Vi behöver fler läsare och färre banaliteter, Gustafsdotter och Wilöf

Share Button
CHAINED!!!
VinothChandar / Foter / CC BY

De senaste dagarna har representanter för branschorganisationerna stuckit ut hakan och argumenterat för att medier skulle börja ta betalt för länkning. Jag sällar mig till den skara som förundrat skakar på huvudet och undrar vad som händer? Uttalandena är enbart banala.

Det började med att (relativt) nyetablerade Utgivarna genom VD:n Jeanette Gustafsdotter i Journalisten provocerade medienördarna genom kalla länkar ofog, och fortsatte i Resumé med att Svenska Journalistförbundets upphovsrättsexpert Olle Wilöf uttalade sig om att ”länkningar kan bli en alternativ inkomstkälla och konkurrera med särtryck”. Så sent som i dag förtydligade även Gustafsdotter sitt resonemang ytterligare.

De båda möttes av en massiv protestkör från många håll. ”Jag tycker att det tyder desperation och på mediebranschens sista dödsryckningar”, sade Mikael Zackrisson i Resumé. Deeped Strandh skrev om att skjuta sig själv i foten, Fredrik Strömberg menade att ”experter gör sig dumma genom att tro att alla andra är dumma”.

Ovanstående tyckare har täckt in det ganska bra på många sätt, jag tänkte ta det från mitt perspektiv som anställd på en av de större tidningar som definitivt skulle beröras i hög grad om ett sånt påhitt genomdrevs.

Ett orättfärdigat självförtroende

Till en början så är det viktigt att förstå branschläget just nu. Som Deeped är inne på så har mediebranschen efter många år av osäkerhet vaknat upp ordentligt och för att möta de vikande intäkterna vill man visa på handlingskraft – inget konstigt med det. Problemet är att kraften ofta bottnar i att tro förbyts till orättfärdigat självförtroende. Just nu springer exempelvis många på branschträffar och skapar ett mantra som kan kokas ner till att ”alla ska bygga betalväggar, så det måste vara rätt”. Detta har blivit närapå en allmängiltig sanning trots att det finns väldigt få exempel på väggar som betalar sig. Och bland de som finns existerar så kortsiktiga case att ingen besinnad affärsutvecklare skulle använda dem som underlag.  Men av någon anledning tycks det inte spela nån roll att  insikten om kundens vilja att betala kommer från självuppfyllande peppsnackssessioner under branschforum och inte från kunskap om den egna marknaden.

Så, att den här nyfunna handlingskraften också letar sig till organisationer som Utgivarna och SJF är inte konstigt. Det som blir konstigt är att här finns trots allt ännu mindre konkret kunskap om marknaden, och såna här förslag blir därför lätt ännu mer verklighetsfrånvända. Varför är då tankarna fel?

Var är våra nya läsare?

Illuminate
demandaj / Foter / CC BY-NC-SA

För att tänka inifrån och ut så är tidningsbranschens problem just nu inte så mycket att vi tappar läsare – i alla fall inte på GP. Det största överhängande problemet är att vi inte lyckas sälja in oss till så många nya konsumenter och framför allt då unga. Det är därför konsumentintäkterna viker. Av vad vi kan se på den ökande trafiken digitalt så är det inte heller så många i nätgenerationen (födda 1977 och framåt) som befinner sig där, de går hellre tillkällor som Aftonbladet eller läser det de stöter på i sociala medier och sökmotorer.

Det finns självklart många anledningar till att det blivit så, men i grund och botten handlar det om en spiral  där många börjat tillgodogöra sig nyheter på annat sätt än genom tidningen och när denna inte ligger hemma på alla frukostbord längre så upptäcker inte barnen våra nyheter på samma sätt som tidigare. Varumärkeskännedomen om och förtroendet för exempelvis GP är fortsatt högt, men antalet personer som har en direkt relation till våra nyheter har minskat.

Med tanke på utvecklingen finns två saker vi behöver titta på, om det är givet att vi behöver behålla ungefär samma kostymer som i dag för att kunna producera journalistik av den kvalitet vi önskar:

  1. Tjäna mer pengar på våra nuvarande kunder genom ex högre priser eller nya produkter och tjänster.
  2. Hitta andra sätt att attrahera nya läsare.

Jag tänkte fokusera på den andra punkten, som är direkt kopplad till Gustafsdotter och Wilöfs argument. Och den är viktig av en enkel anledning: den första punkten kan hålla oss vid liv på kort sikt, men för att överleva långsiktigt behöver vi hitta nya läsare. Och som anställda i nyhetersbranschen är det vår förbannade plikt att försöka säkra den långsiktiga överlevnaden – såvida vi tror på den arbetsgivare som föder oss och den organiserade journalistikens betydelse för ett demokratiskt samhälle.

Kan annonsering funka?

För att hitta nya läsare så behöver vi så klart synas där de är. Som vid all lansering så finns en portfölj med möjliga engagemangsvägar, där annonsering traditionellt sett är något vi trott väldigt mycket på. Problemet med just annonseringär att vi inte direkt kan annonsera i vår egen tidning för att nå nya läsare, det säger liksom sig självt. Vi har inte heller längre en marknadsbudget som tillåter dyrbara, kontinuerliga varumärkeskampanjer i exempelvis teve. Den kostym vi bär upp kontra intäkterna är just nu helt enkelt för stor för den typen av lanseringar. Frågan är också om en sådan skulle vara den mest effektiva i sammanhanget?

I had a 'pimp my mb' session tonight. Still missing some great startups, @memoto, @tictail, @bloglovin, @readmill, @mojang, @omnicloud + more
mirjoran / Foter / CC BY

Så vad gör vi? Vi vet att många av de läsare vi söker är aktiva digitalt, och att vi där har enkla ingångsprodukter att visa upp för dem. Vi vet också var de befinner sig – enligt en rapport från Nielsen (2011) spenderas 23 % av den totala tiden online i sociala medier, 4 % i sök och 3 % på nyheter. Naturligtvis måste vi börja nyttja detta på alla sätt vi överhuvudtaget kan. Vi måste röra oss på samma arenor där start-ups likt exempelvis Memoto och TripBird befinner sig. Men vi kan inte bara titta på vad andra gör, utan sätta in naturen av vår kärnprodukt i det större sammahanget. Vi vi vill exempelvis gärna, men kan inte, jämföra oss rakt av med repetitiv konsumtion av musik som på Spotify – en nyhet läser man (oftast) bara en gång och den kan inte stå på  i bakgrunden när du tränar. Således behöver vi kunna abstrahera kunskap från nya företeelser och omvandla dem till egna modeller.

Det är här vi blir rådvilla. Vi är knappt vana att jaga nya läsare överhuvudtaget, och nu ska vi dessutom ge oss in på en helt ny arena där annonsering inte är bästa sättet att nå kunder på? Där det inte finns några givna svar på hur man gör för att nå fram och ta betalt? Vid sidan om evenemang är vägarna för att nå ut helt nya för oss. Det handlar om att skapa buzz i sociala medier, sökmotoroptimering, att bygga förtroende på nytt med content marketing och så vidare. Ta de här begreppen med dig och bege dig till din lokala tidning, så kommer du snabbt att märka att kompetensen inom områdena inte är så stor relativt i branscher som e-handel och nya medier.

Trafik och läsning förtjänas – i andras kanaler

Så kommer då Gustafsdotter och Wilöf från vänsterflanken med inspel som i grund och botten skulle kunna döda stora delar av våra möjligheter att nå nya unga läsare. För vad vi ser är att vi i allt högre grad inte ingår i någon form av sekventiell nyhetskonsumtion som utgår från oss själva, utan är en del i det oförutsägbara nyhetsekosystemet där många besök direkt förtjänas av det dagsaktuella materialets kvalitet genom spridning i tredje parts-kanaler. Det är en värld där läsarna bedömer om innehållet är intressant nog att läsa redan innan de besöker gp.se, som till exempel i fallet med det virala fenomenet Sebbe. Och det här är alltså inte en avlägsen framtidsvision, eller ett undantagsfall som med Sebbe – utan Göteborgs-Postens analytiker ser redan i dag att 15-20 % av vår trafik kommer från Google, ca 15 % från Facebook och att 30 % av de totala besöken till gp.se går direkt till artikelsidorna via hemsidan på gp.se. Enkel matte really, 15+15 = 30. Noterbart är att ca 70 % av trafiken alltså börjar på sajtens första sida, men av dessa fortsätter bara hälften vidare till en artikel. Om vi sätter som mål att journalistiken också ska engagera, så är kvaliteten på besöken från sökmotorer och sociala medier med andra ord väldigt hög – av de som läser artiklar på gp.se kommer 50 % från främst Google och Facebook.

Det är den kunskapen vi måste omsätta i vårt fortsätta arbete. Vi måste synas i andras kanaler för att hitta och förtjäna uppmärksamheten från våra nya läsare. Genom spridningen av Sebbe nådde vi många yngre flickor och kvinnor, personer som plötsligt upptäckte kvaliteten i vår journalistik och gång efter annan till sina vänner uttalade sig om hur berättelsen berörde dem. Om det händer en, två, tre… tio gånger genom sökmotorer, rekommendationer i sociala medier etc så kanske de börjar intressera sig för GP på ett nytt sätt. Kanske blir de regelbundna besökare hos oss, där vi genom smart affärsutveckling som kommer från ökad kunskap om läsares konsumtionsbeteenden kan tjäna nya pengar? Kanske är det så enkelt att de rent av köper eGP? För att nå dit krävs någon form av generositet från vår sida, inte förhastat revirtänk som bygger murar.

Facebook
west.m / Foter / CC BY

Att alienera sig från de som vill och kan länka och driva trafik till oss hade varit helt galet. Och jag hoppas att Gustafsdotter och Willöf inser att deras förslag i realiteten skulle sträcka sig bra mycket längre än bara Google. Hur skulle vi ställa oss till att våra egna läsare länkar till oss i sociala medier, ofta genom att gå långt utöver citaträtten – ska vi ta betalt av Facebook, Google+ och Pinterest för det?

Men det är oerhört tufft att tänka alla dessa tankar – för det innebär inte bara att vi måste förändra hur vi marknadsför oss, utan också att vi även behöver vara starkt självkritiska när det gäller vårt innehålls relevans för nya målgrupper – samtidigt som vi ska göra allt för att behålla de läsare vi redan har. Det i sin tur innebär till exempel att vi behöver fortsätta söka helt nya kompetenser för att leverera, och att de svenska mediernas företagsledningar allt mer och oftare måste ta upp en något som inte är det roligaste – diskussioner med facken om arbetsbrist i de fall där tjänster blir obsoleta  och där individens kunskapsnivå inte möjliggör omplacering. Det känns inte som att våra fackförbund kommer att leda en sådan utveckling. Och det är trots allt människor det handlar om – det är och ska aldrig vara lätt att börja tänka i banor där de drabbas negativt. Men vi måste inse när vårt beteende kommer från försvarsmekanismer snarare än strävan att utveckla organisationen och affären för att säkra dess överlevnad.

När är länkdiskussionen relevant?

Där diskussionen överhuvudtaget kan föras är, precis som Strömberg noterar, just mot aggregatorerna som samlar stora mängder nyheter i ett flöde – där det kan ledas i argumentation att de tar från den kortsiktiga affären; att läsaren tycker att snuttarna på Google News räcker och stannar där. Men min helt personliga övertygelse är att Googles citat på 20-25 ord inte hotar affären. Om det är så att det räcker för konsumenten att läsa dessa 25 ord så behöver vi börja fundera över vad vi verkligen producerar för journalistik? Till en början – hur skriver vi ingresserna om de inte väcker mer intresse än så? Kanske är det dags att läsa Newspaper Association of Americas rapport från 2009 om att unga läsare vill ha ”a seductive pitch for each story in as simple and visually enticing a manner as possible”. Handen på hjärtat, hur mycket energi har vi verkligen lagt ned på att ta till oss information som denna och göra nåt av den framför att oja oss över att det var bättre förr?

Visst, Google tjänar definitivt pengar på det vi producerar. Men att de gör det har också gett upphov till att de kunnat plöja ner miljarder i innovationer som leder medieutvecklingen framåt och direkt eller indirekt skapar affärsmöjligheter för oss, utöver vad deras sökmotor och AdSense faktiskt redan gett oss.

I stället för att bara titta efter den enkla utvägen, såsom Gustafsdotter och Wilöf gör, så låt oss vidga diskussionen ytterligare. Kan medierna själva gemensamt skapa alternativ till Flipboard och Google News, och därigenom både driva ökad trafik till lokala sajter och bygga nya affärer genom annonseringar? Kan vi uppa erbjudandet i Google News gemensamt med jätten från Mountain View – dvs, erbjuda mer innehåll hos dem mot del av intäkterna? De har ju trots allt genom YouTube redan tjänat slantar åt oss genom annonsförsäljning på vårt material. Och kanske ska detta inbegripa en bredare diskussion med Google, för att hitta nya intäktströmmar genom exempelvis Google Wallet och Project Glass? Notera att jag inte menar att Google är heligt på nåt sätt, bara att vi måste se till helheten i stället för att argumentera på mikronivå. Vi kan också göra vårt allra bästa för att nyttja sökmotorer och sociala medier som trafikdrivare för att sedan öka intäkterna genom annonsering och porösa betalväggar?

Jag säger inte att nåt av alternativen jag kommer med är bättre än något annat än mina och andras. Med undantag för att ta betalt för länkningar. Jag hävdar bara att det är dags att börja föra diskussionerna på den här nivån i stället för banaliteterna som vi kunnat läsa i Journalisten och Resumé de senaste dagarna.

Vi behöver återigen och sluta vara så oerhört kategoriska som vi lätt blir när vi snubblar in på för oss nya områden. För att vi ska komma dithän vore det fantastiskt bra om våra branschorganisationer satt vid rodret och hjälpte oss med det i stället för att simma i bakvattnet och försöka dra ned oss.

Unibet och de vita männen

Share Button

När jag startade den här bloggen tänkte jag att den enbart skulle vara introvert, i stället för att även nagelfara vad andra gör. Men i dag tänker jag göra ett undantag, för det här är för dumt för att inte fundera över oavsett vad man väljer för vinkel på det.

Jag såg precis en Unibet-reklam och reflekterade över att det enbart var vita män med i den, vilket fick mig att börja tänka tillbaka och kunde inte se framför mig varken färgade män eller kvinnor oavsett hudfärg i deras reklam. Så jag började kolla runt på YouTube och fann att jag hade missat några, men att mönstret överlag var sjukt tydligt. Siffrorna nedan är inte exakta, har säkert missat några – oddsen för att de är vita män är överhängande.


56 vita män, 2 färgade män, 0 kvinnor.

2 vita män, 1 komisk latinsk sidekick/man, 0 kvinnor.

Återigen 2 vita män, 1 komisk latinsk sidekick/man, 0 kvinnor.

2 vita män, 0 kvinnor.

16 vita män, 1-2 färgade män, 0 kvinnor.

2 vita män, 0 kvinnor.

2 vita män, 0 kvinnor.

20-30 vita män, 2-3 färgade män, 0 kvinnor.

Fascinerande och något skrämmande att i dessa åtta klipp hitta över 100 vita män, 7-9 färgade män och 0 kvinnor. Vilken fot jag än ställer mig på så är det ett totalt misslyckande som får en att undra över företagskulturen på Unibet.

* * *

Rent kommersiellt måste företaget förstå att segmentering av marknaden inte är detsamma som att alienera målgrupper som representerar…. ja, vad kan det vara – 60-70 % av samhället? Att bara visa vita män gör inte att alla vita män köper, om det nu skulle råkas var syftet? Inte för att jag tror att de faktiskt tänkt så. Vore helt häpnadsväckande.

Om man tar det lite mer pretentiöst höga vägen och tänker allt från på att skildra samhällets realistiskt  – jag känner personligen inte igen det kritvita, enkönade Sportsverige man porträtterar – till ansvarstagande för att fortsätta bygga ett jämställt och kulturellt jämlikt samhälle så är det så fel det nånsin kan bli. Är det viktigt? Ja, om företaget inte vill ha fel associationer kopplade till sitt varumärke.

Från vilket håll man än tittar på det så blir slutresultatet att det enbart kan straffa sig utan några möjliga förtjänster. Man måste ju undra, hur kan det bli så här – gång, efter gång, efter gång, efter gång. För slumpen är det ju inte.

* * *

Sen hittar jag då en film med både kvinnor och färgade män. Jag lämnar den okommenterad.

Och sen till sist, kommer då ett steg i rätt riktning för jämställdheten – i världens längsta och vitaste reklamfilm.

Noterbart 1: Den reklamfilm som fick mig att reagera först hade hämtat scener från ovanstående film, där tjejerna äntligen fick ta en aktiv roll. När 5:30 skulle kortas av och bli vanlig tv-reklam så klipptes de alltså bort – igen.

Noterbart 2: Unibet har fyra ”språkrör” – Glenn Hysén, Tomas Brolin, Alexander Gustavsson och Viktor Hedman. Inga kommentarer.

Att lära ut sociala medier

Share Button
Klein / Foter

Förra året vid den här tiden fick jag i uppdrag av vår marknadschef Charlotte Odbjer och redaktionschef Cecilia Krönlein att se över Göteborgs-Postens handlingsplan i sociala medier. Hur skulle vi ta klivet vidare och nå fler människor i fler kanaler med våra kärnvärden Öppen, Lokal och Trovärdig som utgångspunkt?

Som underlag fanns ett tidigare arbete som gjorts om hur vi skulle jobba med officiella konton på Facebook. Utifrån det tog jag fram ett dokument som även inkluderade verktyg och licensieringsformer som TwitterFlickrbloggarYouTubeSpotify och Creative Commons. Dessa låg sedan som underlag för inledande diskussioner med webbredaktionen och redaktionsledningen för hur vi skulle gå vidare i nästa steg. Resultatet blev inledande listor på åtgärder, som betades av en efter en för att främst i så stor grad som möjligt sätta en röd tråd och stämma i bäcken så att vi var hela och rena i det vi gjorde. Handlingsplanen har sedan varit ett dokument som använts snarare för rekommendationer än en direkt how-to, då plattformarna och hur användarna beter sig i dem ständigt förändras och vi kontinuerligt måste experimentera för att kunna följa och veta när vi kan leda utvecklingen. Eftersom dokumentet innehåller en del interninformation om ansvarsroller, så ger jag bara några korta exempel:

1 Allmänt
1.1 Syfte & Målsättning
Vår närvaro i sociala medier syftar till att öka läsarnas upplevelse av Göteborgs-Posten som öppen och trovärdig, samt öka vår räckvidd hos en ny publik.

1.3 Moderering (utdrag)
Det är viktigt att vi inte går in i okonstruktiva eller känsloladdade diskussioner. För att svara mot vårt ledord som öppen ska vi vid kritik motivera och förklara de val vi gjort, men också hänvisa till att vi kommer ta upp frågan internt. Detta kräver att vi är noggranna med att frågor besvaras av personer med insyn i respektive område.

1.5 Verktygens regler
Följ de seder, bruk och regler som gäller för verktygen. Vad som anses acceptabelt i sociala medier bestäms till stor del sätts av användarna själva. Att bryta mot en social kod kan skada ditt genomslag.

2. Verktyg
Strategiskt ska användandet av sociala medier avpassas efter de övergripande målsättningar och budskap som vid varje given tidpunkt anges i Göteborgs-Postens marknadsplan.

2.3 Facebook
Syfte: Att marknadsföra Göteborgs-Posten enligt prioritering (1) www.gp.se, (2) mobil.gp.se, (3) Varumärket (inkl externa länkar), (4) GP mobilapp, (5) e-tidning och papper, samt skapa relevant underlag för förändringsprocesser.
Målsättning: Att öka trafiken till våra digitala kanaler, öka besökarantalet vid våra evenemang och stärka varumärket.
Användartyp: Sida.
Namn: Göteborgs-Posten.
Användarnamn: GoteborgsPosten.
Innehåll, Redaktionellt: (a) Heta nyheter. (b) Dagens Hallå där. (c) Klipp från GP TV. (d) Aktiviteter på gp.se, ex chat och artiklar med många kommentarer. (e) Akut samhällsinformation vid kriser.
Innehåll, Kommunikation & Analys: (a) Kunddialog med fokus på att skapa en relation med läsare, såväl genom samtal om tidningen som kunden själv. (b) Reklam för våra evenemang och tjänster. (c) Läsvärdeterbjudanden. (d) Veckans läsarbild/-film (hämtas från Flickr och YouTube). (e) Tävlingar. (f) Varumärkesbyggande information, såsom nyheter om GP i andra medier.
Tänk på: (a) Inled inte statusmeddelande med en länk, och skriv alltid en förklaring/pitch. (b) Det material vi marknadsför ska vara tillgängligt att läsa för samtliga som följer vår Facebooksida, därför prioriteras länkar till elektroniskt material som inte ligger innanför betalvägar. (c) Det är av största vikt att vi inte postar för många eller direkt efterföljande inlägg, då detta kan uppfattas som spam. Om inget akut sker ska vi aldrig posta påföljande inlägg inom en timme efter det senaste. Önskvärd mängd är 3-4 inlägg per dag. (d) Personliga inlägg som exempelvis svar på frågor läggs i första hand ut med personlig användare och signeras med förnamn och titel.

Jag tänker inte sticka under stol med att vissa formuleringar är skrivna utifrån var vi befann oss då, i de diskussioner som förs nu är jag mycket noggrann med att lyfta fram att syftet är att först bygga en relation som sedan ska leda till ett ökat intresse för GP och att konsumera våra nyheter på exempelvis gp.se. Hade jag sagt det i första skedet så tror jag att många hade reagerat, eftersom kunskapen och erfarenheten av vad det verkligen betyder behövdes för att konkret förstå hur sociala medier kompletterar och långsiktigt kan stärka webbtrafiken och upplagan snarare än tvärtom.

Mattias JanssonNåväl. Efter att vi satt handlingsplanen vidtog steg två. Under drygt tio månader har mycket av arbetet nu bestått i att internt utbilda såväl olika redaktioner som individer. Föreläsningarna har i första hand handlat om att avdramatisera de sociala medierna och skapa en kunskapsbas och förståelse för vad det handlar om, hos både de som vill och inte vill nörda ner sig. Ett exempel på en presentation hittar du på Prezi, denna höll jag i juni 2011 för nyhetsredaktionen. Kontexten i form av föreläsningen och diskussionen saknas, men ni förstår i alla fall penseldragen. Just denna presentation följdes av en twittervju med allas vår @kommunchef (bilden till höger), där Mattias satt i Katrineholm och sin vana trogen helt transparent för omvärlden svarade på frågor som undertecknad löpande samlade in från de skarpa öronen och tungorna på läktaren. Ett annat mer aktuellt exempel är den session jag nyligen höll med säljare – ni ser att det finns en hel del som liknar, men med anpassningar utefter både vad som hänt det senaste året och vilka grupperingar det är.

Viktigast när det gäller att lära ut sociala  medier? Kontexten  avgör vilket verktyg som är rätt för dig. Eller, om alla dina vänner/kunder hänger på Facebook och Endomondo är det de verktyg du kommer ha mest utbyte av, men råkar det vara Google+ och RunKeeper så gör du bäst i att hänga där. Förståelsen du skapar måste ligga på ett djupare plan än att ”bara” presentera plattformarna och stanna där. Jag raljerar gärna om exempelvis Facebook, men i slutändan måste jag som utbildare vara pragmatisk och ha den distansen till mig själv att jag inser och ger uttryck för att mina favoriter inte nödvändigtvis är exakt rätt för dig som lyssnar.

Föreläsningar i större och mindre forum som dessa har sedan följts upp på en mer personlig nivå för de som velat gå vidare. Ett arbetssätt som jag känner har fungerat väldigt bra, då det trots allt handlar om en kulturell förflyttning där de flesta kommer in med både olika attityder och kunskapsnivåer. I stället för att då gå hårt åt de som av olika anledningar inte haft tid, lust eller möjlighet att aktivera sig just där och då har jag fokuserat på att instruera och stötta de som vill och själva sökt hjälp, samt använt dem som goda exempel och ambassadörer. När kollegorna sedan kunnat ta del av resultaten av aktiviteten i sociala medier har det inte dröjt länge förrän fler och fler velat lära sig. De sociala medierna har på så sätt organiskt spridit sig (som en löpeld) genom huset med ett fokus på konstruktiva möjligheter framför rädsla för trösklarna.

Förutom det har jag också arbetat med en rad räckviddsdrivande projekt, både som rådgivande och drivande – det har handlat om allt från panoramabilden på konserten med Iron Maiden, till att ta Lilla Årets Bild in på Flickr och Facebook, samt omgörningar av Kultur & Nöje och Världens Gång. Även dessa kampanjer har varit viktiga, då det taggat exempelvis bildredaktionen att bli mer aktiva i sociala medier. De har lärt sig vad de kan göra inom ramarna för sin verksamhet och snabbt kunnat se det enorma genomslaget deras material har, vilket triggat dem till att vilja lära sig och experimentera ännu mer även som individer. Jag återkommer till bildredaktionen och deras chef Anders Håkansson med ett separat inlägg!

Sakta men säkert har de sociala medierna under året som gått blivit arbetsverktyg i vardagen i stället för mytomspunna och extraordinära åtgärder. Kulturförändringen som detta har burit med sig på flera plan har varit fantastisk att följa. Dialogen med läsarna har ökat markant och redaktionen drar nu likt ett ånglok resten av GP framåt när det gäller att skapa transparens och bygga relationer genom exempelvis omgörningar med hjälp av Facebook, läsargräv i bloggar och det vardagliga snacket på Facebook och Twitter.

Nästa steg är fortbildningen, att utveckla den gamla handlingsplanen genom nya utbildningsmaterial i enkel form. Det kommer göras i en A4-sida per ämne, där du oavsett om du är webbredaktör eller osäker på tekniken kan plocka ut material som kan hjälpa dig i jobbet. Exempel:

  1. Instruktioner för officiella kanaler.
  2. Handledning för hur de vanligaste sociala medierna fungerar i teknik och innehåll.
  3. Instruktioner för de vanligaste stödverktygen/apparna, som exempelvis TweetDeck för PC och Twitter för iPhone.
  4. Ordlistor.

Dokumenten ska vara enkla och visuella med tydlig och instruktiv text. Målsättningen är att säkra den röda tråden (sociala medier som relationsbyggare) och att ytterligare sänka tröskeln för de som behöver mer stöd än föreläsningarna och det personliga mötet. Som en liten förhandskoll bjuder jag på utkastet till en av sidorna – känn er hedrade, det är få personer på GP som ens sett detta dokument på håll. Observera att det är just ett utkast och varken färg, form eller innehåll är satt. Det vill säga, jag tar gärna emot förslag om ni tycker något saknas eller ska förändras!

GP – Sociala medier » Twitter: Officiell kanal

Och som svar på frågan som kommer när du läser dokumentet: Ja, jag har till en början satt ett kvantitativt mål på antalet följare och kommer behålla det. Tydliga mål behövs för att inspirera och motivera. Innan dokumentet blir officiellt så kommer detta att kompletteras med exempelvis målsättningar på hur snabbt vi ska svara på frågor. Analysen av vilka aktuella mål som ska sättas och innehållet i dem återstår att göra.

Nästa blogg: Göteborgs-Postens utveckling i sociala medier – mars 2011 till mars 2012.