Reflektioner från Bangkok, del 1

Share Button

WAN-IFRA Young Reader Summit

Jag är nu åter i verklighetens Göteborg och på GP efter en två veckor lång utflykt till Bangkok och Thailand, där jag bland annat deltog i WAN-IFRA Young Reader Summit. Tänkte ägna några blogginlägg åt att reflektera över intrycken från konferensen. Dagens inlägg ägnas åt de teser jag själv presenterade under rubriken ”Getting real involvement” – dvs, hur engagerar man unga läsare med hjälp av sociala medier?

Själva presentationen hittar ni på Prezi.

Min grundtes när det gäller att attrahera yngre till att konsumera nyheter är att vi måste lyfta blicken och sluta klumpa ihop dem till ett segment enbart utifrån ålder. Vi är duktiga på att beskriva vuxna i segment utifrån positiva egenskaper som deras expertis, förmögenhet och familjesituation, medan yngre i stället får epitet som obrydda, ohälsosamma, odisciplinerade etc. Jag hävdar med bestämdhet att vi måste tänka om helt, för den här gruppen har till en början genom internets försyn sedan födseln haft möjlighet att nörda in sig på sina intresseområden på en helt annan nivå än oss – till viss del på bekostnad av allmänintresset. Så om något så är de än mer komplexa än vi.

Utöver har de också haft möjlighet till mer komplex kreativitet, genom att bland annat enkelt producera och publicera text, bild, musik och film. Till sist har de också helt andra krav på interaktivitet än vi, de växer upp med iPaden i handen och förväntar sig att kunna göra mer än bara passivt konsumera nyheterna – i deras DNA ligger kraven på att kunna peka, känna, klämma och prata inprogrammerade.

Kreativiteten, samt kraven på nischad expertis och interaktivitet är stora problem för oss mediehus. Vi har nämligen byggt organisationer, arbetssätt och teknologier som bygger på att vi är generalister med plattformar som kretsar kring passiv konsumtion. En av lösningarna ligger i min mening att bygga ekosystem, där vi nyttjar styrkan i våra plattformar och bygger på med tydliga kopplingar till de mervärden sociala medier kan ge oss och läsarna. Vi har varken kunskapen, tiden eller resurserna för att bygga våra egna sociala plattformar och möta dessa tillkortakommanden – och även om vi har det vill vi inte göra en Google+: bygga nånting fantastiskt för att sen inse att allmänheten redan är i ett sammanhang som de är nöjda med och inte alls intresserade av att lämna.

Nej, vi behöver gå ifrån tanken på att alltid äga våra egna plattformar och i stället nyttja Disqus, Twitter, Facebook, Instagram, Pinterest med flera – att befinna oss där människorna är (Nielsen, 2011) och förtjäna deras intresse och engagemang. På samma sätt måste vi tänka åt andra hållet – att de som redan konsumerar våra nyheter i papper eller digitalt ska uppmuntras till att föra dialog om nyheterna med såväl oss som varandra om nyheterna.

För att återgå till de yngre så tog jag upp några case genom vilka vi försökt nyttja deras behov av att genom sociala medier vara kreativa, nischade och interaktiva. För kreativiteten fick våra bildtävlingar på Facebook stå – där vi till exempel i vår ”gamla” Lilla Årets Bild tog steget från att driva det i en egenutvecklad, kostsam plattform till att nyttja Flickr och Facebook för att både samla in bidrag och låta läsarna rösta fram finalisterna. Resultatet blev rekord i flera led: över 900 bilder, nästan 3 000 röster och viktigast av allt: drygt 1 100 nya (mestadels unga) följare på Facebook, vars kreativitet och interaktivitet triggades under tävlingen – men som sedan dess också får våra nyheter i sitt dagliga flöde. Dessa tusen kanske låter som en futtig siffra för en tidning med en upplaga på drygt 200 000 tidningar och en daglig räckvidd på närmare 600 000 personer, men det som ska betänkas är att vi inte bara når 1 132 personer genom detta flöde – utan att de också har närmare 200 unika vänner och att vår potentiella publik därför blir över 200 000 för en enkel åtgärd som denna. Det är här vi kan hitta och attrahera de nya generationernas läsare – inte genom att harva på i vårt eget revir.

Som exempel på hur vi arbetat med interaktivtet tog jag upp tre projekt med direkta kopplingar till vår papperstidning:

  1. Att bygga en läsarpanel med engagerade och åsiktstuffa twittrare och TEDx Youth-talare i en sluten Facebook-grupp och möten AFK.
  2. Att låta läsarna bestämma vilka serier vi ska behålla genom parallell omröstning på Facebook, e-post och snigelpost.
  3. Att möta yngres lägre intresse för att fortsätta provprenumeration genom att i ett tidigt skede av abonnemanget också lyfta fram våra digitala produkter, samt de journalister vi har som finns tillgängliga i papper, digitalt och socialt. En åtgärd som förhoppningsvis gör att fler lär känna och bygger personliga relationer med våra journalister, samt mot slutet av en provprenumeration har hittat en GP-produkt som passar dem.

Sist men inte minst fick evenemanget GP Ponnyn stå som exempel för hur vi jobbar med det mer nischade. Vi har en tendens att göra som vi alltid gjort när vi tar steget över till den sociala sfären, exempelvis genom att skapa konton för Sport, Kultur & Nöje och Ledare på Twitter och Facebook. Jag förstår fallenheten, men nånstans är det dags att analysera varför? För det första, här har vi möjlighet att bygga personliga relationer, som är så mycket starkare än den mellan en ”konsument” och ett ”varumärke”. För det andra, flöden i sociala medier är personliga till sin karaktär – relevans och kontext är allt. Är det relevant för dig som hästintresserad att följa en sportredaktion som mestadels producerar fotboll? Självfallet inte.

Vi tittade på vår årligt återkommande hästhoppningstävling GP Ponnyn och funderade på hur vi skulle kunna engagera gruppen ytterligare, och beslöt oss snabbt att ta steget in på Facebook, och inte bara vara fokusera på oss själva – utan på att engagera läsarna genom (återigen) bildtävlingar, på att prata häst i stort och smått och så vidare. Vårt lilla event har nu över 1 700 följare, där ungefär 90 % är kvinnor och 75 % är 24 år eller yngre. Men mest häftigt av allt är att vi tidvis har uppnåt en engagemangsnivå (”pratar om det” = antal personer som gillar, delar eller kommenterar under en vecka) på närmare 50 % av våra följare. För att sätta det i perspektiv till mediehus i stort så har en normal svensk dagstidning en bra vecka i de flesta fall upp till 10 % – en normalvecka ligger snittet runt 1-5 %. Ni förstår styrkan i det engagemang vi får på GP Ponnyn – vår förhoppning är att nyttja det genom att lyfta fram och förhoppningsvis öka intresset för Göteborgs-Postens erkänt fina hästrapportering.

Sist men inte minst berättade jag kort om framtiden och idéer vi tittar på inom ramen för vårt sociala ekosystem, däribland:

  • … en återkommande redaktionell chat.
  • … en totalt transparent digital kundtjänst.
  • … att sammanfatta veckans dialog i sociala medier såväl på gp.se som i papperstidningen, och därigenom både få fler att intressera sig för dialogen och minska det tills viss del demokratiska underskott som riskerar uppstå när de som är aktiva i sociala medier får mer information än de som inte är det.
  • … att fortsätta utveckla nichade sociala communityn som GP Ponnyn genom att till exempel bjuda in unga läsare att driva dem tillsammans med oss. För om vi ska vara ärliga: de är i många fall långt större experter än oss och deras rapportering kan ge ett enormt mervärde till andra läsare direkt och vår journalistik, och därigenom bygga ett ännu starkare och ömsesidigt värdefullt engagemang.

Disclaimer: Bilden ovan är tagen under prisutdelningen i slutet på konferensen, då jag fick äran att å Aftonbladets vägnar ta emot World Young Reader Prize i kategorin Brand för deras fantastiska arbete med Livelöpet. Bilden tillhör WAN-IFRA och har hämtats från deras Flickr-konto.

Att lära ut sociala medier

Share Button
Klein / Foter

Förra året vid den här tiden fick jag i uppdrag av vår marknadschef Charlotte Odbjer och redaktionschef Cecilia Krönlein att se över Göteborgs-Postens handlingsplan i sociala medier. Hur skulle vi ta klivet vidare och nå fler människor i fler kanaler med våra kärnvärden Öppen, Lokal och Trovärdig som utgångspunkt?

Som underlag fanns ett tidigare arbete som gjorts om hur vi skulle jobba med officiella konton på Facebook. Utifrån det tog jag fram ett dokument som även inkluderade verktyg och licensieringsformer som TwitterFlickrbloggarYouTubeSpotify och Creative Commons. Dessa låg sedan som underlag för inledande diskussioner med webbredaktionen och redaktionsledningen för hur vi skulle gå vidare i nästa steg. Resultatet blev inledande listor på åtgärder, som betades av en efter en för att främst i så stor grad som möjligt sätta en röd tråd och stämma i bäcken så att vi var hela och rena i det vi gjorde. Handlingsplanen har sedan varit ett dokument som använts snarare för rekommendationer än en direkt how-to, då plattformarna och hur användarna beter sig i dem ständigt förändras och vi kontinuerligt måste experimentera för att kunna följa och veta när vi kan leda utvecklingen. Eftersom dokumentet innehåller en del interninformation om ansvarsroller, så ger jag bara några korta exempel:

1 Allmänt
1.1 Syfte & Målsättning
Vår närvaro i sociala medier syftar till att öka läsarnas upplevelse av Göteborgs-Posten som öppen och trovärdig, samt öka vår räckvidd hos en ny publik.

1.3 Moderering (utdrag)
Det är viktigt att vi inte går in i okonstruktiva eller känsloladdade diskussioner. För att svara mot vårt ledord som öppen ska vi vid kritik motivera och förklara de val vi gjort, men också hänvisa till att vi kommer ta upp frågan internt. Detta kräver att vi är noggranna med att frågor besvaras av personer med insyn i respektive område.

1.5 Verktygens regler
Följ de seder, bruk och regler som gäller för verktygen. Vad som anses acceptabelt i sociala medier bestäms till stor del sätts av användarna själva. Att bryta mot en social kod kan skada ditt genomslag.

2. Verktyg
Strategiskt ska användandet av sociala medier avpassas efter de övergripande målsättningar och budskap som vid varje given tidpunkt anges i Göteborgs-Postens marknadsplan.

2.3 Facebook
Syfte: Att marknadsföra Göteborgs-Posten enligt prioritering (1) www.gp.se, (2) mobil.gp.se, (3) Varumärket (inkl externa länkar), (4) GP mobilapp, (5) e-tidning och papper, samt skapa relevant underlag för förändringsprocesser.
Målsättning: Att öka trafiken till våra digitala kanaler, öka besökarantalet vid våra evenemang och stärka varumärket.
Användartyp: Sida.
Namn: Göteborgs-Posten.
Användarnamn: GoteborgsPosten.
Innehåll, Redaktionellt: (a) Heta nyheter. (b) Dagens Hallå där. (c) Klipp från GP TV. (d) Aktiviteter på gp.se, ex chat och artiklar med många kommentarer. (e) Akut samhällsinformation vid kriser.
Innehåll, Kommunikation & Analys: (a) Kunddialog med fokus på att skapa en relation med läsare, såväl genom samtal om tidningen som kunden själv. (b) Reklam för våra evenemang och tjänster. (c) Läsvärdeterbjudanden. (d) Veckans läsarbild/-film (hämtas från Flickr och YouTube). (e) Tävlingar. (f) Varumärkesbyggande information, såsom nyheter om GP i andra medier.
Tänk på: (a) Inled inte statusmeddelande med en länk, och skriv alltid en förklaring/pitch. (b) Det material vi marknadsför ska vara tillgängligt att läsa för samtliga som följer vår Facebooksida, därför prioriteras länkar till elektroniskt material som inte ligger innanför betalvägar. (c) Det är av största vikt att vi inte postar för många eller direkt efterföljande inlägg, då detta kan uppfattas som spam. Om inget akut sker ska vi aldrig posta påföljande inlägg inom en timme efter det senaste. Önskvärd mängd är 3-4 inlägg per dag. (d) Personliga inlägg som exempelvis svar på frågor läggs i första hand ut med personlig användare och signeras med förnamn och titel.

Jag tänker inte sticka under stol med att vissa formuleringar är skrivna utifrån var vi befann oss då, i de diskussioner som förs nu är jag mycket noggrann med att lyfta fram att syftet är att först bygga en relation som sedan ska leda till ett ökat intresse för GP och att konsumera våra nyheter på exempelvis gp.se. Hade jag sagt det i första skedet så tror jag att många hade reagerat, eftersom kunskapen och erfarenheten av vad det verkligen betyder behövdes för att konkret förstå hur sociala medier kompletterar och långsiktigt kan stärka webbtrafiken och upplagan snarare än tvärtom.

Mattias JanssonNåväl. Efter att vi satt handlingsplanen vidtog steg två. Under drygt tio månader har mycket av arbetet nu bestått i att internt utbilda såväl olika redaktioner som individer. Föreläsningarna har i första hand handlat om att avdramatisera de sociala medierna och skapa en kunskapsbas och förståelse för vad det handlar om, hos både de som vill och inte vill nörda ner sig. Ett exempel på en presentation hittar du på Prezi, denna höll jag i juni 2011 för nyhetsredaktionen. Kontexten i form av föreläsningen och diskussionen saknas, men ni förstår i alla fall penseldragen. Just denna presentation följdes av en twittervju med allas vår @kommunchef (bilden till höger), där Mattias satt i Katrineholm och sin vana trogen helt transparent för omvärlden svarade på frågor som undertecknad löpande samlade in från de skarpa öronen och tungorna på läktaren. Ett annat mer aktuellt exempel är den session jag nyligen höll med säljare – ni ser att det finns en hel del som liknar, men med anpassningar utefter både vad som hänt det senaste året och vilka grupperingar det är.

Viktigast när det gäller att lära ut sociala  medier? Kontexten  avgör vilket verktyg som är rätt för dig. Eller, om alla dina vänner/kunder hänger på Facebook och Endomondo är det de verktyg du kommer ha mest utbyte av, men råkar det vara Google+ och RunKeeper så gör du bäst i att hänga där. Förståelsen du skapar måste ligga på ett djupare plan än att ”bara” presentera plattformarna och stanna där. Jag raljerar gärna om exempelvis Facebook, men i slutändan måste jag som utbildare vara pragmatisk och ha den distansen till mig själv att jag inser och ger uttryck för att mina favoriter inte nödvändigtvis är exakt rätt för dig som lyssnar.

Föreläsningar i större och mindre forum som dessa har sedan följts upp på en mer personlig nivå för de som velat gå vidare. Ett arbetssätt som jag känner har fungerat väldigt bra, då det trots allt handlar om en kulturell förflyttning där de flesta kommer in med både olika attityder och kunskapsnivåer. I stället för att då gå hårt åt de som av olika anledningar inte haft tid, lust eller möjlighet att aktivera sig just där och då har jag fokuserat på att instruera och stötta de som vill och själva sökt hjälp, samt använt dem som goda exempel och ambassadörer. När kollegorna sedan kunnat ta del av resultaten av aktiviteten i sociala medier har det inte dröjt länge förrän fler och fler velat lära sig. De sociala medierna har på så sätt organiskt spridit sig (som en löpeld) genom huset med ett fokus på konstruktiva möjligheter framför rädsla för trösklarna.

Förutom det har jag också arbetat med en rad räckviddsdrivande projekt, både som rådgivande och drivande – det har handlat om allt från panoramabilden på konserten med Iron Maiden, till att ta Lilla Årets Bild in på Flickr och Facebook, samt omgörningar av Kultur & Nöje och Världens Gång. Även dessa kampanjer har varit viktiga, då det taggat exempelvis bildredaktionen att bli mer aktiva i sociala medier. De har lärt sig vad de kan göra inom ramarna för sin verksamhet och snabbt kunnat se det enorma genomslaget deras material har, vilket triggat dem till att vilja lära sig och experimentera ännu mer även som individer. Jag återkommer till bildredaktionen och deras chef Anders Håkansson med ett separat inlägg!

Sakta men säkert har de sociala medierna under året som gått blivit arbetsverktyg i vardagen i stället för mytomspunna och extraordinära åtgärder. Kulturförändringen som detta har burit med sig på flera plan har varit fantastisk att följa. Dialogen med läsarna har ökat markant och redaktionen drar nu likt ett ånglok resten av GP framåt när det gäller att skapa transparens och bygga relationer genom exempelvis omgörningar med hjälp av Facebook, läsargräv i bloggar och det vardagliga snacket på Facebook och Twitter.

Nästa steg är fortbildningen, att utveckla den gamla handlingsplanen genom nya utbildningsmaterial i enkel form. Det kommer göras i en A4-sida per ämne, där du oavsett om du är webbredaktör eller osäker på tekniken kan plocka ut material som kan hjälpa dig i jobbet. Exempel:

  1. Instruktioner för officiella kanaler.
  2. Handledning för hur de vanligaste sociala medierna fungerar i teknik och innehåll.
  3. Instruktioner för de vanligaste stödverktygen/apparna, som exempelvis TweetDeck för PC och Twitter för iPhone.
  4. Ordlistor.

Dokumenten ska vara enkla och visuella med tydlig och instruktiv text. Målsättningen är att säkra den röda tråden (sociala medier som relationsbyggare) och att ytterligare sänka tröskeln för de som behöver mer stöd än föreläsningarna och det personliga mötet. Som en liten förhandskoll bjuder jag på utkastet till en av sidorna – känn er hedrade, det är få personer på GP som ens sett detta dokument på håll. Observera att det är just ett utkast och varken färg, form eller innehåll är satt. Det vill säga, jag tar gärna emot förslag om ni tycker något saknas eller ska förändras!

GP – Sociala medier » Twitter: Officiell kanal

Och som svar på frågan som kommer när du läser dokumentet: Ja, jag har till en början satt ett kvantitativt mål på antalet följare och kommer behålla det. Tydliga mål behövs för att inspirera och motivera. Innan dokumentet blir officiellt så kommer detta att kompletteras med exempelvis målsättningar på hur snabbt vi ska svara på frågor. Analysen av vilka aktuella mål som ska sättas och innehållet i dem återstår att göra.

Nästa blogg: Göteborgs-Postens utveckling i sociala medier – mars 2011 till mars 2012.