Jag älskar dig, Norrbotten.

Share Button

Norrbotten

Jag älskar dig, Norrbotten.

Jag älskar dig för din fantastiska natur, vilken kan ge ro åt vilken sargad själ som helst.

Jag älskar dig för din urbefolkning, som byggt grunden för det Norrbotten vi ser i dag och bidrar till en stor del av din unikitet.

Jag älskar dig för Jokkmokk, Murjek, Luleå och Kiruna – utan er hade jag inte varit den jag är i dag.

Jag älskar dig för ditt universitet, som hjälper mig och många tusen andra till framgångsrika karriärer.

Jag älskar dig för starka kvinnor som Ella Jonsson, Åsa Petersen, Annika Fredriksson och Stina Almqvist.

Jag älskar dig för människor som Jan-Olov Madeleine Ågren, som vill och tillåts vara sig själva.

Jag älskar dig för den kultur som sprids genom Norrbottensteatern, Filmpool Nord och Kulturens hus.

Jag älskar dig för Luleå Hockey, Northland Basket, LF Basket, Piteå IF, Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Sofia Mattsson, samt alla inom ungdom- och breddsidrotten som dagligen skänker glädje till människor i alla åldrar.

Jag älskar dig för att du fick Jimmie Åkesson att ge upp dig, Jokkmokk.

Jag älskar dig för dina entreprenörer.

Jag älskar dig för din framåtanda, ditt engagemang och din infrastruktur, som attraherar globala jättar som Facebook till bygden och skapar fortsatt grogrund för tillväxt.

Jag älskar dig för de kulinariska upplevelser du bjuder mig vid varje möte.

Jag älskar dig för att när man vill porträttera Sverige när det är som vackrast så är du det självklara valet.

Jag älskar dig för din mångfald.

Jag älskar dig för dina människor.

Luleå Pride Parade
trollhare / Foter / CC BY-NC-ND

Jag är orolig för dig, Norrbotten.

Jag är orolig för att du uppmuntrar till att förstöra miljön och urbefolkningens arv för kortsiktiga intäkter på svag grund, Jokkmokk.

Jag är orolig för att en LKAB-obstinat kommunledning raserar allt Hjalmar Lundbohm byggt upp för att flytta staden till en soptipp, ett industriområde och en myr i ett köldhål utan utsikt över dina fjäll, Kiruna.

Jag är orolig för att du stressar igång en gruva i Pajala utan att det finns en infrastruktur som kan hantera transporterna.

Jag är orolig för att ditt lantbruk lever på lånad tid.

Jag är orolig för att din sjukvårds akuta brist på kompetens riskerar liv.

Jag är orolig för att din akutsjukvårds akuta brist på resurser riskerar liv.

Jag är orolig för att dina medier inte tillräckligt kritiskt granskat ovanstående och andra samhällsföreteelser som hotar din välfärd.

Jag är orolig för att dina lokala medier tycker att traktorer är viktigare än kvinnor.

Jag är orolig för att dina nyhetsmedier lever i dåtiden.

Jag är orolig för att berättelser om dig nu försvinner i det nationella mediebruset.

Jag är orolig för din plats och din röst i den svenska demokratin.

Men jag älskar dig utan förbehåll, Norrbotten.

Du gamla du fria, du fjällhöga nord.

Din sol, din himmel, dina ängder gröna.

Gunnel

En magisk historia

Share Button

GunnelKvinnan på bilden är min mor, Gunnel. Försök att bortse från vilken tidning hon höll i när bilden togs. 😉

När jag pratade med henne i går kände jag hur det var något speciellt i luften. Det gav mig lite  känslan av att jag pratade med en bubblig skolflicka. Några minuter senare fick jag höra en berättelse som nästan fick mig att grina av lycka där jag stod på bussen i riktning hemåt efter en slitig dag på jobbet.

Hon berättade hur hon när hon gick i realskolan haft en kompis, och hur de hade varit som ler och långhalm. Så fort en kamera kom fram i skolan så hade de stått bredvid varandra. 1961 tog de så examen och bara två år senare sågs de för sista gången. Deras stigar hade gått åt var sitt håll och de hade tappat kontakten.

Ungefär 50 år senare stöter hennes gamla vän på några tidigare skolkamrater StayFriends, ett relativt känt socialt medie – men ett som också levt allt mer i skymundan i takt med att exempelvis Facebook tagit sin närmast orealistiskt starka position i samma nisch. Nåväl, de hade i alla fall träffats och som jag förstått bodde i alla fall en av klasskompisarna i Råneå. Från henne hade hon fått höra att personen bor på samma ort som morbror Gunnar och moster Ia, samt att hans syster Gunnel bor i Luleå.

StayFriendsNyfiket hade min mors vän nu börjat söka på internet efter henne, och tack vare bland annat Birthday.se och Hitta hade hon hittat rätt. Ett telefonsamtal senare var återträffen bokad – min mor nämnde den som snabbast när vi pratade häromdagen. Och i går hade det inträffat, de hade träffats för första gången på 49 år.

”Det var som att ingenting hade hänt!” var min mors spontana reaktion. Efter nästan ett halvt sekel tog de vid som att de aldrig tappat kontakten. ”Det var så lustigt. Hon hade gift sig samma år, och de hade skaffat barn samma år som vi!”. Ovetande om varandra hade de alltså levt ett parallellt liv och kunde dela alla erfarenheter med varandra. Det är sånt som får mig att tro på ödet.

Så nu sitter min mor i Luleå, med en varm känsla i magen efter att ha träffat en god vän för första gången sedan hon var 19. De bor bara sex mil från varandra och har alla möjligheter som finns att fortsätta den vänskapen. Allt tack vare sociala medier och verktyg som StayFriends, Birthday.se och Hitta.

Det mina damer och herrar är ren magi. Jag kunde inte vara lyckligare för min mor. Nu förstår hon nog också exakt varför jag är så galet förtjust i de möjligheter som de nya sociala nätverken ger oss – när man knyter dem till verkliga möten kan resultatet bli ett litet mirakel.

***

PS. Schibsted alltså. Först en bild på modern med Aftonbladet och sen reklam för Hitta. Måste prata allvar med mina kollegor inom Stampen, så här kan vi ju inte ha det…