kanaler för att hitta och förtjäna uppmärksamheten från våra nya läsare. Genom spridningen av Sebbe nådde vi många yngre flickor och kvinnor, personer som plötsligt upptäckte kvaliteten i vår journalistik och gång efter annan till sina vänner uttalade sig om hur berättelsen berörde dem. Om det händer en, två, tre… tio gånger genom sökmotorer, rekommendationer i sociala medier etc så kanske de börjar intressera sig för GP på ett nytt sätt. Kanske blir de regelbundna besökare hos oss, där vi genom smart affärsutveckling som kommer från ökad kunskap om läsares konsumtionsbeteenden kan tjäna nya pengar? Kanske är det så enkelt att de rent av köper eGP? För att nå dit krävs någon form av generositet från vår sida, inte förhastat revirtänk som bygger murar.

Facebook
west.m / Foter / CC BY

Att alienera sig från de som vill och kan länka och driva trafik till oss hade varit helt galet. Och jag hoppas att Gustafsdotter och Willöf inser att deras förslag i realiteten skulle sträcka sig bra mycket längre än bara Google. Hur skulle vi ställa oss till att våra egna läsare länkar till oss i sociala medier, ofta genom att gå långt utöver citaträtten – ska vi ta betalt av Facebook, Google+ och Pinterest för det?

Men det är oerhört tufft att tänka alla dessa tankar – för det innebär inte bara att vi måste förändra hur vi marknadsför oss, utan också att vi även behöver vara starkt självkritiska när det gäller vårt innehålls relevans för nya målgrupper – samtidigt som vi ska göra allt för att behålla de läsare vi redan har. Det i sin tur innebär till exempel att vi behöver fortsätta söka helt nya kompetenser för att leverera, och att de svenska mediernas företagsledningar allt mer och oftare måste ta upp en något som inte är det roligaste – diskussioner med facken om arbetsbrist i de fall där tjänster blir obsoleta  och där individens kunskapsnivå inte möjliggör omplacering. Det känns inte som att våra fackförbund kommer att leda en sådan utveckling. Och det är trots allt människor det handlar om – det är och ska aldrig vara lätt att börja tänka i banor där de drabbas negativt. Men vi måste inse när vårt beteende kommer från försvarsmekanismer snarare än strävan att utveckla organisationen och affären för att säkra dess överlevnad.

När är länkdiskussionen relevant?

Där diskussionen överhuvudtaget kan föras är, precis som Strömberg noterar, just mot aggregatorerna som samlar stora mängder nyheter i ett flöde – där det kan ledas i argumentation att de tar från den kortsiktiga affären; att läsaren tycker att snuttarna på Google News räcker och stannar där. Men min helt personliga övertygelse är att Googles citat på 20-25 ord inte hotar affären. Om det är så att det räcker för konsumenten att läsa dessa 25 ord så behöver vi börja fundera över vad vi verkligen producerar för journalistik? Till en början – hur skriver vi ingresserna om de inte väcker mer intresse än så? Kanske är det dags att läsa Newspaper Association of Americas rapport från 2009 om att unga läsare vill ha ”a seductive pitch for each story in as simple and visually enticing a manner as possible”. Handen på hjärtat, hur mycket energi har vi verkligen lagt ned på att ta till oss information som denna och göra nåt av den framför att oja oss över att det var bättre förr?

Visst, Google tjänar definitivt pengar på det vi producerar. Men att de gör det har också gett upphov till att de kunnat plöja ner miljarder i innovationer som leder medieutvecklingen framåt och direkt eller indirekt skapar affärsmöjligheter för oss, utöver vad deras sökmotor och AdSense faktiskt redan gett oss.

I stället för att bara titta efter den enkla utvägen, såsom Gustafsdotter och Wilöf gör, så låt oss vidga diskussionen ytterligare. Kan medierna själva gemensamt skapa alternativ till Flipboard och Google News, och därigenom både driva ökad trafik till lokala sajter och bygga nya affärer genom annonseringar? Kan vi uppa erbjudandet i Google News gemensamt med jätten från Mountain View – dvs, erbjuda mer innehåll hos dem mot del av intäkterna? De har ju trots allt genom YouTube redan tjänat slantar åt oss genom annonsförsäljning på vårt material. Och kanske ska detta inbegripa en bredare diskussion med Google, för att hitta nya intäktströmmar genom exempelvis Google Wallet och Project Glass? Notera att jag inte menar att Google är heligt på nåt sätt, bara att vi måste se till helheten i stället för att argumentera på mikronivå. Vi kan också göra vårt allra bästa för att nyttja sökmotorer och sociala medier som trafikdrivare för att sedan öka intäkterna genom annonsering och porösa betalväggar?

Jag säger inte att nåt av alternativen jag kommer med är bättre än något annat än mina och andras. Med undantag för att ta betalt för länkningar. Jag hävdar bara att det är dags att börja föra diskussionerna på den här nivån i stället för banaliteterna som vi kunnat läsa i Journalisten och Resumé de senaste dagarna.

Vi behöver återigen och sluta vara så oerhört kategoriska som vi lätt blir när vi snubblar in på för oss nya områden. För att vi ska komma dithän vore det fantastiskt bra om våra branschorganisationer satt vid rodret och hjälpte oss med det i stället för att simma i bakvattnet och försöka dra ned oss.

De bryter regler och lagar på Facebook

Share Button
Lady Justice
Scott* / Foter.com / CC BY-NC-SA

Det muttras ganska ofta om företag som bryter mot Facebooks regler i sina kampanjer, men faktum är att det är mycket värre än så – många bryter även mot Lotterilagen och riskerar därmed både böter och fängelse. Samtidigt lyckas dessa tävlingar ofta och eftersom få bestraffas avskräcks ingen.

[Läs uppföljningen om Lotteriinspektionens reaktion på de listade tävlingarna på Ajour, samt deras tankar om Lotterilagen i framtiden här på Avskalad.]

Oavsett hur många spaltmeter som avhandlats om detta i bloggar (ex Malin Johansson, David Nilsson på Ajour, Deeped Strandh och Helen Alfvegren) och andra sammanhang har alltså inte mycket förändrats de senaste åren. Dags att ta det ett steg längre och även titta på vilka som bryter mot dessa regler och lagar.

Till en början, vad är det som gäller? Bankar in några av de gamla sanningarna som många inklusive ovanstående bloggare på olika sätt försökt att nå fram med.

Lotterilagen

Sveriges Radio berättade häromdagen att en förändring kan vara på väg när det gäller just lotterier, där Lotteriinspektionens chefsjurist Johan Röhr pratar om en harmonisering med resterande Europa. Men till det blir aktuellt så är det inom nedanstående råmärken vi måste röra oss.

Vad är ett lotteri? Kort sammanfattat en aktivitet där slumpen i någon form bestämmer vinnaren. Lotteriinspektionen definierar en tävling (som inte kräver tillstånd) som: ”Ett arrangemang som avgörs av ett prestationsmoment (t.ex. skriva en slogan, svara på kunskapsfrågor)”.

De flesta lotterier kräver att man söker om tillstånd, med några undantag som exempelvis att högsta vinsten understiger ett visst belopp (fn ca 7 400 kr för ideell förening och 740 kr för övriga).

Och här kommer det viktigaste: ”En privatperson eller ett företag får i princip aldrig anordna ett lotteri, då det för tillstånd krävs att det är fråga om en svensk juridisk person, som är en ideell förening och som enligt sina stadgar har till huvudsakligt syfte att främja ett allmännyttigt ändamål inom landet.

Extremt få svenska företag kan i dag hävda att de är allmännyttiga.

Läs mer om Lotterilagen.

Facebook page guidelines

När det gäller Facebooks regler är även de väldigt restriktiva.

De enda Facebook-funktioner som kan användas vid en kampanj som en tävling är att gilla en sida, checka in på en plats eller ansluta till en applikation. Funktioner som inte får användas inkluderar bland annat gillningar av inlägg, delningar, kommentarer eller att ladda upp media som bilder på tidslinjen.

Men här kommer det som även många med koll missar – en organisation kan visserligen sätta som villkor att en person ska ha gillat sidan för att delta, men man får inte använda Facebooks funktioner som tävlingsregister och välja vinnare därifrån: ”Du får inte använda Facebook-funktioner i samband med registrering eller deltagande i kampanjen. Det är inte tillåtet att automatiskt registrera eller anmäla någon till en kampanj när den personen till exempel gillar en sida eller checkar in på en plats.

I grund och botten är det väldigt enkelt: själva tävlingen måste genomföras separat från Facebook i exempelvis en app som är kopplad till din Facebook-sida. Visst kostar det en slant, men använder du exempelvis Shortstack så pratar vi hundralappar för enstaka aktiviteter. Det är inte svårt att hålla sig till reglerna och utfallet blir dessutom av mycket högre kvalitet när du samtidigt har möjlighet att samla in kontaktuppgifter till deltagarna.

Vad kan hända?

Summan av allt detta? Om en organisation arrangerar en tävling där du ska gilla sidan och dela eller kommentera något så är det mot Facebooks regler. Om de dessutom gör ett slumpmässigt urval av vinnare från de som deltagit är det att betraktas som ett lotteri, vilket den absolut merparten av svenska företag inte får arrangera. Arrangören riskerar därmed att bestraffas genom att…:

  • … Facebook helt plockar bort kampanjen och sidan.
  • … ansvariga döms i svensk domstol till böter eller upp till 6 månaders fängelse, alternativt upp till 2 års fängelse om brottet anses grovt.

Hur mycket Facebook kommer göra åt det här framledes är tveksamt, den här typen av tävlingar ger trots allt Facebook ytterligare attraktionskraft både för organisationer och privatpersoner. Hittills har de knappt agerat alls för att stävja fenomenet. Frågan är dock för större aktörer som hunnit samla på sig ett antal följare på Facebook: är det värt risken? Och även om Lotteriinspektionen flaggar för att lagarna kan komma att lättas upp lite, så får man alltså tills vidare passa sig.

– Det är ju ganska vanligt att, om man som det heter ”likear” någon eller någonting på Facebook, så kan man vara med i en utlottning av en produkt eller någonting sådant. I strikt mening så är det ett lotteri som anordnas av någon och man är med och kan vinna. Och det räcker för att lagen ska vara tillämplig, säger Johan Röhr till Sveriges Radio.

Vilka är syndarna?

Så, vilka bryter då mot regler och/eller lagar i sina Facebook-tävlingar? Här kommer ett urval av kampanjer som är aktuella just nu eller avslutats senast i oktober 2012. Bland aktörerna finns många små, men också flera större, nationella företag.

[Listan uppdaterad med nya exempel: 2013-01-31 17:43]

Rader markerade med ”NY” har tillkommit sedan blogginläggets ursprungliga publicering 6 januari.

      1. Abris Sjö & Snö: Gilla och dela, vinn goggles.
      2. Allt om Bostad: Gilla och kommentera, vinn köksprylar.
      3. Allt om linser: Gilla, vinn kontaktlinser.
      4. Ankarsrum Assistent: Gilla och dela, vinn matberedare. NY
      5. Antikvit: Gilla och dela, vinn prydnad. BORTTAGEN
      6. Baci of Sweden: Gilla, vinn spetsklänning.
      7. Betongföreningen / Betong.se: Gilla, vinn betongprylar.
      8. Blickfång.se: Gilla och skriv kommentar, vinn statyett. NY
      9. Blickfång.se: Gilla och skriv kommentar, vinn klocka. NY
      10. Blickfång.se: Gilla och skriv kommentar, vinn prydnad. NY
      11. Blickfång.se: Gilla och skriv kommentar, vinn väska. NY
      12. Blickfång.se: Gilla och skriv kommentar, vinn ljuslyktor. NY
      13. Blickfång.se: Gilla och dela, vinn mobilväska. NY
      14. Blickfång.se: Gilla och skriv kommentar, vinn statyett. NY
      15. Blommigt & Prickigts bageri/konditori: Gilla och dela, vinn presentkort. NY
      16. Blomsterhörnan: Gilla och dela, vinn tulpanbukett. NY
      17. Bodelssons by the sea: Gilla och dela, vinn övernattning. BORTTAGEN
      18. Boliden Jakt & Trofé: Gilla och dela, vinn gevärskolvNY
      19. Brabåt: Gilla och dela, vinn GPS. NY
      20. Bud to Rose by Diddi: Gilla och dela, vinn armband. NY
      21. Bygg-Lars AB: Gilla och dela, vinn renovering. NY
      22. Båths Fritids AB: Gilla, vinn torrdräkt.
      23. CandleStore: Gilla och sälj, vinn iPad 3.
      24. Celsius Sverige: Gilla och tagga, vinn ett flak sportdryck.
      25. CHI AB: Gilla, vinn skrivare.
      26. Choice i Fristad: Gilla och dela, vinn jacka.
      27. Crazylady.se: Gilla, dela och kommentera, vinn kängor. NY
      28. Electrolux Home (Karlstad): Gilla, vinn köksmaskin.
      29. Eliassons båtvarv & fritid ab: Gilla och dela, vinn spårsändare. NY
      30. Eliassons båtvarv & fritid ab: Gilla och dela, vinn jacka. NY
      31. Eliassons båtvarv & fritid ab: Gilla och dela, vinn väska och nyckelring. NY
      32. Eliassons båtvarv & fritid ab: Gilla och dela, vinn rengöringsmedel. NY
      33. Eliassons båtvarv & fritid ab: Gilla och dela, vinn tröja. NY
      34. Eliassons båtvarv & fritid ab: Gilla och dela, vinn fleecefilt. NY
      35. Eliassons båtvarv & fritid ab: Gilla och dela, vinn tröja. NY (… + 17 tävlingar till!)
      36. Etage Shopping – Överby: Gilla och dela, vinn rosor. NY
      37. Fastighetsägarna Mittnord: Skriv inlägg, vinn bostadshyran.
      38. Fiorucci Göteborg: Gilla och dela, vinn primeboots.
      39. First Hotel Billingehus: Gilla och dela, vinn biljetter till dansfestival.
      40. Fiskaffären: Gilla och dela, vinn skaldjursfat. NY
      41. Freebee: Dela, vinn läsplatta. NY
      42. Författare Ann Fernholm: Gilla, vinn bok.
      43. HappyCandy: Gilla och dela, vinn godis. NY
      44. Harjus: Gilla och dela, vinn smycke. NY
      45. Hotell Diplomat: Gilla och dela, vinn hotellvistelse.
      46. House of Shirts och Rocksverige: Gilla och dela, vinn bl.a. autografer och t-shirt.
      47. HR Group Nordic: Gilla, delta och dela, vinn konsertbiljetter.
      48. Hårkällaren: Gilla, vinn schampoo.
      49. Ica Handelsboden, Tärnsjö: Gilla och dela, vinn delikatesser. NY
      50. Ica Nära Per-Erics Livs: Gilla och dela, vinn kaffemaskin.
      51. Ica Skeppet: Gilla, vinn lunchkort. NY
      52. Ica Spara Supermarket: Gilla, kommentera och dela, vinn fotbollsspel.
      53. Ica Supermarket Sundbyberg: Gilla och delta, vinn presentkort.
      54. Infininety: Ladda upp bild, flest gilla vinner jumpsuit.
      55. In Orbit: Gilla, kommentara och dela, vinn presentkort.
      56. Insanity Sweden: Dela, vinn festivalbiljetter. NY
      57. Iob-butiken: Gilla, dela och kommentera, vinn miniryggsäck.
      58. Isaw Sverige: Gilla och dela, vinn kamera.
      59. Items by Johanna: Gilla, vinn armband. NY
      60. JFR: Gilla, dela och kommentera, vinn presentkort. NY
      61. Ka of Sweden: Gilla och dela, vinn blus. NY
      62. Kiviks Buss: Gilla, vinn kryssning.
      63. Koko-Nat: Gilla och dela, vinn kokosnötolja. NY
      64. Kondomtorget: Kommentera, vinn kondomer.
      65. Kroppsvården Fräsch & Fin: Gilla och dela, vinn halsband. NY
      66. La Vinoteca Rueda: Gilla och kommentera, vinn middag.
      67. Living and Room: Gilla och dela, vinn halsband. NY
      68. Living and Room: Gilla och dela, vinn tomte. NY
      69. Living and Room: Gilla och dela, vinn kökshanddukar. NY
      70. Ljungskilebuss: Gilla, dela och kommentera, vinn evenemangsbiljetter. NY
      71. Lysegården Sand & Trä AB: Gilla, delta och dela, vinn krossmaterial.
      72. Länghemskök AB: Gilla, vinn vinkyl. NY
      73. ME Design: Kommentera och dela, vinn halsband. NY
      74. Min Lilla Oliv: Gilla, delta och bjud in, vinn smycken.
      75. Mormor Magdas Därproducerade Glass: Kommentera, vinn glass.
      76. NK Details Göteborg: Gilla och dela, vinn klocka.
      77. Nordic Stars of Beauty: Gilla, vinn airbrushset.
      78. Nutrilett: Kommentera, vinn shakes.
      79. Nyeport: Gilla och dela, vinn biobiljetter.
      80. Percykel: Gilla och dela, vinn skor. NY
      81. Petronellas Boutique: Gilla och kommentera, vinn väska. NY
      82. Pioneer DJ Sweden: Kommentera, vinn Pioneer-produkter. NY
      83. Poker Magazine: Gilla, vinn landskampsbiljetter. NY
      84. Polytuft of Sweden AB: Gilla och dela, vinn matta. NY
      85. PreBALANS: Gilla och dela, vinn kurs. BORTTAGEN
      86. Protiva Säkerhetsteknik AB: Gilla och dela, vinn brandsläckare. NY
      87. Provrummet.se: Tagga, gilla och dela, vinn klänning.
      88. Quicksy: Gilla och dela, vinn glasögon.
      89. Rakaka: Gilla, vinn nyckel till StarCraft II – Heart of the Swarm.
      90. Rasta Group: Gilla och dela (vinster oklara, regelbunden utlottning).
      91. Renée Voltaire: Gilla och dela, vinn mat. NY
      92. Restylane Göteborg: Få flest att gilla, vinn behandling.
      93. RoyalDesign.se: Gilla och dela, vinn julklapp. NY
      94. RoyalDesign.se: Dela, vinn designprodukter. NY
      95. Sittomys.nu: Gilla, dela och kommentera, vinn bäddsoffa. NY
      96. South East: Gilla och dela, vinn bäddset. NY
      97. Stall Rustorp: Gilla och dela, vinn bok.
      98. Stiftelsen Expo: Gilla, vinn fika med Mona Sahlin. NY
      99. Stiftelsen Expo: Gilla, vinn öl med Robert Aschberg. NY
      100. Studenttidningen Vertex: Gilla, vinn biobiljetter.
      101. Svensk Fastighetsförmedling Uddevalla: Gilla, dela och kommentera, vinn presentkort. NY
      102. Svensk-snus.se: Gilla, vinn iPhone-skal.
      103. Svenskt spel: Gilla, vinn biobiljetter.
      104. Sveriges MotorCyklister: Gilla, dela och kommentera, vinn CD.
      105. Söndrums Träningscenter: Gilla, dela och kommentera, vinn årskort.
      106. Talkingclothes.se: Gilla, vinn ”asiatiskt mode”.
      107. Tant Gräddelin,gjutformar: Gilla och dela, vinn ljus. NY
      108. Tegelberga Golf: Gilla och dela, vinn presentkort.
      109. Tekompaniet: Gilla och dela, vinn tepaket.
      110. Teknikfyndet Shopping Online: Gilla, vinn läsplatta. NY
      111. Tävlingen.se och Iphonelagning.se: Gilla, gilla, gilla och dela, vinn lotter. NY
      112. Tidningen Frida: Gilla och dela, vinn Rihannas album och nagellack.
      113. Uppercut.se: Gilla, dela och kommentera, vinn underkläder. NY
      114. Xbeauty.se: Gilla och tagga, vinn överraskning. NY
      115. Öhmans möbler i Södertälje: Gilla och dela, vinn säng. NY

I de fall det handlar om nationella aktörer så är det ofta på lokal nivå felen begås, antagligen med ansvariga som inte dagligdags arbetar med tävlingar i exempelvis sociala medier och därför av naturliga skäl inte har koll på regelverken. Inte desto mindre är det bekymmersamt att hitta varumärken som Electrolux, Fastighetsägarna, NK, Ica och Frida i en sån här lista från 2012 och 2013.

Varför har jag gjort det här?

Jag vill konkret påvisa hur utspritt det är för att komma åt problemet. Till en början för att jag personligen ledsnat på att mitt Facebook-flöde översköljs av kommersiella budskap som i många fall inte följer regler och lagar. För det andra finns det en tendens att rasa mot Facebooks kommersiella förändringar, men innan vi användare (inkl professionella sådana med marknadsföringsbudgetar) rasar kanske vi ska se till att sopa rent framför egen dörr?

Och slutligen – det finns anledningar till att det behövs fler på marknaden som både kan och förstår reglerna i sociala medier och har någon form av erfarenhet av verksamhet utanför dessa plattformar. Att kunna Facebook guidelines hjälper liksom inte om man inte känner till lagstiftningen som reglerar tävlingar och lotterier i stort. Eller, för att förtydliga det ytterligare: Att skaffa Facebook, Instagram och Pinterest är fortfarande inte detsamma som att vara expert, hur många bilder på familjen, mat och shoppingfynd du än lägger upp.

Tipstack till Mikaela Engström, Lena Leigert, Anna Mäki, Anna Johansson, Filip SvenssonFluff Abrahamsson, Anna-Carin Carnebro, Ing-Marie Abrahamsson, Stellan Löfving, Deeped Strandh, Peter Gibson, Martin BaggeDaniel Wångsten och Micke Kazarnowicz.

Så spred sig historien om Sebbe

Share Button

Den gripande historien om Sebbe och hans kamp mot cancern fick för några veckor sedan otrolig spridning i sociala medier. Den sju år gamla artikeln var plötsligt en kväll den mest lästa artikeln på gp.se och som mest visades den ungefär 40 000 gånger i timmen. Hur gick det till?

2005 vann Anna von Brömssen och Marie Branner Stora Journalistpriset för sitt reportage om Sebastian och hans sista tid i livet. Historien berörde många och väcker än i dag starka reaktioner och många tankar om exempelvis livets förgänglighet, hur viktig familjen är och vikten av Barncancerfondens arbete.

Söndag 16 september 2012 återfinns artikeln av någon som av allt att döma bor i Norrbotten och troligen Luleå. Det är i alla fall så långt vi har lyckats spåra det i vår analys. Kring femtiden på söndagseftermiddagen börjar den delas och redan runt kl 19 är den bland de 50 mest lästa artiklarna på gp.se och två timmar senare seglar den upp som topp-10, i takt med att den till stor del sprids i Norrbotten.

Så fortsätter det i en jämn takt till ungefär kl 15 på måndagen, då artikeln börjar visas ungefär 25 000 gånger i timmen. Geografiskt har då artikeln nått södra Sverige i högre grad, och efter att ha börjat på Facebook börjar allt fler bloggare och twittrare att sprida den. Tisdag 18 september visas så artikeln 470 000 gånger, varav som mest 40 000 i timmen.

Statistiken från sajten under den veckan slår alla rekord: vi får över 1 100 000 unika besök, nästan en dubblering av tidigare toppnotering, och artikeln om Sebbe visas drygt 650 000 gånger. Från Facebook får vi dryga en halv miljon i trafik och av vad vi kunnat se har det skrivits ungefär 2 000 tweets och 100 blogginlägg om den, varav de flesta senare av yngre kvinnor på Devote och Nattstad. Siffror vi inte ens trodde vara möjliga för oss att uppnå just nu.

Det finns förstås en rad saker att reflektera över i samband med detta. Till en början värmer det i alla fall mitt hjärta att det är en så stark och personlig historia som får det här genomslaget i sociala medier, kontra att det är någon som betänkt eller obetänkt rasar över något. Det finns en plats för journalistiken och berättelsen om människor i alla åldrar.

Utöver det behöver vi även reflektera över bland annat;

  • Tillgänglighet för allt material i alla kanaler, och betalväggar som är porösa/intelligenta. Vi har här beviset för att long tail-konsumtion av svensk journalistik är intressant, hur skapar vi ökade möjligheter för det framledes genom att exempelvis även säkerställa att Google kan indexera allt material?
  • Hur kan vi presentera en bra läsarupplevelse online som lyfter både det snabba i nuet och det långsiktigt, reflekterande? Tidningarnas webbplatser används till stor del för att svara mot det snabba nyhetsflödet medan det som har störst viral potential är det mer personliga och reflekterande, vilket i många fall är närmast tidlöst.
  • Marknadsorganisationer som är bättre anpassade för snabba cykler likt redaktionens. Det var av uppenbara skäl inte lämpligt denna gång, men vad händer om artikeln som sprids nästa gång som möjliggör att vi kan göra något riktat kommersiellt runt det? Är vi redo för det, både organisatoriskt och i alternativa annonsformat/affärsmodeller?
  • Vilka nya KPI:er och verktyg behöver vi? Vi pratar fortfarande mycket om upplaga och räckvidd, och lägger därför det mesta av våra mätresurser på detta. Vilka KPI:er har vi framöver och hur kan vi kontinuerligt mäta, bevaka och analysera exempelvis virala toppar för att slå mynt av dem?
Inga omvälvande reflektioner i sig själva kanske, men här har vi ett starkt, svenskt case som faktiskt konkret lägger bevisen och behoven i knät på oss. Vilka tycker du är de viktigaste slutsatserna medier kan dra av fenomen som dessa – vad är exempelvis det första du hade gjort om du fick bestämma?

Så blev GP störst på Facebook

Share Button
By: Danny Bollinger

Det där var kanske en kvällstidningsrubrik, men faktum är att Göteborgs-Posten numer är störst av de svenska morgontidningarna på Facebook och nummer två av samtliga dagstidningar. Utöver det har det uppmätta engagemanget under juli och inledningen på augusti varit högst av samtliga tidningar inklusive jätten Aftonbladet. Det är resultatet av en sommartävling och ett nytt fokus vid publiceringen av nyheter på vår Facebook-sida, som tillsammans fick GP att öka antalet följare från 9 000 till 23 700 på bara 50 dagar och slå vårt räckviddsrekord för en Facebook-månad med 778 %.

Många ifrågasätter regelbundet vikten av antalet gillningar en Facebook-sida och det med viss rätt, för det finns en tendens bland allehanda ”sociala medie-konsulter” att tro att en gillning har något specifikt egenvärde – och det håller jag med om att den inte har. MEN, gillningarna är guld om man sätter de i ett större sammanhang och knyter samman den med en genomtänkt strategi som grundar sig i vilket syfte man har med sin närvaro. För oss som tidning finns ganska tydliga mål i sociala medier: vi vill öka räckvidden (dvs, nå fler och gärna nya läsare) och engagemanget runt nyheterna, för att förhoppningsvis få underlag och tips för nya artiklar och en bättre tidning i stort. Allt detta ska förhålla sig till en kontext där vi inte kan eller får tappa, utan helst kontinuerligt ska öka vår generella trovärdighet för att stå oss i den hårdnande konkurrensen.

Med tanke på Facebooks räckvidd så är det förstås ett prioriterat socialt medie för att uppnå såväl räckvidd som engagemang, och den första tröskeln vi måste ta oss över i potentiella nyhetskonsumenters medvetanden är just att klicka gilla på sidan så att de börjar få våra nyheter i sitt dagliga flöde. Så visst är like-jakten viktig så länge den sker på ett sätt som inte nöter ut förtroendet och kombineras med att skapa engagemang för nyheter!

Vi har under det senaste åren testat en rad mindre kampanjer och tävlingar. Strategin har genomgående varit att agera mellanhand snarare än traditionella publicist – dvs, att nyttja den räckvidd vi har för låta läsarna/följarna visa på sin kreativitet eller närvaro i ett större sammanhang, samt därigenom också bygga engagemanget mellan dem likväl som för våra nyheter. Allra mest lyckosamma har vi varit när fokus har legat på bilder, så därför kändes det naturligt att nästa aktivitet skulle bli den årliga Sommarbilden. Tidigare har den genomförts helt manuellt på vår egen webbplats, men genom den här förändringen såg vi en möjlighet att vitalisera den, minska den manuella hanteringen, få större spridning generellt (och specifikt bland yngre), höja kvaliteten på bidragen och samtidigt öka intresset för nyheterna. Det senare återkommer jag till hela tiden, för att hamra in budskapet: att genomföra en marknadsaktivitet av den här formen utan att knyta an till verksamhetens syfte och huvudmål är ett #epicfail.

Sommarbilden 2012 pågick från 20 juni till 10 augusti, där deltagarna kunde ladda upp obegränsat antal bilder och våra följare på Facebook sedan röstade fram tio slutfinalister bland vilka en jury från GP utsåg fem vinnarbilder. Vi valde efter interna diskussioner att låta omröstningen pågå från start, så i samma stund som vi förhandsgranskat och godkänt en bild så kunde den alltså röstas på. På så sätt ville vi öka spridningen och därigenom intake av bilder. Detta vägdes mot att de bilder som inkom tidigt fick en fördel, men vi såg det som  överordnat att få in många kvalitativa foton.

Parallellt med Sommarbilden gjordes vissa förändringar i hur vi publicerade nyheter, baserat på Facebooks ändringar både med timeline och av nyhetsflödet. Större fokus läggs nu på att använda just bilder för att förmedla nyheter, vilket direkt har medfört en stor ökning av engagemanget. Tillsammans med Sommarbilden har den ökade aktiviteten gjort att vi prioriteras högre i våra följares flöden och därmed också ser ökad spridning av andra typer av inlägg.

(Läs på om EdgeRank bland annat på Econsultancy: Facebook Edgerank: what marketers need to know)

Resultaten av allt detta har i många fall varit helt fantastiska – alla våra tidigare rekord har krossats på ett sätt vi inte kunde drömma om inför sommaren. Så här ser det ut för perioden 20 juni till 10 augusti:

  • Från 9 085 till 23 751 följare (14 666 i ökning, +162 %).
  • Räckvidd på 425 868 unika personer sista 28 dagarna av perioden, tidigare rekord för 28 dagars-period (en ”Facebook-månad”) var 48 498. (+778 %)
  • Drygt 3 100 bidrag i Sommarbilden.
  • Peak på 8 768 som ”pratar om det” (personer som gillat, kommenterat eller delat något på sidan under sju dagar). Tidigare rekord: 1685. (+420 %)
  • Nya rekord för GP:s egna inlägg, gamla inom parentes: 829 gillningar (153), 18 623 räckvidd (4 827), 70 delningar (22), 57 kommentarer (43).

Och så fortsätter det. Ökningarna följer alltså inte bara den vi ser i antalet personer som följer sidan, utan även viraliteten har fått sig en rejäl skjuts. Vi har sedan 10 augusti backat något i antal följare, men hittills långt ifrån vad man kan förvänta sig efter en sådan ökning. Engagemanget är dock fortsatt på en nivå som är långt högre än någonsin tidigare.

En viktig aspekt med alla dessa siffror är den vikt de har internt på en tidning som GP.  I en verksamhet som traditionellt mäts minutiöst på upplagor, räckvidder och sidvisningar behöver man kunna visa på räckvidd, antal klick som leder in till GP.se från Facebook och så vidare – speciellt i tider när upplagor viker och nya produkter, tjänster och affärsmodeller ska beredas plats inom en organisation som sakta krymper i tillgängliga mantimmar. De sociala medierna är i de flesta fall endast indirekt intäktsskapande (ex genom ökad trafik till webbplatser och nya/förbättrade kundrelationer som leder till köp) och behöver bevisa sin plats när det ska prioriteras in vid sidan av annat som potentiellt ger direkta intäkter.

När man sitter i de diskussionerna är det kul att kunna visa upp såna här grafer vid sidan av vikande kurvor och modesta ökningar:

Eftersom vi också mäter oss mot andra för att se hur vi står oss så är den här listan förstås också bra för moralen:

  1. Aftonbladet, 64 425 följare
  2. Göteborgs-Posten, 23 711
  3. Expressen, 13 315
  4. Sydsvenskan, 11 947
  5. Dagens Nyheter, 11 804

Summa summarum går vi vidare med blodad tand när vi nu tittar på hur vi ska fortsätta öka engagemanget för Göteborgs-Posten och vår kärnprodukt: journalistiken! Idéerna är många och drömmen att hitta nåt som vi direkt kan kapitalisera på, men ingen aktivitet i sociala kanaler kommer att få riskera relationen till våra följare och vårt existensberättigande i deras flöden.

Läs mer om Sommarbilden 2012 på GP.se:

PS. Jag använder gillningar och likes av Facebook-sidor med viss motvilja. Även om termen känns bra för våra egon och är ett steg i rätt riktning från att det förut hette ”fan-sidor”, så föredrar jag av självklara skäl att prata om följare.

Reflektioner från Bangkok, del 1

Share Button

WAN-IFRA Young Reader Summit

Jag är nu åter i verklighetens Göteborg och på GP efter en två veckor lång utflykt till Bangkok och Thailand, där jag bland annat deltog i WAN-IFRA Young Reader Summit. Tänkte ägna några blogginlägg åt att reflektera över intrycken från konferensen. Dagens inlägg ägnas åt de teser jag själv presenterade under rubriken ”Getting real involvement” – dvs, hur engagerar man unga läsare med hjälp av sociala medier?

Själva presentationen hittar ni på Prezi.

Min grundtes när det gäller att attrahera yngre till att konsumera nyheter är att vi måste lyfta blicken och sluta klumpa ihop dem till ett segment enbart utifrån ålder. Vi är duktiga på att beskriva vuxna i segment utifrån positiva egenskaper som deras expertis, förmögenhet och familjesituation, medan yngre i stället får epitet som obrydda, ohälsosamma, odisciplinerade etc. Jag hävdar med bestämdhet att vi måste tänka om helt, för den här gruppen har till en början genom internets försyn sedan födseln haft möjlighet att nörda in sig på sina intresseområden på en helt annan nivå än oss – till viss del på bekostnad av allmänintresset. Så om något så är de än mer komplexa än vi.

Utöver har de också haft möjlighet till mer komplex kreativitet, genom att bland annat enkelt producera och publicera text, bild, musik och film. Till sist har de också helt andra krav på interaktivitet än vi, de växer upp med iPaden i handen och förväntar sig att kunna göra mer än bara passivt konsumera nyheterna – i deras DNA ligger kraven på att kunna peka, känna, klämma och prata inprogrammerade.

Kreativiteten, samt kraven på nischad expertis och interaktivitet är stora problem för oss mediehus. Vi har nämligen byggt organisationer, arbetssätt och teknologier som bygger på att vi är generalister med plattformar som kretsar kring passiv konsumtion. En av lösningarna ligger i min mening att bygga ekosystem, där vi nyttjar styrkan i våra plattformar och bygger på med tydliga kopplingar till de mervärden sociala medier kan ge oss och läsarna. Vi har varken kunskapen, tiden eller resurserna för att bygga våra egna sociala plattformar och möta dessa tillkortakommanden – och även om vi har det vill vi inte göra en Google+: bygga nånting fantastiskt för att sen inse att allmänheten redan är i ett sammanhang som de är nöjda med och inte alls intresserade av att lämna.

Nej, vi behöver gå ifrån tanken på att alltid äga våra egna plattformar och i stället nyttja Disqus, Twitter, Facebook, Instagram, Pinterest med flera – att befinna oss där människorna är (Nielsen, 2011) och förtjäna deras intresse och engagemang. På samma sätt måste vi tänka åt andra hållet – att de som redan konsumerar våra nyheter i papper eller digitalt ska uppmuntras till att föra dialog om nyheterna med såväl oss som varandra om nyheterna.

För att återgå till de yngre så tog jag upp några case genom vilka vi försökt nyttja deras behov av att genom sociala medier vara kreativa, nischade och interaktiva. För kreativiteten fick våra bildtävlingar på Facebook stå – där vi till exempel i vår ”gamla” Lilla Årets Bild tog steget från att driva det i en egenutvecklad, kostsam plattform till att nyttja Flickr och Facebook för att både samla in bidrag och låta läsarna rösta fram finalisterna. Resultatet blev rekord i flera led: över 900 bilder, nästan 3 000 röster och viktigast av allt: drygt 1 100 nya (mestadels unga) följare på Facebook, vars kreativitet och interaktivitet triggades under tävlingen – men som sedan dess också får våra nyheter i sitt dagliga flöde. Dessa tusen kanske låter som en futtig siffra för en tidning med en upplaga på drygt 200 000 tidningar och en daglig räckvidd på närmare 600 000 personer, men det som ska betänkas är att vi inte bara når 1 132 personer genom detta flöde – utan att de också har närmare 200 unika vänner och att vår potentiella publik därför blir över 200 000 för en enkel åtgärd som denna. Det är här vi kan hitta och attrahera de nya generationernas läsare – inte genom att harva på i vårt eget revir.

Som exempel på hur vi arbetat med interaktivtet tog jag upp tre projekt med direkta kopplingar till vår papperstidning:

  1. Att bygga en läsarpanel med engagerade och åsiktstuffa twittrare och TEDx Youth-talare i en sluten Facebook-grupp och möten AFK.
  2. Att låta läsarna bestämma vilka serier vi ska behålla genom parallell omröstning på Facebook, e-post och snigelpost.
  3. Att möta yngres lägre intresse för att fortsätta provprenumeration genom att i ett tidigt skede av abonnemanget också lyfta fram våra digitala produkter, samt de journalister vi har som finns tillgängliga i papper, digitalt och socialt. En åtgärd som förhoppningsvis gör att fler lär känna och bygger personliga relationer med våra journalister, samt mot slutet av en provprenumeration har hittat en GP-produkt som passar dem.

Sist men inte minst fick evenemanget GP Ponnyn stå som exempel för hur vi jobbar med det mer nischade. Vi har en tendens att göra som vi alltid gjort när vi tar steget över till den sociala sfären, exempelvis genom att skapa konton för Sport, Kultur & Nöje och Ledare på Twitter och Facebook. Jag förstår fallenheten, men nånstans är det dags att analysera varför? För det första, här har vi möjlighet att bygga personliga relationer, som är så mycket starkare än den mellan en ”konsument” och ett ”varumärke”. För det andra, flöden i sociala medier är personliga till sin karaktär – relevans och kontext är allt. Är det relevant för dig som hästintresserad att följa en sportredaktion som mestadels producerar fotboll? Självfallet inte.

Vi tittade på vår årligt återkommande hästhoppningstävling GP Ponnyn och funderade på hur vi skulle kunna engagera gruppen ytterligare, och beslöt oss snabbt att ta steget in på Facebook, och inte bara vara fokusera på oss själva – utan på att engagera läsarna genom (återigen) bildtävlingar, på att prata häst i stort och smått och så vidare. Vårt lilla event har nu över 1 700 följare, där ungefär 90 % är kvinnor och 75 % är 24 år eller yngre. Men mest häftigt av allt är att vi tidvis har uppnåt en engagemangsnivå (”pratar om det” = antal personer som gillar, delar eller kommenterar under en vecka) på närmare 50 % av våra följare. För att sätta det i perspektiv till mediehus i stort så har en normal svensk dagstidning en bra vecka i de flesta fall upp till 10 % – en normalvecka ligger snittet runt 1-5 %. Ni förstår styrkan i det engagemang vi får på GP Ponnyn – vår förhoppning är att nyttja det genom att lyfta fram och förhoppningsvis öka intresset för Göteborgs-Postens erkänt fina hästrapportering.

Sist men inte minst berättade jag kort om framtiden och idéer vi tittar på inom ramen för vårt sociala ekosystem, däribland:

  • … en återkommande redaktionell chat.
  • … en totalt transparent digital kundtjänst.
  • … att sammanfatta veckans dialog i sociala medier såväl på gp.se som i papperstidningen, och därigenom både få fler att intressera sig för dialogen och minska det tills viss del demokratiska underskott som riskerar uppstå när de som är aktiva i sociala medier får mer information än de som inte är det.
  • … att fortsätta utveckla nichade sociala communityn som GP Ponnyn genom att till exempel bjuda in unga läsare att driva dem tillsammans med oss. För om vi ska vara ärliga: de är i många fall långt större experter än oss och deras rapportering kan ge ett enormt mervärde till andra läsare direkt och vår journalistik, och därigenom bygga ett ännu starkare och ömsesidigt värdefullt engagemang.

Disclaimer: Bilden ovan är tagen under prisutdelningen i slutet på konferensen, då jag fick äran att å Aftonbladets vägnar ta emot World Young Reader Prize i kategorin Brand för deras fantastiska arbete med Livelöpet. Bilden tillhör WAN-IFRA och har hämtats från deras Flickr-konto.

Vad engagerar på Facebook och Twitter?

Share Button

Inför ett par presentationer och diskussioner håller jag på att visualisera vad i nyhetsflödet som engagerar och inte på Facebook och Twitter. Utifrån våra erfarenheter med Göteborgs-Posten har jag börjat fundera på en modell enligt nedan. Bilden till vänster beskriver vad som engagerar, medan cirklarna lite omvänt representerar vad som inte engagerar i respektive plattform.Vad tror ni, rätt eller fel – är modellen värd att utveckla?

Visualisering

Obs! Klicka på respektive bild för att se dem i större storlek. Detta gäller för vad ett mediehus publicerar i flödet, inte de diskussioner som förs mellan individer.

Jag är inte helt nöjd med terminologin på axlarna, men tills vidare är det de bästa jag hittat för att beskriva vilket uttryck engagemanget tar sig.

Allmänt till personligt berättar i vilken grad som nyheten berör mig som individ eller har stort allmänintresse. För att exemplifiera så ligger en svältkatastrof i Eritrea till vänster för mig och Västtrafiks kontrollanter till höger. Här är som sagt individen utgångspunkt – berör nyheten mig personligen så hamnar den till höger även om den är intressant för 4,7 miljoner andra människor. Samma nyhet kan för någon annan ligga längst ut på vänsterflanken.

Den vertikala axeln är svårare att formulera – från samhällsengagerande journalistik till det som för läsaren är ren underhållning. Längst ner hittar vi gräv om Upp, Carema och spritlangning, medan vi högt upp hittar exempelvis skvaller och senaste nytt om dokusåpor som Mästarnas Mästare. [Disclaimer: Jag lägger ingen värdering i vad som är bättre eller sämre – allt fyller en viktigt funktion.]

Teorin/Erfarenheten: På Facebook engagerar underhållning och gräven som berör mig personligen. På Twitter däremot är samhällsengagemanget generellt stort, medan det som förnöjer måste ligga nära mina egna intressen. Då och då kommer dock större händelser som bryter mönstret, exempelvis Arabvåren och schlagermusik fyra månader om året.

Det som inte får fotfäste i något av dessa två sociala medier är massan av nyheter som varken väcker något större samhällsengagemang, underhåller, berör mig personligen eller har stort allmänintresse.

Så vad säger ni, kan det vara ett sätt att visualisera det differentierade engagemanget i sociala medier?

Göteborgs-Postens utveckling i sociala medier

Share Button
Stuck in Customs / Foter

Efter inläggen om vår policy, det personliga tilltalet och hur vi arbetar med utbildning och vissa aktiviteter i sociala medier är det dags att berätta lite mer om resultaten. Jag kommer fokusera på Facebook och Twitter med några rader om bloggarna på gp.se, som varit de prioriterade sociala kanalerna under 2011 och inledningen av 2012.

I början av förra året hade Göteborgs-Posten ungefär 2 000 följare vardera på Facebook respektive Twitter, där den senare var en envägskanal med en direktfeed från det som lades upp på Facebook. På Twitter hade vi förutom våra frilansare ett par framgångsrika användare, som Eva Wieselgren, den starkt kommande Malin Lernfelt och undertecknad, samt ett gäng som använde mediet bra men just då inte riktigt hade fått det stora genomslaget. Hur har det då utvecklats sedan dess?

Facebook

På Facebook har vi under året fokuserat på mer regelbundna uppdateringar med ett visst experimentfokus för att exempelvis hitta det som engagerar och sänka tröskeln till den skarpa dialogen i samband med exempelvis ledare och debatt mellan både oss och läsarna, samt läsarna direkt. Facebook kan som ni vet bli lite väl mycket medhårs, men som dialogplattform kan den verkligen fungera som ett fantastiskt instrument för att få bättre förbättringsunderlag till vår verksamhet och utökad demokrati rent generellt.

Utöver det har vi arbetat med en rad kampanjer, exempelvis: taggningsbara bilder på publiken vid en konsert med Håkan Hellströms, 180° panoramabilder vid Iron Maidens konsert på Ullevi och Robyns på Way Out West, fototävlingarna Lilla Årets Bild och Finaste ponnyn, omgörningen av seriesidan på Världens Gång. Det har som ni märker handlat om att aktivera våra läsare både i skapande och beslutsfattande.

Nedan några grafer för att beskriva utvecklingen, den till vänster beskriver antalet tillkomna besökare per dag och den till höger per kön och åldersgrupp. Båda är räknade från 1 mars 2011 till 29 februari 2012. Som ni ser har de flesta tillkommit stötvis i samband med kampanjerna. För att få en högre organisk tillväxt tittar vi nu på att skapa mer ihållande publikdragare som till exempel Dagens Nyheter gjort med sin nutidsquiz, samt också på att visst material ska läggas upp regelbundet och skapa förväntningar som leder till lika regelbundet återkommande toppar i engagemang.

Statistik, Facebook

I siffror: 8 358 följare vid tidpunkten (29 februari). 7 528 nya följare, 1 232 som slutat gilla. Antalet som slutar gilla är en naturlig följd av Facebook-kampanjer, de som gillar sidan för att delta i en fototävling är inte nödvändigtvis intresserade av Göteborgs-Postens nyheter. Vi sätter dock alltid som krav att man ska gilla sidan för att få möjligheten att visa upp våra nyheter i nya följares flöden och på så sätt förhoppningsvis öka nyhetskonsumtionen. Att bara göra en kampanj för att kunna visa upp fina deltagarsiffror är i grunden ointressant – engagemanget vi knyter måste ha ett syfte som stämmer överens med vår verksamhet.

Nära 3 000 % ökning av antalet flickor i åldern 13-17 som följer oss, och drygt 1 000 % för pojkar i samma ålder. Trevlig läsning. Omsatt i reella antal människor så handlar det om 1 000 nya följare i åldersgruppen – men visst låter procenten trevligare? I åldern 18-24 ökar vi med totalt 1 400 personer, eller ca 700 %.

Engagemanget går självklart upp och ner beroende på vad som är dagsaktuellt, men också så klart våra egna aktiviteter. Sedan Facebook införde mätningarna 17 juli 2011 ligger vi i snitt på 2 369 engagerande följare per månad, eller 721 per vecka. Vilka segment som dominerat varierar självklart också, under Lilla Årets Bild ägdes flödet exempelvis av flickor i åldern 13-17 enormt medan män mellan 35 och 54 var hyperaktiva i samband med omröstningen om vilka serier vi ska behålla i tidningen.

Utöver vårt GP-konto har vi också ett par nischade alternativ, som exempelvis högengagerande hästhoppningstävlingen GP Ponnyn (drygt 1 500 följare), samt grupper som GP Scen och omgörningen av Kultur & Nöje (sluten grupp för en läsarpanel). Fler tillkommer, och det kan även komma att ske förändringar i existerande.

Twitter

Twitter erbjuder som ni vet inte lika bra och detaljerad statistik som Facebook gör i kombination med Page Lever, så här kan jag inte erbjuda lika mycket underlag. Däremot så finns det en aspekt som är intressantare och det är ju det faktum att många av våra individer finns här och agerar både som yrkes- och privatpersoner på ett mer transparent sätt än Facebook tillåter. Även om det går att använda Facebook för att både med sin egen användare och en gillasida profilera sig som person har vi valt att lägga den kraften på primärt Twitter i kraft av att plattformens användare är mer intresserade av den öppna och skarpa dialogen som jag snuddade vid ovan.

Det officiella kontot aktiverade vi på riktigt i slutet på april och hade då lite mindre än 2 000 användare. Så här ser tillväxten ut mellan 1 maj 2011 och 31 mars 2012 (hämtat från CrowdBooster).

Statistik, Twitter

I siffror: 6 363 följare vid mars månads slut, varav 4 367 nya. Ni ser på grafen att tillväxten börjar likna en blygsam exponentialkurva – Twitter börjar på allvar slå igenom i Sverige. Redan andra halvan av 2011 märkte vi att många av de tillkommande följarna dels var relativt nyregistrerade och blev alltmer av gemene man framför akademiker och politiker med kommunikationsintresse. Under de första månaderna på 2012 har den trenden förstärkts, och en inte alltför vågad gissning är att denna förändring kommer från att vi medier insett plattformens styrka och därför mer aktivt styr dialog dit i samband med exempelvis tv-sändningar.

Mest intressant är dock det stora genomslaget som personerna framför varumärket GP börjar få. Vi har ungefär dubblat antalet twittrare, i dag är vi drygt 80 personer som är aktiva och det tillkommer ständigt nya. Eftersom jag inte följer statistik på enskilda så presenterar jag här i stället de mest följda med deras aktuella följartal:

  1. Ametist Azordegan (frilans), @ametistametist, 5 710 följare
  2. Elin Grelsson Almestad (frilans), @elingrelssonalm, 5 226
  3. Isabelle Ståhl (frilans), @Isabellestahl, 3 454
  4. Eva Wieselgren, @wieselgren, 2 838
  5. Markus Pettersson, @LexMarkus, 2 439
  6. Mattias Balkander, @balkander, 2 040
  7. Malin Lernfelt, @MalinLernfelt, 2 008
  8. Johan Lindqvist, @GPJohan, 1 380
  9. Magnus Carlsson (frilans), @carlssonmagnus, 1 313
  10. Kenny Genborg, @KennyGenborg, 1 292
  11. Gabriel Byström, @GBystrom, 1 082
  12. Gunilla Grahn-Hinnfors, @GunillaGH, 1 041

Jag har säkert glömt någon, påminn mig i så fall! Detsamma gäller om du inte hittar någon på GP som du vet finns på Twitter på vår lista. Förutom dessa så finns en rad som verkligen är på uppgång och gör så mycket rätt i form av att skapa dialog med läsekretsen, exempelvis Eric Hilmersson, Sofia Dahlström, Claes Berglund, Karin Hansson-Ivanetti och Sarah Britz.

Bloggarna

Slutligen några rader om våra bloggar. Här kommer jag inte gå in på någon statistik, då jag kort och gott inte har tillgång till den där jag sitter nu. Men några rader om skillnaden från då till nu är det ändå värt. I början på 2011 hade vi runt fem bloggar och trafikmässigt var Eva Wieselgren dominant i sammanhanget. Sedan dess har mycket hänt och det kan till stor del tillskrivas den satsning Sporten gjorde när Mattias Balkander fick och tog chansen att med sociala medier som verktyg nära följa våra storlag Frölunda Indians, IFK Göteborg, Gais och Häcken. Succén blev omedelbar, när alla Göteborgs (med omnejd) sportintresserade fick en närmast direkt insyn i vad som hände på insidan. Mattias fokus på att skapa dialog med läsarna och i många fall utgå från vad de ville veta gav direkt genomslag och blev något av en förebild för hela organisationen.

Sedan dess har de nya bloggarna inte låtit vänta på sig: Ulf Nyström med trafikbloggen, Kenny Genborgs inblickar i näringslivet, Kultur & Nöje med musikbloggen, bildredaktionen med fotobloggen, Margareta Romare och Martin Holmberg med utvecklingsbloggen och så vidare. Allt fler vill finnas där och erbjuda en kompletterande bild till den dagliga journalistiken och ofta med ett stort fokus på just det sociala och medskapande. Det som imponerat mest på mig har dock varit de öppna gräven som guldspadenominerade Daniel Olsson & co gjort tillsammans med läsarna – då tänker jag på Hem, ljuva hem och Kroginspektionen. Det är den typen av läsarnära journalistik som jag tror är nyckeln till framtiden, både för dess djup och delaktighet och för att det samtidigt bygger starka relationer mellan oss och läsarna – eller som vi borde kalla dem, deltagarna.

Det har varit ett kul första år med den här satsningen, men jag har känslan och tron att den kommande tiden kan bli ännu roligare. För mycket är på gång och gränserna mellan vad vi i dag kallar traditionella och sociala medier kommer allt mer att suddas ut.

Att lära ut sociala medier

Share Button
Klein / Foter

Förra året vid den här tiden fick jag i uppdrag av vår marknadschef Charlotte Odbjer och redaktionschef Cecilia Krönlein att se över Göteborgs-Postens handlingsplan i sociala medier. Hur skulle vi ta klivet vidare och nå fler människor i fler kanaler med våra kärnvärden Öppen, Lokal och Trovärdig som utgångspunkt?

Som underlag fanns ett tidigare arbete som gjorts om hur vi skulle jobba med officiella konton på Facebook. Utifrån det tog jag fram ett dokument som även inkluderade verktyg och licensieringsformer som TwitterFlickrbloggarYouTubeSpotify och Creative Commons. Dessa låg sedan som underlag för inledande diskussioner med webbredaktionen och redaktionsledningen för hur vi skulle gå vidare i nästa steg. Resultatet blev inledande listor på åtgärder, som betades av en efter en för att främst i så stor grad som möjligt sätta en röd tråd och stämma i bäcken så att vi var hela och rena i det vi gjorde. Handlingsplanen har sedan varit ett dokument som använts snarare för rekommendationer än en direkt how-to, då plattformarna och hur användarna beter sig i dem ständigt förändras och vi kontinuerligt måste experimentera för att kunna följa och veta när vi kan leda utvecklingen. Eftersom dokumentet innehåller en del interninformation om ansvarsroller, så ger jag bara några korta exempel:

1 Allmänt
1.1 Syfte & Målsättning
Vår närvaro i sociala medier syftar till att öka läsarnas upplevelse av Göteborgs-Posten som öppen och trovärdig, samt öka vår räckvidd hos en ny publik.

1.3 Moderering (utdrag)
Det är viktigt att vi inte går in i okonstruktiva eller känsloladdade diskussioner. För att svara mot vårt ledord som öppen ska vi vid kritik motivera och förklara de val vi gjort, men också hänvisa till att vi kommer ta upp frågan internt. Detta kräver att vi är noggranna med att frågor besvaras av personer med insyn i respektive område.

1.5 Verktygens regler
Följ de seder, bruk och regler som gäller för verktygen. Vad som anses acceptabelt i sociala medier bestäms till stor del sätts av användarna själva. Att bryta mot en social kod kan skada ditt genomslag.

2. Verktyg
Strategiskt ska användandet av sociala medier avpassas efter de övergripande målsättningar och budskap som vid varje given tidpunkt anges i Göteborgs-Postens marknadsplan.

2.3 Facebook
Syfte: Att marknadsföra Göteborgs-Posten enligt prioritering (1) www.gp.se, (2) mobil.gp.se, (3) Varumärket (inkl externa länkar), (4) GP mobilapp, (5) e-tidning och papper, samt skapa relevant underlag för förändringsprocesser.
Målsättning: Att öka trafiken till våra digitala kanaler, öka besökarantalet vid våra evenemang och stärka varumärket.
Användartyp: Sida.
Namn: Göteborgs-Posten.
Användarnamn: GoteborgsPosten.
Innehåll, Redaktionellt: (a) Heta nyheter. (b) Dagens Hallå där. (c) Klipp från GP TV. (d) Aktiviteter på gp.se, ex chat och artiklar med många kommentarer. (e) Akut samhällsinformation vid kriser.
Innehåll, Kommunikation & Analys: (a) Kunddialog med fokus på att skapa en relation med läsare, såväl genom samtal om tidningen som kunden själv. (b) Reklam för våra evenemang och tjänster. (c) Läsvärdeterbjudanden. (d) Veckans läsarbild/-film (hämtas från Flickr och YouTube). (e) Tävlingar. (f) Varumärkesbyggande information, såsom nyheter om GP i andra medier.
Tänk på: (a) Inled inte statusmeddelande med en länk, och skriv alltid en förklaring/pitch. (b) Det material vi marknadsför ska vara tillgängligt att läsa för samtliga som följer vår Facebooksida, därför prioriteras länkar till elektroniskt material som inte ligger innanför betalvägar. (c) Det är av största vikt att vi inte postar för många eller direkt efterföljande inlägg, då detta kan uppfattas som spam. Om inget akut sker ska vi aldrig posta påföljande inlägg inom en timme efter det senaste. Önskvärd mängd är 3-4 inlägg per dag. (d) Personliga inlägg som exempelvis svar på frågor läggs i första hand ut med personlig användare och signeras med förnamn och titel.

Jag tänker inte sticka under stol med att vissa formuleringar är skrivna utifrån var vi befann oss då, i de diskussioner som förs nu är jag mycket noggrann med att lyfta fram att syftet är att först bygga en relation som sedan ska leda till ett ökat intresse för GP och att konsumera våra nyheter på exempelvis gp.se. Hade jag sagt det i första skedet så tror jag att många hade reagerat, eftersom kunskapen och erfarenheten av vad det verkligen betyder behövdes för att konkret förstå hur sociala medier kompletterar och långsiktigt kan stärka webbtrafiken och upplagan snarare än tvärtom.

Mattias JanssonNåväl. Efter att vi satt handlingsplanen vidtog steg två. Under drygt tio månader har mycket av arbetet nu bestått i att internt utbilda såväl olika redaktioner som individer. Föreläsningarna har i första hand handlat om att avdramatisera de sociala medierna och skapa en kunskapsbas och förståelse för vad det handlar om, hos både de som vill och inte vill nörda ner sig. Ett exempel på en presentation hittar du på Prezi, denna höll jag i juni 2011 för nyhetsredaktionen. Kontexten i form av föreläsningen och diskussionen saknas, men ni förstår i alla fall penseldragen. Just denna presentation följdes av en twittervju med allas vår @kommunchef (bilden till höger), där Mattias satt i Katrineholm och sin vana trogen helt transparent för omvärlden svarade på frågor som undertecknad löpande samlade in från de skarpa öronen och tungorna på läktaren. Ett annat mer aktuellt exempel är den session jag nyligen höll med säljare – ni ser att det finns en hel del som liknar, men med anpassningar utefter både vad som hänt det senaste året och vilka grupperingar det är.

Viktigast när det gäller att lära ut sociala  medier? Kontexten  avgör vilket verktyg som är rätt för dig. Eller, om alla dina vänner/kunder hänger på Facebook och Endomondo är det de verktyg du kommer ha mest utbyte av, men råkar det vara Google+ och RunKeeper så gör du bäst i att hänga där. Förståelsen du skapar måste ligga på ett djupare plan än att ”bara” presentera plattformarna och stanna där. Jag raljerar gärna om exempelvis Facebook, men i slutändan måste jag som utbildare vara pragmatisk och ha den distansen till mig själv att jag inser och ger uttryck för att mina favoriter inte nödvändigtvis är exakt rätt för dig som lyssnar.

Föreläsningar i större och mindre forum som dessa har sedan följts upp på en mer personlig nivå för de som velat gå vidare. Ett arbetssätt som jag känner har fungerat väldigt bra, då det trots allt handlar om en kulturell förflyttning där de flesta kommer in med både olika attityder och kunskapsnivåer. I stället för att då gå hårt åt de som av olika anledningar inte haft tid, lust eller möjlighet att aktivera sig just där och då har jag fokuserat på att instruera och stötta de som vill och själva sökt hjälp, samt använt dem som goda exempel och ambassadörer. När kollegorna sedan kunnat ta del av resultaten av aktiviteten i sociala medier har det inte dröjt länge förrän fler och fler velat lära sig. De sociala medierna har på så sätt organiskt spridit sig (som en löpeld) genom huset med ett fokus på konstruktiva möjligheter framför rädsla för trösklarna.

Förutom det har jag också arbetat med en rad räckviddsdrivande projekt, både som rådgivande och drivande – det har handlat om allt från panoramabilden på konserten med Iron Maiden, till att ta Lilla Årets Bild in på Flickr och Facebook, samt omgörningar av Kultur & Nöje och Världens Gång. Även dessa kampanjer har varit viktiga, då det taggat exempelvis bildredaktionen att bli mer aktiva i sociala medier. De har lärt sig vad de kan göra inom ramarna för sin verksamhet och snabbt kunnat se det enorma genomslaget deras material har, vilket triggat dem till att vilja lära sig och experimentera ännu mer även som individer. Jag återkommer till bildredaktionen och deras chef Anders Håkansson med ett separat inlägg!

Sakta men säkert har de sociala medierna under året som gått blivit arbetsverktyg i vardagen i stället för mytomspunna och extraordinära åtgärder. Kulturförändringen som detta har burit med sig på flera plan har varit fantastisk att följa. Dialogen med läsarna har ökat markant och redaktionen drar nu likt ett ånglok resten av GP framåt när det gäller att skapa transparens och bygga relationer genom exempelvis omgörningar med hjälp av Facebook, läsargräv i bloggar och det vardagliga snacket på Facebook och Twitter.

Nästa steg är fortbildningen, att utveckla den gamla handlingsplanen genom nya utbildningsmaterial i enkel form. Det kommer göras i en A4-sida per ämne, där du oavsett om du är webbredaktör eller osäker på tekniken kan plocka ut material som kan hjälpa dig i jobbet. Exempel:

  1. Instruktioner för officiella kanaler.
  2. Handledning för hur de vanligaste sociala medierna fungerar i teknik och innehåll.
  3. Instruktioner för de vanligaste stödverktygen/apparna, som exempelvis TweetDeck för PC och Twitter för iPhone.
  4. Ordlistor.

Dokumenten ska vara enkla och visuella med tydlig och instruktiv text. Målsättningen är att säkra den röda tråden (sociala medier som relationsbyggare) och att ytterligare sänka tröskeln för de som behöver mer stöd än föreläsningarna och det personliga mötet. Som en liten förhandskoll bjuder jag på utkastet till en av sidorna – känn er hedrade, det är få personer på GP som ens sett detta dokument på håll. Observera att det är just ett utkast och varken färg, form eller innehåll är satt. Det vill säga, jag tar gärna emot förslag om ni tycker något saknas eller ska förändras!

GP – Sociala medier » Twitter: Officiell kanal

Och som svar på frågan som kommer när du läser dokumentet: Ja, jag har till en början satt ett kvantitativt mål på antalet följare och kommer behålla det. Tydliga mål behövs för att inspirera och motivera. Innan dokumentet blir officiellt så kommer detta att kompletteras med exempelvis målsättningar på hur snabbt vi ska svara på frågor. Analysen av vilka aktuella mål som ska sättas och innehållet i dem återstår att göra.

Nästa blogg: Göteborgs-Postens utveckling i sociala medier – mars 2011 till mars 2012.

GP och det personliga tilltalet

Share Button
Walter Cronkite
John McNab / Foter

När jag förra året fick i uppdrag att se över vårt arbete i de sociala medierna så hade jag en tydlig punkt på min personliga agenda: att öka dialogen med läsarna och genom det stärka främst två av våra tre kärnvärden: Öppen och Trovärdig.

I grund och botten vill ingen människa ha en relation med en logotyp. GP:s demokratiska uppdrag och starka fäste i Göteborg gör att vi är ett av få varumärken som kan lyckas med det, men samtidigt finns det även en bild ute på stan av att GP är lite von oben – att vi står ovanför Göteborg, tittar ner och utan fötterna i myllan dömer vad som är rätt och fel. Dvs, den raka motsatsen till öppen. För att komma till rätta med den bilden måste vi till en början visa att vi är människor av kött och blod.

Många organisationer har i sociala medier valt att bygga det personliga genom att skriva under inlägg från det officiella kontot med egna namn/initialer. Jag tror personligen inte att initialer skapar någon form av personlig koppling – det har basen i ett varumärkestänk som är mer eller mindre passé. Typ: ”Vi ska börja vara personliga för att få genomslag i sociala medier… men det är bäst vi använder vår officiella plattform i enlighet med våra gamla varumärkesriktlinjer och det är egentligen bara de speciellt utvalda som personligen får representera oss”.

Jag har ett annat mantra, som jag följer nitiskt och upprepar högt så fort jag får möjlighet:

Förut pratade personerna genom varumärket, nu pratar varumärket genom personerna.

Ingen kärnfysik direkt. Vi har pratat om det i flera år nu – men handen på hjärtat, hur många omsätter tankarna i handling när det gäller hur vi verkligen agerar på arbetsplatsen?

Majoriteten av de som någonstans ställer frågor till ett företag gör det ett fåtal gånger. Att göra det i sociala medier och få ett ”/JH” i ett svar sätter inga avtryck. Om det däremot kommer ett öppenhjärtligt svar från @LexMarkus så finns plötsligt ett ansikte och en personlighet att fästa det på. Kanske börjar hon till och med intressera sig för mig som person och följa mig på Twitter (och i tidningen om jag är journalist). När jag sedan framstår som en ganska bra och sund person både på jobbet och hemma, så kommer hon bli mer engagerad i det GP producerar i stort samtidigt som det negativa bemöts med förståelse. För Markus är ju inte en risig kille, det måste finnas en rimlig förklaring till att han gjorde såhär? ”JL” däremot, eller vad han eller hon nu hette som jag aldrig hörde av igen trots att de lovade ta upp det internt – hen och hens arbetsgivare kan dra åt…

På Göteborgs-Posten jobbar vi därför med att i så hög grad som möjligt rikta om samtliga frågor som kommer till vårt officiella twitterkonto till de berörda som själva är aktiva, och på precis samma sätt så försöker vi besvara frågor på Facebook med våra egna konton. Eftersom vi här pratar om att använda personliga inloggningar så måste det vara högst frivilligt att göra detta och det förekommer självklart att medarbetare inte vill eller kan, i de fallen använder vi de officiella kontona – men det ska vara undantagsfall och inte standard. Och det har gett resultat på många sätt och vis.

Förutom den personliga touchen så ger det ett annat resultat: när du som person svarar en läsare på en fråga så ser du verkligen till att det är ett bra svar som du kan stå för. Som arbetsgivare kommer du att märka att läsaren bemöts med mer respekt än tidigare, men också att du får ett starkare internt förändringsunderlag när Kalle upptäcker att han inte kan stå för de standardformuleringar och -motiveringar vi annars kastar ur oss på löpande band när vi har diverse anonymiserande apparater mellan oss och mottagarna. Och när han ifrågasätter dessa så börjar han snart även fundera över vad i vårt sätt att arbeta som leder fram till att vi kommunicerar så. Det är ren magi att bevittna den kulturförändring som sker när kärnvärdena nu laddas inifrån och vi börjar sätta läsaren i fokus på riktigt. Ren magi.

De sociala medierna ger oss inte bara sådana här möjligheter, de driver också på förväntningarna. Vi vänjer oss vid att snabbt bygga relationer med människor (och genom dem indirekt organisationer) som vi inte kände (till) när dagen började. Vad händer om du inte finns där då, som en person av kött och blod? Själv vill jag inte stå och se hur X2000 lämnar oss och vår affär på Göteborg C medan Sofia sätter sig i bistron och myser med Björn på DN över ett glas vin. För det är precis där vi landar – de sociala medierna är början på en ömsesidig kärleksaffär mellan oss och läsarna. Förhoppningsvis stannar det inte vid en fling.

 

PS1. Det tredje kärnvärdet är Lojal.

PS2. Om en medarbetare vill svara på en direkt fråga med ett officiellt konto så undertecknar vi med avsändarens namn, annars gör vi oftast inte det numer. Det har visat sig att det bara är ett fåtal som bryr sig – en handfull gånger på ett år har det kommit en fråga om vem som skrivit något specifikt. Trots detta har vi fått mycket beröm för att vi är så personliga även när vi pratar genom logotypen. Go figure.

PS3. Vi kallar fortfarande våra kunder för läsare. Personligen tror jag att vi behöver hitta ett nytt begrepp, som exempelvis deltagare.

PS4. Ja, vi skulle kunna peka mer med hela handen och säga åt alla att ha särskilda professionella konton på Facebook och Twitter. Men nej, jag tycker inte det är en bra idé – även om det är okej för de på GP som vill att skaffa det. De sociala medierna kräver en kulturförändring i sättet vi kommunicerar på – om vi ska vara pragmatiska så måste den komma från medarbetarnas attityd och vilja att ta till sig den. Dvs, att tvinga på någon något kommer bara ge problem på lång sikt, även om det löser problemet just i dag. Mer om det i kommande blogginlägg om hur man lär ut sociala medier.

En policy för sociala medier?

Share Button
Travelin’ Librarian / Foter

Till en början vill jag göra en sak klart: jag tror personligen i grund och botten inte på att skapa särskilda policies för sociala medier. Varför? Charlotta Wark, marknads- och kommunikationschef på IBM Sverige sa det bäst:

”Vi anställer vår personal för att de är bra personer. Alla kan prata för IBM på Twitter, Facebook och så vidare.”

Och är det inte lite det som det i slutändan kokar ner till? Vi anställer människor vi tror på, och det finns ingen anledning att sätta begränsande policies i detaljfrågor så länge vi håller oss hela och rena med en bra introduktion och utbildning i vad organisationen står för. Om vi ska ha en policy som rör området så är det i så fall en kommunikationspolicy.

Men… världen är ju aldrig så enkel som ”borde”.

När jag förra året startade arbetet med att gå igenom och lägga upp strategin för hur vi ska arbeta med sociala medier på GP så valde vi medvetet att inte skapa en policy, utan att arbeta med handlingsplaner i stället. Utgångspunkten var en drygt ett år gammal plan för hur vi skulle använda Facebook, målet att skapa något som både uppmuntrade till och möjliggjorde att vi skulle komma ut på fler plattformar och ha en röd tråd. Dvs, att sätta det konstruktiva framskridandet före begränsningarna. Jag kommer att återkomma till handlingsplanen och hur vi jobbat med spridning och utbildning i ett senare inlägg.

Trots våra tankar så blev det allt mer tydligt att främst journalisterna trots allt ville ha en policy. För hur naturligt sociala medier än kan tyckas för digitala infödingar så finns det en rad frågeställningar som faktiskt är relevanta och i allra högsta grad aktualiserades när Cissi Wallin olyckligt retweetade något som i efterhand och med rimlig källkritik visade sig vara ett falsarium.

Rutinerade journalister är vana att producera för ett format där det finns mer tid för research, stöd av redigerare och redaktörer, samt ansvarig utgivare i ryggen. På till exempel Twitter är förutsättningarna annorlunda. Det går fort i flödet och läsarnas krav på snabb rapportering ökar, det finns en ibland blind övertro på att avsändaren verkligen är den som sitter bakom avataren, och framför allt  finns inga ansvariga utgivare för ens personliga konton – det är jag och bara jag som är avsändare.

Att ta sig mellan dessa två relativa extremer är en ganska lång resa att göra mentalt, en kulturförändring som kräver att man vet var man rör sig ifrån och var man är på väg, samt hur förutsättningarna nu och då skiljer sig. Inte bara för vår egen trygghets skull, utan också för läsaren – om inte vi i samtliga kanaler beter oss på ett sätt som bygger tillit till vår förmåga att värdera, granska och rapportera så faller till slut trovärdigheten och med den journalistiken.

Ofta slutar diskussioner om sociala medier i just den här typen av frågor och funderingar. Därför landade det i slutändan ändå i att GP behövde en policy, som du hittar i slutet på detta blogginlägg. Eftersom behovet främst kom från redaktionen så tog redaktionsledningen följaktligen också fram den, vilket jag tycker är ytterligare en viktig sak att framhäva i sammanhanget: även om jag som ansvarig för sociala medier har varit rådgivande, så är detta en arbetsgivarfråga som bör komma från den eller de som är ansvariga för anställning och övergripande policies. Beroende på hur organisationen ser ut så är detta ledningen och/eller personalavdelningen.

Vi måste nämligen lära oss att skilja på hur vi som organisation använder sociala medier i kommunikationen och hur vi som individer formellt representerar vår arbetsgivare. Frågorna är självklart besläktade, men ändock olika. Som lojalitets- och relationsansvarig på kommunikationsavdelningen kan jag lägga strategier för hur vi ska använda sociala medier för att bygga värdefulla relationer med våra målgrupper. Jag tycker också gärna till och ger ännu hellre råd för hur man ska tänka och hur det nya medielandskapet förändrar både kraven på personalen och förväntningarna från våra läsare, men det tål att upprepas – det slutgiltiga ansvaret för att utforma och implementera policyn måste ligga hos de som äger personalfrågan och i vårt fall ansvarig utgivarskapet.

GP Riktlinjer för sociala medier

Som ni ser i dokumentet så är det väldigt specifikt för ett mediehus och det demokratiskt viktiga uppdrag som journalistiken har. Till dags dato har vi valt att ej gå vidare med en särskild policy för den personal som har andra ansvarsuppgifter i organisationen, men jag tror personligen att det kommer efterfrågas när exempelvis kundtjänst i framtiden blir mer aktiva i de sociala medierna.